Du gamla, du fria

Sveriges nationaldag, svenska flaggans dag - idag !

Har hört (och läst) att många inte vet varför vi firar eller att vi inte har något att fira eftersom vi inte varit ockuperade eller haft krig på över 200 år. Då säger jag: det är väl just det vi ska fira!! Vår frihet. Vår demokrati. Vår rätt att säga vad vi vill utan risk att blir torterade och fängslade. Om inte det är något att fira, vad ska man då fira? Du gamla du fria, vår nationalsång, betyder så oändligt mycket, lyssna på texten.

Ica-Jerrys version av  Du gamla du fria

Zlatans version av densamma

Carolas version

Lyssna och njut. Alla versionerna speglar mångfald. En mångfald att i vårt land få vara den man är oavsett kön, religion, sexuell läggning, etnicitet, handikapp etc.  DET är jag stolt över. 

Vackrare än en tavla

inget kan mäta sig med verkligheten när det gäller naturbilder. Den bild ögat tar in går inte att fånga med kamera, även om många kameror kan ta otroligt fina bilder numera.

Ikväll var himlen sådär vackert grå-rosa-blå-orange som den är ibland. Molnen var utdragna hade små böjar uppåt, vilket betyder regn har jag läst någonstans. Och det borde stämma med tanke meteorologernas utsago i kvällsnyheterna.

Månen är ny och så skir över ladugårdstaket. Vår lilla väg ligger där framför mig och gruset knastrar under fötterna när jag och hunden går kvällspromenaden. Det är stilla och tyst. Plötsligt ser jag ljus på vägen längre bort och hör en traktor komma farande. Det är fullt upp i lantbruket så här års och de jobbar sent på kvällarna. Jag ser ljus sippra ut bakom grannarnas fördragna rullgardiner. Det är kväll i vår lilla by.

Fiskpedikyr

är precis vad det låter. Fiskar som fixar till dina fötter. Fick ett presentkort av mina döttrar på mors dag just på det här. Hade hört talas om det innan men inte provat.

Först fick jag ta ett kort fotbad. Sen fick jag klättra upp på en bänk som stod placerad framför ett akvarium med små, små fiskar. Ner med fötterna i akvariet och vips var fötterna fulla av fiskar som nafsade.

Det gjorde inte ont, men det killade förfärligt innan man vande sig. Satt sådär i 30 minuter. Jodå, mina fötter var lenare efteråt än innan. Kul att ha testat men inget jag kommer att göra fler gånger.

(Garra Rufa fiskar - doktors fiskar). 

Att läsa helar

i dagens samhälle är vi mer än lovligt splittrade. Vi gör inte en sak i taget, inte två heller - vi gör nog fem - tio. Vilket innebär att vi inte är riktigt här och nu eller koncentrerade på något. Vi kollar mobilen, har radion och tv:n på o s v. Inte konstigt om våra hjärnor blir trötta. Jag tror personligen inte att det är särskilt farligt att ha mycket att göra. Däremot behöver vi koppla av och ner emellanåt för att ladda våra batterier och återhämta oss. Det räcker inte bara med en god natts sömn, även om sömnen är oerhört viktig för oss. Det är då kroppen lagar våra trasiga celler. Vi behöver också vila hjärnan på andra sätt.

Jag har alltid läst mycket. Älskar att läsa och fantisera om personer och miljöer i handlingarna. Har aldrig tittat mycket på tv, tror att jag behöver fantisera själv för att min hjärna ska få ha roligt:-). Att läsa böcker har hjälpt mig att rensa hjärnan. Därför borde jag sett det som en varningssignal när jag inte längre klarade att läsa böcker. När jag inte längre kunde koncentrera mig tillräckligt långa stunder för att läsa några kapitel. Men när man är mitt i stressen ser man inte alltid det andra ser.

Läste i tidningen Tara idag om att det faktiskt ÄR så att läsning helar. Mycket spännande. Forskare har kommit fram till att det är bra för oss när vi koncentrerar oss på att läsa en bok. Där ser man, det jag gjort sedan jag var liten för att må bra, det är nu bevisat av vetenskapen:-)

Har ni några bra lästips för hängmattan så dela gärna med er i kommentarsfältet. Här kommer några från mig:

                                                  

Bo i en diktaur

kan inte vara kul. Därför använder jag min rättighet, och skyldighet, att ta ställning genom att rösta i de val vi får rösta i. Nu närmast är det val till Europaparlamentet. -Äsch, säger många. Det där intresserar inte mig. Vet inte vad jag ska rösta på och orkar inte bry mig. Politik är tråkigt.

