Själsfrände

det finns människor som man har en speciell kontakt med. Det spelar ingen roll om det är en dag sedan man sågs eller om det är två år. Man är direkt på, så fort man får kontakt igen. Oftast känner man detta redan första gången man träffas, som om man träffats tidigare och känner varandra väl - fast man inte gjort det. Andra människor kan man träffa varje dag, utan att få denna känsla eller egentligen ha något att prata om.

Jag kallar den första "gruppen" för själsfränder. Det är de där personerna som man kan vara sig själv med, helt och hållet, med brister och förtjänster. Man kan prata om allt, utan att tycka lika. Men i grunden finns där en förståelse bortom tid och rum. Även om man inte ses under en lång tid så vet man att om man skulle ringa till den där personen mitt i natten med sina problem, skulle hon/han finnas där. Kanske inte alla förunnat att ha en sådan själsfrände, men jag önskar verkligen att alla har minst en.

Har skrivit om detta förut men jag tror att man möter de människor man behöver i livet, för lärdom och för stöd. Vissa personer förstår man inte alls vad de ska i ens liv att göra, de känns bara jobbiga och besvärliga. Men de har något att lära oss de också. Därmed är det inte sagt att man måste vara vän med dem.  Sina vänner ska man välja med omsorg och då de som ger energi i stället för att ta. Och försöka vara en sådan vän själv som ger energi:-)

bild från internet