Verkligen fullt ös och "hemma-hos-bilderna"

just nu är det mest arbete, arbete. Har börjat vänja mig vid att det blir en hel del bilkörning i jobbet. Packar min banan i bananfodralet (ja, det är sant, jättebra grej faktiskt:-)). Sätter i min bok i cd-spelaren. Knappar in adressen dit jag ska i gps;en. Sätter i headsetet i telefonen. Spänner fast bältet och så iväg. Än så länge är det ju inte snö och halt. Däremot börjar det bli riktigt mörkt om kvällarna. Märks när man är ute och kör. Men även när man sitter på glasverandan med tända ljus. Då känner man att hösten kommit smygande. Mysigt ändå på något sätt.

För ett tag sedan berättade jag att vi skulle vara med i ett "hemma hos"-reportage om vår veranda. Här kommer bilderna:-)

        
  

  

Så lätt det är egentligen...

jag menar, egentligen handlar mycket om hur man tänker. Tycker Christina Lugn tänker klokt. Eller hur.

Höstfint

dags att göra fint på verandan vid vår entré tyckte jag igår och for iväg och fyllde en hel korg med underbara höstblommor i rosa och lila färger. På vägen hem passerade jag en loppis och fyndade två trälådor som nu får fungera som "krukor" till blommorna.

Nu känns hösten lite mer välkommen!

Niceville

har lyssnat på ljudboken, det var en lång bok ca 16 CD skivor. Perfekt att lyssna på böcker när man, som jag, kör långa sträckor i jobbet. Många timmars glädje i lyssnandet. Gillade verkligen boken.

Ikväll har jag kollat på filmen. Den var också bra, men boken var bättre. Så är det ofta för mig när jag först läst en bok och sedan ser filmen. Då "vinner" boken. Kanske för att min fantasi skapar sin egen bild av berättelsen som gör att det sedan inte stämmer in så bra när jag ser filmversionen. Just nu kan jag inte komma på en enda film som varit bättre än bokversionen. Kan du?

Spegel, spegel på väggen där. Och om somalier.

vem som vackrast i världen är! Jomen det är ju så här det är. Eller borde vara!

bild från Julian Lennons Facebooksida

Hinner inte blogga så ofta på grund av massor av jobb som måste göras. Men idag upprörs jag över vad jag hör om en liten ort i Småland. Att människor är grymma mot varandra, det visste jag sedan tidigare. Men att så kallade "vanliga hederliga rekorderliga" (?) svenskar beter sig mot barn och andra vuxna som man gjort i Forserum, det går över mitt förstånd. Hur tänker de, vad är de så rädda för?

Hörde Marika Carlssons sommarprogram i P1 på min semester. Hon är adopterad från Etiopen som 2-åring. Hon ser ut som en etioper men eftersom hon är uppväxt här har hon vårt språk och vår kultur inlemmad sedan barnsben Hon reflekterade själv över hur ödet kan styra - så nära att hon som 2-åring kanske aldrig överlevt nästan död av hunger i det där diket hon hittades. Eller att hon fått bo kvar där och levt det livet som man lever i Etiopen. Men nu blev det inte så. En serie omständigheter gjorde att hon hamnde i Sverige.

Hon ser annorlunda ut mot oss. Är hon en sämre människa för det?? Nej, nej, nej. Hur man man då bete sig som man gjorde i Forserum. Somalier ser inte ut som en typisk svensk, nej verkligen inte, speciellet inte kvinnorna i sina slöjor. De har sedan många många år en annan kultur än vi. Kulturer ändrar man inte så lätt på. Det är en trygghet och en vana, som är svår att släppa. Precis som det är för oss i andra sammanhang.

Så någonstans måste vi börja respektera varandra som människor om vi ska komma vidare och utvecklas i detta land som vi kallar Sverige.

Bitterhet

så sant som det är sagt, ingen blir mer skadad än man själv om man håller kvar sin bitterhet (vrede, agg)  istället för att göra upp med sig själv och gå vidare.

