Vi slänger mat!

Idag är det den internationella världshungerdagen. Det finns 1 miljard människor runt om i världen som inte får äta sig mätta varje dag. Och i Sverige vi slänger hela 25 procent av den mat vi får och köper. Vet vi om hur bra vi har det.......?

Jag har hört att det är så illa att vårt luktsinne håller på att försvagas för vi använder inte våra näsor till det som de ska användas till - nämlligen lukta och känna om något luktar bra eller dåligt. Vi litar så mycket på "använd före"-stämpeln att vi slänger utan att smaka.

Höjden av dumhet är att till och med konservburkar har en sådan där stämpel. Konservbukar!!

Postiv stress - bara en myt!

det finns ingen stress som är positiv, det är jag helt övertygad om. Stress sliter på kroppen och är inte bra i längden om man inte får  möjlighet till återhämtning. Det vet jag av egen erfarenhet och mitt "stressvarnarsystem" slår till mycket tidigare nu än då.

Varför pratar man om positiv stress då? Jag tror att det är för att vi inte vill erkänna att vi är stessade, fast vi gör saker vi trivs med eller tycker är roliga. Det är när det blir alltför många roliga saker, ofta under tidspress (fullspäckat schema hela tiden) - utan vila/återhämtning, som stressen kommer. Känslan av att inte ha kontroll. Att inte hinna med.

Däremot kan det nog vara värre rent mentalt om man inte trivs med situation och dessutom är stressad. Stressen kan ju faktiskt till och med komma av vantrivsel, att livet inte fungerar som man önskar.

Fast den så kallade positiva stressen är nog ändå värst, eftersom man lurar sig själv att tro att den inte påverkar en negativt.

Bilden lånad från "Djurambulansens foto" på Facebook

Så jag lägger ut en mysig och avslappnande bild:-) 

Imorgon ska jag vara ledig. Det har varit väldigt intensivt med jobbet senaste månaden. Jag har knappt hunnit blogga och än mindre läsa andras bloggar. Nu gäller det att skapa en bra balans mellan jobb och fritid.

Någon som känner igen sig.....;-) ?

-Men om han luktar svett då?

jag brukar säga att man ska fundera på, innan man säger "vad man tycker" till någon, att man ska fundera på om man vill hjälpa eller stjälpa personen.

Alla så kallade sanningar behöver nämligen inte sägas, anser jag. För vem avgör vad som är sanning? Det är ju oftast vad jag tycker som är min sanning. Och vad du tycker som är din.

Jag har en bekant som säger att man alltid ska säga vad man tycker, annars är man falsk. Håller inte med! En vit lögn funkar bra för mig om den kan glädja någon annan. Men i vissa andra situationer ska man vara helt ärlig. Låt mig ta några exempel:

1. Någon du känner har bytt frisyr. Du tycker att hon passade mycket bättre i sin förra frisyr, med långt hår. Nu har hon snaggat sig. Hon är själv förtjust i sin nya frisyr (men säkert också lite osäker i detta nya). Hon frågar dig vad du tycker. Är du då en "ärlig" person och säger att du inte gillar det och att hon var snyggare innan? Eller säger du: Jättefint! (för det är precis vad hon behöver höra just då)?

2. Någon ber dig följa med och vara smakråd när hon ska köpa kläder för att hon känner sig osäker på sin stil. Säger du då att allt hon tar på sig är fint, då gör du henne ingen tjänst. Då stjälper du henne trots att hon bett om hjälp och vill utvecklas. Om du däremot säger att -Du kanske ska prova den här färgen eller den här modellen istället, då hjälper du henne.

3. En person på din arbetsplats stinker av svettlukt. Det är så illa att folk drar sig undan från att umgås med personen eller gå in i dennes rum på grund av lukten. Det blir ett socialt problem för denne. Här gäller det att hjälpa, anser jag. Att på ett konstruktivt sätt förklara situationen för den utsatte. Det är för jobbigt och obehagligt anser många, när jag säger detta. Men jag tycker det är mer obehaligt att undvika en människa och utsätta denne för "utanförskap" (som det så populärt heter) utan att ens ha försökt förklara för personen vad som händer. Han/hon kanske inte själv känner sin egen svettlukt. Vad vet jag.

