Turkietsemester

har tillbringat senaste veckan i Side i Turkiet. I luften var det 32-33 grader och i vattnet 30. Solstolar på stranden, jättefint hotell, goooood mat, bra service och trevligt sällskap. Kan man ha det bättre? Några bilder från resan. Rekommenderar varmt Turkiet som semestermål för hela familjen, ung som gammal.

Men det är nog lättare sagt än gjort...

Många av oss är känslomänniskor. Då är det lätt att ta in andra människors känslor och tolka dem. Vi tolkar inte alltid rätt, men vi tolkar likväl.

Själv har jag alltid haft svårt att stänga till om min själ. Jag har haft svårt att inte ta illa upp eller bli sårad av elakheter och härskarmetoder. Men som vanligt är det ju så att den enda man kan ändra på är sig själv. Man måste öva hela tiden om man ska bli bra på något. Så jag har övat och övat. Nu för tiden lyckas jag stänga igen i sju fall av tio. En klar förbättring alltså. Tidigare var det nog bara en av tio.

Det innebär inte att jag har blivit mer hårdhudad och okänslig. Nej, det handlar nog mer om mig själv och hur jag väljer att reagera. Vissa saker och vissa människor är helt enkelt inte värt mödan att reagera på.

Kiki hälsar att det är skönst att ligga inne i korgen när regnet bara öser ner:-)

Nähä, jag vill inte!

Igår kväll skulle husse ta med Asta på kvällsrunda innan vi skulle gå och lägga oss. Asta brukar ligga i soffan med sitt huvud i husses knä (nej, det är inte jag som lärt henne detta...).

Han försökte med lock och pock. Tog på henne halsband och koppel. Men hon låg lugnt kvar i soffan som inget hade hänt. Eller som hon var döv. Inte så lätt att baxa iväg en stor hund som väger ca 35 kg, om den inte vill.

Till slut åkte levergodisen fram, och då, först då lyfte hon på huvudet och bestämde sig sedan för att resa på sig och gå med ut:-)

Samma visa på morgonen. Jag stiger oftast upp tidigt och då vill jag gärna gå ut och hämta tidiningen direkt. Enklast vore det ju då om hunden ville gå med mig ut, som normala hundar gör när de sovit hela natten. På så sätt slipper jag desstuom gå ut två gånger, en för att hämta tidningen och en lite senare med Asta.

Tror ni hon vill gå med ut när jag stiger upp? Icke. När jag är redo att gå ut, då har Asta gått och lagt sig. I min säng..........

Sådär håller vi på:-)

Verandan i höstkläder

kände för att göra det lite mer varmt och ombonat i glasverandan nu när hösten har kommit, så jag bytte färgskala från vitt och blått till brunt, rött och mörkblått. Lätt att åstadkomma med små medel. Blev rätt nöjd själv:-) Under spetsdukarna har jag lagt kökshanddukar och på bordet en gammal brun mjölkflaska och en liten gräddflaska. Kuddarna vände jag bara, så den mörkblå sidan kom fram istället för den vitmönstrade.

Lätt också att förändra genom att byta färg på ljusen. Nu är det ett chokladbrunt ljus i den stora glascylindern. Höstlöv i tyg förstärker höstkänslan och en stolt Gerbera är alltid vackert.

Av med stolsöverdaget och fram kom en röd stol. På med brunt överkast och byt ut blåvita kudden ot två bruna. Så var det klart i den hörnan.

Häromdagen var jag och en vän på matmässa. Där fanns massor av närproducerade varor. Jag köpte ett valnötsbröd, lingonvinäger, örtsalt, granskottssirap (!), plommon, potatis och äpplegelé med cider.

Plommon är så gott! Och plommontomater, det köpte jag också. Det är den sortens tomat jag gillar bäst. Granskottssirapen tänker jag fungerar bra när man är förkyld, har för mig att granskott innehåller mycket C-vitamin. Passar bra nu eftersom jag dragit på mig en rejäl förkylning.

Kiki trivs bra med att sitta/ligga i sin korg på fönsterbrädan och titta ut. I korgen får hon vara i fred för Asta som annars tycker det är väldans kul att jaga henne...

Funderingar...ålderdom och curlande

fick en tankeställare när jag läste texten på fotot nedan. Livet går verkligen i cykler. Våra föräldrar tar hand om oss, sen vi om dem. Vi tar hand om våra barn som förhoppingsvis en dag tar hand om oss.

Vackra ord, värda att fundera på.

Bilden kommer från Socialtjänsten i Årjängs facebooksida

Så kom jag till  bilden nedan och genast tänkte jag på curlande föräldrar. Att visa omsorg om sina barn är naturligt och självklart. Att älska sina barn mer än något annat, det är också en självklarhet - fråga mina barn om du inte tror mig:-)

Men att fortsätta styra och ställa över barn som borde vara vuxna, är för mig att stjälpa istället för att hjälpa. Jag tror stenhårt på att man ska ställa upp för sina barn, och finnas där för dem. Oavsett om de är vuxna eller ej. Men på deras villkor!! Kan det vara så att i den stressade värld som många lever i behöver man känna kontroll?  Och då kan detta kontrollbehov "gå ut över" barnen i form av denna överdrivna "omsorg" vi ser nu, som brukar kallas curlande. Är inte alls säker på att detta stärker våra barnen för framtiden. Även om man aldrig så gärna skulle vilja ta över sina barns sorger och bekymmer och skydda dem från alla faror och världens elände, så kan man inte det. Man kan bara finnas där och stötta. Och min erfarenhet är att människor växer med ansvar.

Fågelmamman är väldigt klok. Hon puttar ut sin unge när den är flygfärdig och flyger själv bredvid för att se att den klarar den där flygturen. Sen låter hon fågelungen få växa i sina vingar. Även en liten fågemamma klarar att känna kärlek till sin lilla unge och jag tror att det är just därför hon gör som hon gör. Hon vet att ungen inte skulle överleva där i boet om den bara satt och väntade på att hon skulle komma med mat till den.

Att visa sina barn tillit är för mig att visa respekt.