Bär på en fåtölj

gjorde vikttest på itrim.se nyss. Resultatet var att jag går runt och bär på en fåtölj. Så himla onödigt kan man tycka. Men å andra sidan har jag gjort av med 2.8 kg på två veckor och har kommit igång med konditions- och styrketräningen. Min tanke är att jag ska sätta ner den där fåtöljen, så att någon får chansen att sitta i den:-)

Jag tycker det funkar bra med Viktväktarna. I fredags blev vi bjudna på en trerättersmiddag efter jobbet. Jag åt både förrätt och huvudrätt och bad om att få enbart frukt istället för efterrätten. Ingen uppoffring från min sida, jag är inte så förtjust i vit choklad ändå. En del undrar över den "konstiga maten" man äter i Viktväktarna.  Jag brukar förklara att man inte äter konstig mat, det är det som är det fina. Och att man får äta allting, bara inte alltid. Däremot måste man hålla koll på vad man stoppar i sig, men det är inte heller någon uppoffring. Jag vill ju går ner i vikt! Och jag har slutat tro att kilona ramlar av sig själv.


Idag har vår fina glasveranda varit med i ett "hemma-hos-reportage". Ska bli spännande att se det i tryck! Många fina bilder blev det, ska visa dem här så snart jag får tid. Nu är det dags att packa väskan för ett par dagar i Stockholm med mina kollegor från hela Sverige.

En av bilderna (på mitt planteringsbord)

Riktigt nöjd

Igår var jag och min kollega iväg på jobb. Vi hade fått i uppdrag att leda en teambuilding för en styrelse. Av olika skäl, som inte berodde på oss,  blev vårt pass en timme försenat innan vi kom igång. Vi hade planerat in att använda de timmar vi fått från början, men nu fick vi snabbt tänka om. Dessutom fick vi inte projektorn att fungera tillsammans med vår dator, så vi kunde inte använda bildspelet vi hade förberett.

Men vad gör det. Vi har ett otroligt givande och spännande jobb och möter så många engagerade och trevliga människor. Klart tidsbrist och annat blev en utmaning men vi lyckades klara av den. Efter vårt pass fick deltarna fylla i en utvärding. Vi fick med beröm godkänt. Sånt värmer!

I en svacka

mentalt är jag just nu. Jobbat tre dagar efter semestern. Intensivt och stressigt. Tuffa tidsgränser för rapporter. Och jag känner mig bara såååå nyyyyy på jobbet!

Jag vill kunna allt nu! Jag vill veta svaret när någon frågar istället för att själv behöva jaga runt för att få veta. Jag vill vara cool, smart och effektiv.

Tror jag hamnade i någon slags chock efter semestern:-). Jag har verkligen kopplat bort jobbet under tiden jag var ledig. Tänkte nog inte ens på att jag jobbat så kort tid på mitt nya jobb, började ju i slutet av april, så det blir bara 2,5 månad.

Varför i hela friden tror jag då att jag ska kunna allt redan nu...........?? Kanske om jag bytt företag och inte arbetsuppgifter. Kanske om jag haft en yrkesspecifik utbildning och bytt inom den grenen. Då KANSKE jag hade varit på banan efter så kort tid. Men jag har bytt bransch OCH arbetsuppgifter.

Som ni märker finns det trots allt en del i min hjärna som har lite sunt tänkande när den "duktiga flickan" kryper fram. Hoppas att den delen ska ta mer plats från och med nu.

Har varit i väg på två-dagars möte med mina båda närmaste kollegor. Vi lånade den ena kollegans sommarstuga och jobbade hela dagen och kvällen igår och fortsatte idag. Kanske inte märkligt att jag är lite mör....och börjar tvivla på mig själv. Blir nog så när man blir trött och hjärnan är överfull.