Hjälper det jag vill säga personen? Säg det då. Stjälper eller sårar det jag säger? Då får jag vackert jag hålla igen munnen. Är det för svårt så gå ut och krama ett träd och berätta för det vad du tycker. Tror trädet klarar att ta emot en och annan sanning, och du blir själv lugn i kroppen av trädets stabila stam:-)

Energitjuvar

ska jag prata om på lördag när jag träffar en styrelse som jag och min kollega ska ha utbildning med. Har man träffat på en riktig energitjuv så känner man det väldigt väl. Även om man inte förstår vad det är som sker. Man blir helt enkelt dränerad på sin energi och kan känna sig både trött, håglös och utmattad efteråt.

Jag brukar säga att "ditt eget ljus lyser inte klarare för att du blåser ut andras" och så är det. Man får inte bättre självfötroende genom att trycka ner andra. Kanske en kort "ego-boost" men i grunden mår man sämre än innan.

Att möta en energitjuv innebär att man måste veta vem man själv är och ha tilltro till att det man själv känner är rätt. Energitjuven försöker förminska, och det är lätt att gå i fällan. Ge inte energitjuvar näring. Sätt gränser, både för dem och för dig själv.

Visst är det intressant att lära mer om människors beteende och varför de gör som de gör!

Våra fördomar

har precis lyssnat på Sommar i P1 med Soran Ismail. En ung kille som kom till Sverige som bebis med sina föräldrar som flytt sitt hemland eftersom de är kurder.

Soran är lågmäld men tuff. Han säger oss saker som vi behöver höra, vi s k "infödda" svenskar. Jag skäms när jag hör honom prata om sin uppväxt och sitt liv. Skäms för att vi har så lätt att döma och fördöma och så svårt för att acceptera olikheter.

För inte så länge sedan skrev jag om min syn på hur vi ser på homosexuella. Jag säger precis samma sak om invandrare. Människor är människor. Det finns goda människor. Och det finns skitstövlar. Utöver det behöver vi inte dela in folk i olika fack beroende på etnicitet, sexuell läggning eller någon annan slags etikett. Det är min åsikt och den står jag för.

-Jobbar man inte så utnyttjar man systemet och jobbar man så snor man jobben. Antar att det är vikariat som gäller. Citat Soran Ismail i Sommar i P1.
Skönt att han kan se det hela med allvarsam humor. Har du inte hört programmet? Lyssna då här på nätet, det är 1,5 timme givande lyssning.

Sommar i P1

Män grillar, kvinnor lagar mat

ja, så ser det ut i sommarsverige. Majoriteten av de som står vid grillen och grillar kött, fisk och korv är män, vågar jag påstå. Men majoriteten av de som sköter matlagningen - det vill säga fixa det som ska vara till köttet, fisken, korven - dukning med mera är kvinnor. Tror också att det fortfarande är flest kvinnor som står framför spisen i hemmet. Har ingen statistik på det, så överbevisa mig gärna.

Vad är det som gör att när det gäller grillen - då är det männen som håller i taktpinnen. Eller grilltången om du så vill. Har det med stenåldern att göra då männen släpade hem sitt jaktbyte till grottan. Fast var det inte kvinnorna som grillade på den tiden? Är det macho att stå framför dansande lågor och rök?

Funderar på detta varje år när vi är ute med vår husvagn på campingplatser. Varken jag eller min man är så jätteintresserade av att grilla så vi har ätit "vanlig" mat under alla år. Äter vi grillat så är det oftast för att vi har goda vänner med på samma camping som är bra på att grilla:-)

Nu när det är vackert väder så beter sig de flesta här på campingen på ungefär samma sätt: sen frukost, därefter ner till stranden med stolar, badleksaker, handdukar och så pressa i solen hela dagen. Återvänder framåt 17-18 tiden till husvagnen. Kö till duscharna. Sen lägger sig Lützendimman över hela området när minst 500 grillar startas upp ungefär samtidigt. Och jag är säker på att alla verkligen njuter av sitt (inrutade)campingliv.

Nu är ju inte jag som alla andra, det har jag sagt förut. Mitt campingliv är också ganska inrutat på ett "laid back" sätt. Sen frukost, man sover till man vaknar. Dusch (inte alls så mycket folk då som på kvällen). Slår mig ner i en solstol i halvskugga med en bra deckare i handen. Lunch: yoghurt och macka. Promenad till affären för att köpa glass och rasta hunden. Lyssna på Sommar i P1 i solstolen, nu faktiskt ute i solen. Tillbaka till skuggan och boken. Har jag tur så grillar våra goda vänner annars är det jag som lagar mat på vår gasolspis.

