Vi har råd att spendera miljarder på julklappar, på påskmat, på alkohol, cigaretter och godis med mera. Shop til you drop-är på topp i detta landet. Så pengar finns.....gott om dem.
Ändå har vi barn här som lever i fattigdom, alltså i ett hem som har mindre än 60% av medianinkomst.
Landskrona är en av de städer som ligger i botten och jag hörde kommunalråden och kommunens ordförande diskutera detta i P1. Den ene hävdade att detta inte går att lösa på minst en generation. Så sorgligt.
Jag fortsätter att hävda, med en dåres envishet, att om vi alla var lojala och solidariska och betalar vitt, och inte svart, om vi tar emot vitt och inte svart - då får staten in en helsickes massa skattepengar. Dessa pengar borde räcka gott och väl till för att minska barnfattigdomen till 0% i alla kommuner. För det handlar inte om att vi svenskar inte har råd. Det handlar om att vi inte vill prioritera. Vill vi att våra barn - oavsett om barnet pratar felfri svenska eller ej - ska ha det bra i vårt land, då får vi nog hjälpa till lite grann allesammans. Och börja nu!
 |
| Här är två lyckligt lottade små barn som trotsar regn och rusk och pysslar i lekstugan. |
Viktigt inlägg! För barnfattigdom handlar inte om att det inte finns pengar till prylar och dyra kläder. Det handlar om barn där det inte finns mat i kylskåpet alla dagar, där barn inte följer med på skolutflykter för att de inte har råd med den där 50-lappen som barnen ska ha med sig, där det inte finns pengar till nya skor om de gamla går isönder. Så borde ingen behöva leva i dagens Sverige.
SvaraRaderaTack för ett viktigt inlägg.
Kram Lotta
Tack Lotta! Jag blir så arg när jag tänker på detta. Precis som du säger så borde inga barn ha det så där i 2012:s Sverige. Det är inte rimligt. Var finns empatin?
Radera