När vi skulle köra hem skulle jag svänga in på en parkeringsficka utmed vägen, eftersom min kollega skulle uträtta ett ärende. Precis när jag svängde in så hördes en kraftig knall från en explosion. En dam rusade ut ur en affär och undrade vad som hänt. Och jag for ur bilen. PUNKA!! Jag hade kört för nära trottoarstenen som, just där parkeringsfickan började, var vass som en kniv. Den skar rakt in i framdäcket som exploderade. Där stod vi.

Ringde min man för att kolla om reservhjulet var ok. Kollegan ringde en kompis och fick goda råd. Sen satte vi igång. Släpade ut reservdäck och verktyg. Men vi fick inte loss bultarna. Men visst finns det änglar. En man från byn, en lite speciell person, körde förbi och stannade genast. Han sa -Detta fixar jag. Hämtade fler verktyg och snart var däcket bytt. Självklart fick han en slant för besväret och vi kunde köra de 10 milen hem, bara en timme försenade:-)

Gott resultat

datorstrul gör att jag har svårt att blogga och inläggen är färre än vanligt. Idag börjar jag i alla fall jobba efter drygt fyra veckors semester. Känns både kul och vemodigt. Vädret har inte varit så lysande men jag har haft en jätteskön ledighet utan krav och klocka och det är värt mer än strålande sol och 30 grader för mig.

Nu har jag kommit igång med Viktväktarnas program - 1.7 kg första veckan och har även kommit igång med min träning. Har fått med mig en god vän till gymmet, vilket gör det ännu roligare.

Konsten att kunna slappna av

den konsten behärskar katter till fullo;-)

Rädsla och oro

kan verkligen vara förlamande och hindra en från att göra det man vill. Någonstans har jag läst att man ska "spara" en fobi för att kunna kanalisera sin rädsla där, men att försöka bli av med de andra. Har tidigare berättat om att jag blivit av med min spindelfobi, vilket jag aldrig skulle kunna tro för 10 år sedan. Att oroa sig är som att betala ränta på ett lån man ännu inte tagit, är ett annat klokt talesätt. Men det är som vanligt lättare att säga än att göra. Jag tränar varje dag på att vara här och nu. Inte sen. Inte då. Det är inte enkelt men jag tror att det är en av de bästa metoderna man kan använda för att minska sin oro och rädsla. Vad har du för knep?

Dove´s Real beauty campain vs Victoria´s secret

Nu har jag börjat skriva på min andra blogg igen, titta gärna in där ibland och strö peppande ord över mig:-) Resan mot ett lägre BMI. Har lagt den som en länk högt upp till vänster i denna bloggen. Får inte till det så snyggt men den funkar i alla fall.

Hade tänkt ta mig en tur på cykeln idag men vädret här har varit bedrövligt. Kallt och regn, bitvis riktiga skyfall. Och jag måste erkänna att då sitter jag hellre på glasverandan och läser en deckare, just nu Paganinikontraktet, istället för att ge mig ut på cykeln.

Den här bilden såg jag på Facebook idag. Jag tycker det är jättebra att Dove står upp för att alla modeller inte ska vara skinn och ben och mot det sjuka ideal som råder i modevärden idag. För det är sjukt att tvinga unga tjejer att banta ner sig till "ingenting" för att de ska få jobb som modeller. Och att få oss andra att tro att man måste se ut så för att kläderna ska sitta snyggt.

Tycker dock att Doves kampanj hade vunnit på att ha med en naturligt smal (mager) person och en som är lite mulligare på bilden. Att kunna älska sin kropp är viktigt för alla, oavsett hur man ser ut, enligt mig. Det finns mängder av människor som är smala/magra av naturliga skäl. Vissa av dem kämpar för att gå upp i vikt utan att lyckas. Så tack Dove för att ni tar upp kampen mot sjuka ideal men fixa till kampanjen så att alla kroppsvarianter finns med, då blir jag helnöjd!