Och ikväll - en magisk stund nere vid havet vid den otroligt vackra solnedgången. Vi tog med oss filtar, dricka och räkor som vi satt och njöt av under tiden solen sänkte sig ner i havet. Hundarna var försås med men räkor är inte deras favoritmat. De hade istället fullt upp med att kolla in alla människor och andra hundar som gick förbi oss. Vilken helt ljuvlig kväll. Den sitter fast på näthinnan när det blir kalla vinterdagar och värmer då mitt hjärta!

              Hoppas ni kan njuta av sommaren ni också som jag och  Asta gör!

Du ser för glad ut...

när du säger att du inte ska jobba kvar här, sa en kollega till mig idag och flinade.

Det är riktigt skönt att höra. För jag ser verkligen fram emot att få börja med något helt nytt. Även om kontrollmänniskan i mig sitter och småskriker i mitt öra att jag kommer att vara en belastning för mina nya kollegor ett bra tag, eftersom det tar tid att lära sig allt nytt.

Då säger jag till kontrollmänniskan att det nog är meningen att den ska tagga ner lite. Att låta mig få vara den där som bara tar in och som inte kan eller ska bidra så mycket än. För att tids nog köra på igen.

Kollegan sa också att han är jätteglad för min skull, men att jag inte behövde se så glad ut. Sen skrattade han gott. Jag lovade honom att se lite lidande ut på fredag, som är min sista dag på mitt gamla jobb:-).

Ikväll har chefen varit här. Vi bor i samma by, lite märkligt egentligen, för här finns bara 12 hushåll....I alla fall så pratade vi jobb några timmar, han har varit ledig ett par veckor och behövde stämma av läget . Det är för mycket annat inbokat de kommande dagarna för att få till ett möte på arbetstid. Känns rätt skönt att inte ha chefen i samma by från och med måndag:-))

Imorgon kväll åker jag till huvudstaden igen, denna gången för att i två dagar få introduktionsutbildning i mitt nya jobb. Nervöst och spännande på samma gång....

Personlighetstest

Dagens lunchmöte med en god vän satte igång en del tankar i mitt huvud. Hur är jag egentligen? Ibland har jag en känsla av att vissa personer tror att de kan läsa mig som en öppen bok. Men det kan de inte. De ser bara det jag vill att de ska se. En ganska tuff förpackning utåt sett. Det är vad de ser, om de inte känner mig så väl att jag släppt in dem innanför mitt skal förstås.

Fick tips av min vän att läsa lite mer om personlighetstyper enligt den metod som Enneagram använder. Där finns nio olika typer: förbättraren, hjälparen, presteraren, individualisten, undersökaren, den lojale, entusiasten, utmanaren och medlaren. Jag gjorde ett snabbtest som skulle indikera på vilken av de nio typerna jag är närmast. Försökte svara så ärligt jag kunde, utan att fundera så länge på varje fråga. Inte lätt att väga två påstående mot varann när man inte tycker något av dem stämmer eller om man tycker båda är jämnbördiga. Resultatet blev i alla fall att man kan säga att jag har en lite "splittrad" personlighet som tydligen inte vill placeras i ett enda fack;-). Fast det visste jag förstås innan jag gjorde testet.....

Vill du läsa mer så gå in på den här sidan. Alltid spännande att få större insikt om sig själv. Med mer kunskap kan man bättre förstå hur man agerar i vissa situationen och varför.

Oavsett vad testet säger så vet jag av egen erfarenhet att detta är sant....

(bild från Facebookgruppen Positive inspiration)

Exakt så här kände jag...

när jag bestämde mig att tacka ja till mitt nya jobb........

Den som ger sig in i leken....

får leken tåla, sa man förr. Tänker på det när jag läser i aftonbladets nättidning att Ranelid tänkt hoppa av Melodifestivalen på grund av han kritiserats bland annat av en del artister. Jag tycker faktiskt inte särskilt synd om honom. Han borde veta hur mycket åsikter folk har om just melodifestivalen, det är liksom en del av konceptet. Alla får inte positiva omdömen och om han inte förstår det borde han inte ställt upp. Verkar faktiskt lite "divigt" att gnälla nu...

Undrar vad författareliten hade sagt om Sean Banan hade hoppat in på Svenska Akademins möte och utgett sig för att hans sångtexter skulle vara "skönlitteratur" och velat att de skulle ta honom på allvar. Han hade säkert fått lika mycket kritik av dem som Ranelid får av sångartisterna nu...

Nej, jag gillade inte hans bidrag. Hans val var att ställa upp och tävla. Mitt val är att inte rösta på honom.

Artikel i Aftonbladet

Social seating

betyder precis vad det låter som: social placering. Det är flygbolaget KLM som börjat med detta. När man checkar in via nätet och uppger sin Facebookprofil så letar systemet upp en person med samma intressen som man själv har. Och så placeras man jämte henne/honom under resan och får då förhoppningsvis det trevligt tillsammans. Med den nya tekniken kan man göra det mesta, på gott och ont.

Man lär sig så mycket hela tiden, eller hur! Visste ni att för ca 100 år sedan betraktades rosa som en typisk manlig färg och kvinnas färg var blått, Jungfru Maria-blått. Någonstans däremellan så blev det alltså precis tvärtom. Intressant. Det som betraktades som manligt då betraktas som ljuvt och kvinnligt idag.

På ett modevaruhus i Holland använder man en manlig modell för att visa upp push-up-bh:ar. Han hade en tajt klänning på sig och syftet var tydligen för att visa hur bra vadderad den är.....Har även hört att det är män som är modeller för strumpbyxor. Ni vet, när man ser bara ett strumbyxklätt ben på en bild, då är det inte ett kvinnoben utan ett mans-ben. För män har smalare ben och smalare lår. Hur sjukt är inte det idealet.....Mäns ben ska vara kvinnoidelet. Tror att vi kvinnor måste börja stå upp för oss själva och hur vi ser ut!

Appropå män i kvinnokläder. Har läst om en hel del transor på senaste tiden, många är väldigt öppna med detta och det är helt ok med mig. Man måste få vara den man är, fullt ut. Det jag däremot inte förstår är varför tidningarna skriver HON om honom. Även om han är utklädd till kvinna är han fortfarande en man i mina ögon. Eller? Någonstans stod det att var 10:e svensk är transvestit. hur räknar man ut det? I den summan antar jag att även kvinnor i manskläder räknas in. Men vilka manskläder gäller det i så fall? De flesta tjejer jag känner har både långbyxor och kavaj. Ibland har de till och med slips. Men de kallar sig inte för han, trots det. Så vilka kvinnor är transvestiter och vilka kläder har de? Jag är intresserad av att få veta mer, men har aldrig läst en enda artikel om en kvinna som "klär ut" sig till man. Även här är normen annorlunda för män än för kvinnor. Märkligt.    Det var dagens "blandade tankar":-)

detta "stenhjärtat" hittade jag en semester i Torekov

En underlig dröm om en krossad sköldpadda

drömde en konstig dröm i natt. Jag hade köpt en sköldpadda som jag döpte till något, jag minns inte vad. Den var med mig överallt, kom alltid tillbaka när den varit iväg någonstans och jag gullade med den. Till en dag.

Jag höll på och städade. Framför skohyllan låg en hög som såg ut som mos och ett sködpaddsskal i flera delar. Jag såg cykelspår och ropade på min man. Det var han som cyklat rakt över den utan att märka det.

Funderar på vad denna dröm vill säga mig. Absolut inte att min man är en okänslig typ, för det är han inte;-). Kanske att det är dags för mig att sluta gulla med mitt skal och istället krypa ut det nu,  för att ta tag i saker på riktigt.

Eller är det någon som har en annan, positiv, tolkning....?



bilden lånad från nätet



Mina barn och andras ungar

det här blir inget lättsamt inlägg, men det känns ändå viktigt att skriva. Varje dag dör ofattbara antalet 22 000 barn under 5 år på grund av att de inte har tillräckligt med mat, vatten och/eller medecin.

Det råder ingen brist på varken mat, vatten eller medeciner i världen  - det finns i överflöd! Men vi delar inte rättvist.....Pengar finns också. Julhandeln år 2009 omsatte i Sverige 64 miljarder kronor. 64. Detta ska ställas i relation till den summa som Sverige gav i bistånd det året. Det året gav vi hälften av den summan...

Tänk - på bara en helg bränner vi svenskar upp dubbelt så mycket pengar som vi ger i bistånd till de som inget har. Ingen av oss kan förtås göra allt, men alla kan göra något.

Läste ett reportage om Anna Ryott som är generalsekreterare för SOS Barnbyar. Hon beskrev ett möte med två små pojkar i Kambodja. Storebror är 11 år och lillebror berättar stolt att storebror är bra på två saker. Det ena är att röka kokain och det andra är att ge oralsex.