Gekås i Ullared

fick besök av mig, maken och ett par goda vänner idag. Vi var INTE ensamma där...Jag hade en förhoppning om att de flesta skulle ha börjat jobba idag. Men så var inte fallet, det var tokmycket folk där. Och när det är så blir jag lite handlingsförlamad. Vet inte riktigt vart jag ska gå eller vad jag ska titta på, så maken och jag drev omkring lite planlöst. Köpte plastfolie och bakplåtspapper till ena dottern och knästrumpor till den andra. Själv köpte jag mig en mysdress för hemmabruk, matchar soffan riktigt bra - eller hur:-)

Kolla in tidningen jag läser. Min egen tidning, skulle man kunna tro. Men det är Gekås kundtidning som heter som jag. Vad köpte jag mer? Jo jag köpte en reflexscarfes till Asta, så nu syns hon på våra kvällspromenader. Har ni märkt vad mörkt det är på kvällarna nu? Köpte även halsband till katten, men jag kan inte påstå att hon uppskattar min present. Hon gör allt för att ta av det. För säkerhets skull köpte jag två, eftersom jag har försökt tidigare att få henne att ha halsband men då lyckades hon smita ur det någonstans.

Servetter och ljus är alltid bra att ha hemma. Så även presentsnören. Så det åkte ner i kundvagnen tillsammans med en ny hissgardin till köket. Nej, jag köpte inte särskilt mycket. Det blev liksom lite för stimmigt för mig idag.

Synd bara att jag inte hade stegräknaren på mig för 3 timmars vandrande i jättebutik blir många steg:-)

Så var det gjort

som jag skrev i förra inlägget är det dags att sluta gnälla och ta nya tag. Alltså har jag skrivit in mig hos Viktväktarna idag. En metod som jag vet fungerar för mig, som provat lite av varje utan resultat. Har varit medlem där tidigare och gått ner i vikt. Då var jag inte så flitig att delta i lektionerna eftersom jag inte tyckte de gav mig så mycket. Men konsulenten jag träffade på idag känns som jag vill lyssna mer på. Hon, precis som alla som jobbar för Viktväktarna, har varit överviktig. Hon verkar vara en härlig coach, precis vad jag behöver. Vi fick se gamla bilder på henne och hon var rejält överviktig då. Precis som jag är nu. Hon har gått ner till "normalvikt". Det ska jag också göra. För det har jag bestämt. För min egen skull.Det får ta den tid det tar, men nu är jag på väg:-)

Fisksoppa i Frankrike

 PS. Jag kommer inte att skriva så mycket om min viktminskningsresa på denna bloggen, så den som vill läsa om det får följa min andra blogg. Återkommer om det när jag satt igång den igen. DS.

Nymålat köksbord

Från att ha varit ljust träfärgat, och dominerat hela rummet, har vi nu fått ett fint grått bord som smälter in mycket bättre.  Känner mig riktigt nöjd med mitt arbete. Rensa-i-röran har fortsatt idag och nu kommer man faktiskt fram i källaren utan problem:-)

Våra fördomar

har precis lyssnat på Sommar i P1 med Soran Ismail. En ung kille som kom till Sverige som bebis med sina föräldrar som flytt sitt hemland eftersom de är kurder.

Soran är lågmäld men tuff. Han säger oss saker som vi behöver höra, vi s k "infödda" svenskar. Jag skäms när jag hör honom prata om sin uppväxt och sitt liv. Skäms för att vi har så lätt att döma och fördöma och så svårt för att acceptera olikheter.

För inte så länge sedan skrev jag om min syn på hur vi ser på homosexuella. Jag säger precis samma sak om invandrare. Människor är människor. Det finns goda människor. Och det finns skitstövlar. Utöver det behöver vi inte dela in folk i olika fack beroende på etnicitet, sexuell läggning eller någon annan slags etikett. Det är min åsikt och den står jag för.

-Jobbar man inte så utnyttjar man systemet och jobbar man så snor man jobben. Antar att det är vikariat som gäller. Citat Soran Ismail i Sommar i P1.
Skönt att han kan se det hela med allvarsam humor. Har du inte hört programmet? Lyssna då här på nätet, det är 1,5 timme givande lyssning.

Sommar i P1