Våra barn ger vi trygghet, pengar, saker - allt vad de ber om. Skulle vi acceptera att lille Nils 11 år på Skogsmullevägen gav våra äldre turistande män oralsex för att kunna köpa sig lite mat? Hur kan vi se så olika på barn? Är det verkligen så att det handlar om egna barn och andras ungar? 100 miljoner barn lever på gatan.

Jag och min man har valt att stötta SOS Barnbyar för att vi tycker att de gör ett fantastiskt jobb! Vill du också bli fadder så titta in här

There´s a place for all of us:-)

någonstans på jorden finns det en plats där man tycker att den del av kroppen som du eller jag ogillar, är vacker. Så brukar en arbetskamrat säga till mig ibland. Hon har alltid blivit retad för sin uppnäsa (som är en söt liten näsa) här i Sverige. Men i Turkiet, där det är vanligt med stora näsor, tycker de att hon har en jättefin näsa.

I Japan är det vackert med sneda tänder, de betalar till och med för att få dem sneda om de är raka. Vi gör tvärtom....Min breda rumpa, som jag alltid har blivit retad för och fått höra att jag ärvt från min farmors släkt, den hade platsat på Zorns tavlor på sin tid.

hämtad från Internet, målad av Anders Zorn

Finns nog en plats där det är vackert även idag med breda rumpor även om det inte är just här där jag bor...

Så synd att vi inte föds på en plats där vi betraktas som vackra, oavsett hur vi ser ut.....
Räcker jag till? Ted Gärdestad

Dragkamp om elever

läser i tidningen att det är tufft för gymnasieskolorna som nu är (för) många och då måste de konkurrera om att få elever. En massa pengar går till marknadsföring, istället för att användas för förbättra skolan. Tja, så blir det ju när man släpper loss konkurrensen. I tidningen kan man fylla i en enkät vad man tycker om marknadsföringen. Mer än 63% tycker inte att marknadsföringen ska finnas alls.

Hur tänker de då? Det är alltså en fri marknad - kommunal skola eller privat skola. Du/dina barn ska välja, och precis som all annan konkurrensutsatt verksamhet så behövs en del marknadsföring för att profilera sig.

Ungefär som om ICA och Konsum inte skulle hålla på med marknadföring, eftersom alla ändå vet att de finns. Den ena är ju "kommunal" ("kooperativ") och den andra är fria handlare. I och för sig skulle det vara skönt med tv utan reklam och postlådan tom på reklamblad men men......

Så länge vi har valt formen fri konkurrens även inom skolan får vi nog acceptera marknadsföring....och sluta gnälla. För min egen del hade jag hellre sett att pengarna gått till skolans verksamhet, trots att jag arbetar med marknadsföring..

Tvångsäktenskap, ett steg i rätt riktning!

jag välkomnar verkligen förslaget att det ska bli straffbart i Sverige om man tvingar sina minderåriga barn till äktenskap. För mig är det inte acceptabelt att barn ska tvingas in i äktenskap och att bli föräldrar utan att själva vara mogna nog att veta vad de vill och att inte ha möjlighet att själva välja partner.

Det kommer att bli extremt svårt att straffa de personer som utför brottet, kanske rör det sig om flera och det ska bevisas vem som gjort det. Men trots det så ser jag det som en mycket viktig signal om hur vi i Sverige ser på människors värde.

Genom att gå före i sådana här viktiga frågor så blir vi förhoppningsvis ett föredöme för andra länder som då i sin tur stiftar samma lagar. Någon måste börja ta ansvar för att få bort den här typen av beteende.

Jag skulle inte vilja vara politiker

för jag är inte hårdhudad nog. Jag kan inte smutskasta folk och göra bort dem offentligt. Jag har inga skandaler att dölja men vad vet man som kommer att räknas som en blunder när media eller politiska motståndare rotar i mitt liv? Någon gång har jag säkert felat eller varit omoralisk precis som de flesta av oss har. Vi vill inte längre ha människor som politiker - vi vill ha felfria åsiktsmaskiner.

Nej, jag är ingen hårdhudad typ och jag vet att jag skulle bli ledsen och ta illa vid mig av personliga påhopp om hur jag ser ut, hur jag går eller vad man nu kan komma på att gyckla mig för. Man måste, som politiker, komma ihåg exakt vad man säger i exakt varje ögonblick för allt dokumenteras idag och kan användas emot dig om du inte riktigt minns. Vem i hela friden har ett sådant superminne? Om TV spelade in mig under några dagar skulle jag säkert säga emot mig själv mer än en gång.............

Förmodar att jag har min barndom att tacka för detta, på den tiden sa man inte mobbing utan hackkycling. Om man inte följer med flocken så är man annorlunda. Man passar inte in. Då är det lätt att bli utsatt.

Jag har stor respekt för de som faktiskt orkar med att vara politiker på toppnivå med tanke på att de faktiskt råkar ut för personliga hot utöver massmedias och vi medborgares mycket stränga och oförsonliga ögon.

Och med detta så säger jag inte att jag accepterar de som utnyttjar sin ställning eller försöker fiffla! Det jag vill säga är att vi har enorma krav, vi medborgare. Frågan är vem som kommer att kunna leva upp till dem i framtiden.

En man i damkläder

är inte accepterad av samhället om han inte är med i After dark förstås. Vi kvinnor har en helt annan frihet i det fallet att klä oss som vi vill. Läste nyss en tidning om vårens mode och där stod det att man skulle bli trendig om man lånade från sin mans garderob för att få en maskulin look.

Är det någon som någon gång sett en liknade artikel där det på fullt allvar står:  "Du man, ta fram din feminina sida, bli trendig och låna lite kläder ur din frus garderob"? Skulle inte tro det...
Vari består jämlikheten i detta?
Varför är det löjligt för en man att se ut som en kvinna men coolt för en kvinna att se ut som en man? Varför är det fortfarande, år 2011, helt okey för en äldre man att ha en ung fru men om en kvinna gör likadant så anses det konstigt och inte helt rumsrent.

Vari består jämlikheten i detta?

Orkar inte dra fler exempel, men lägg gärna till fler om du vill i kommentarsfältet;-)

Det var inte mitt fel!!

lokaltidningen har granskat en av våra grannkommuner som minskat sitt sjukfrånvaro-tal. Mest beror detta på att de gett de långtidssjuka sparken, om man ska tala klarspråk. De har själv fått säga upp sig mot erbjudande om någon slags utbildning eller lön i 6 månader. Det är svårt att komma tillbaka efter långtidssjukskrivning och säkert ännu svårare om man är arbetslös, tror jag. 21 av 25 personer är missnöjda med det sätt de behandlats på, så metoden är nog inte den bästa, eller...?

Tidningen har jagat ansvarig politiker i en vecka och först nu fått tag i denne. Som svarar att detta beslut togs av de politiska motståndarna när de satt vid makten.

Så typiskt att inte ta ansvar! Om detta nu anses vara en dålig lösning, varför har då inte nuvarande politiska ledning ändrat på förfarandet de senaste fem åren de suttit vid makten? Så otroligt fegt och fånigt att skylla ifrån sig. Min övertygelse är att det funnits gott om tid att ändra på detta. Om man hade velat göra det.... (jag tycker så här oavsett om det är röd, blå eller grön som sitter vid makten)

Positivt eller negativt....?

tycker det är intressant med "kloka ord" och hittar hela tiden nya. Brukar uppdatera min status på Facebook med de jag tycker är bra. Idag läste jag detta på en sida:

"Ett sätt att få veta hur en människa har det är att ta reda på om hon längtar efter fredag eller måndag." Stig Johansson

Genast började jag fundera. Är det så enkelt? Mår jag dåligt hemma om jag längtar till jobbet på måndag? Älskar jag mitt jobb om jag längtar till måndag? Hatar jag mitt jobb om jag längtar till fredag? Älskar jag min fritid mer än mitt jobb om jag längtar till fredag? Jobbar ens alla på måndagar;-)

Nej, så enkelt kan man nog inte ta reda på hur en människa har det. Denna veckan längtar jag exvis till lördag för då ska vi åka en tur till Köpenhamn för att insupa den gemytliga danska atmosfären och njuta av julmarknaden i Nyhavn med mera. Men sen längtar jag till nästa måndag då jag ska gå en utbildning som jag sett fram emot.

Bäst av allt är nog att vara här och nu för att kunna ta vara på stunden. Carpe punktum! (fånga ögonblicket).

Idag blev det istället följande statusuppdatering på FB, för detta stämmer så bra:

"Din styrka är proportionell mot din förmåga att slappna av." David Allen

Asta 8 veckor, precis hemkommen till vår familj.