Men vad är då politik? Nästan allting säger jag. Hur vi ska bedriva vård, skola, åldringsvård, hantera miljöfrågor, skatter och vår ekonomi, lagar, rättsväsende, maten osv osv. Allting omkring oss är politik på ett eller annat sätt.

Blir glad när jag ser att valdeltagandet detta året verkar ha ökat men resultatet beräknas ändå bara bli ca 56 - 57% som röstar. Hur tänker de andra 43%? Tänker de att de verkligen inte bryr sig hur vi påverkas av de beslut som tas i EU? Tänker de att någon annan får bestämma? Tänker de att de inte behöver?

Jag har alltid röstat. Mina barn har fått lära sig att de ska rösta vilket de också gör nu som vuxna. Hoppas de lär sina barn att göra detsamma.

Det är inte så svårt egentligen. Är man tveksam vem man ska rösta på så finns det gott om information numera, och som är lätt att få tag i. Man kan också göra olika tester som bland annat finns på tidningarnas och tv:s hemsidor. Fyll i hur du tänker och få svaret vilket parti du står närmast i just de frågorna. Rösta i förtid eller på söndag. Men gör det!

Vi bor nämligen i en demokrati. Och för att den ska fungera och leva vidare behöver vi hjälpa till att tycka hur saker ska skötas. Annars kunde vi lika gärna bo i en diktatur - då har vi ju lämnat över kontrollen över våra liv och leverne till någon annan. Och som i det fallet inte tänker fråga oss vad vi tycker.......

Fotoalbum

förr i tiden så tog man bilder, ganska få eftersom det var dyrt att framkalla, och när man fick hem dem satte man in dem i ett album. Man kanske skrev några rader om bilden: vilka som var med, var den tagits och när.

Jag har ganska många album från min ungdom och framåt. En tid efter jag fått mina barn också. Sen börjar det tunnas ut. Istället har jag högar med foton liggandes i en låda. Har ingen aning när de är tagna. Däremot vet jag oftast, och då menar jag inte alltid, vilka som är med på bilden och var den är tagen. Det är liksom lättare att reda ut än när.

Nu däremot så framkallar jag inga bilder. Jag läser inte ens in dem i datorn - från mobilen som jag använder som kamera - särskilt ofta. När jag hade en digitalkamera så brukade jag tömma den ibland, mycket på grund av att minnet blev fullt. Nu får det ju plats tusentals bilder i minnet i mobilen så därför tänker jag inte på att jag ska spara ner bilderna.

Tror tyvärr inte jag är ensam om att ha det så här. Helt galet är det. Vem sitter och bläddrar igenom 1000 bilder i en mobil? Inte jag. Inte heller slänger jag dåliga bilder, kan någon förstå det?

Ibland får jag ett ryck och sparar över på hårddisken i datorn. Blir en rätt stor och osorterad fil som jag inte gör något åt. Däremot brukar käre maken spara över bilderna från datorn på en separat hårddisk ibland. Vi kom nämligen på för några år sedan att datorn KAN paja och då har vi inga bilder kvar.

Ibland händer det att jag beställer en fotobok från någon nätbutik. Oftast handlar det om en specifik händelse ex vis en resa eller en högtid som jag vill ha på papper. Men alla andra bilder som finns kvar i datorn, vad gör jag med dem? Inget.

Visst blir det tjusiga bilder som vi tar med våra digitala kameror eller mobiler, men hur bestående blir de? Hur hanterar du dina foton?

Den här bilden är tagen en mycket blåsig dag i franska Le Crotoy och föreställer mitt då 6-åriga barnbarn

Omstart

Saknar min blogg och tänker därför göra en omstart nu. Har haft svårt att hitta orden och min röst för vad jag vill skriva om. Men nu är det dags igen. Hoppas det finns några gamla kvar som vill följa mig igen och kanske några nya.


För tillfället är jag sjukskriven på grund av depression. Jag som är en "duktig flicka" har väldigt svårt att vara sjukskriven från jobbet. Känner som jag sviker min arbetsgivare och mina kollegor. Så säger min hjärna till mig. Du är en svikare och värdelös, säger hjärnan.


Hjärtat däremot säger -lugn, lyssna på din kropp, vad är viktigt för JUST dig.  Och det mina kära läsare är en ekvation som jag inte ännu fått fason på. Men jag är medveten om problemet och håller på och funderar på hur JAG vill ha det för att må bra. Vad jag mår bra av att göra och i vilken miljö. Helt klart måste jag förändra en hel del - både i praktiken men också i min sätt att se på mig själv.


Kanske kommer jag att skriva en del om min resa tillbaka från depressionen här. Men det blir även annat. Till exempel mitt fortsatta viktnedgång med Viktväktarnas program. Nu går jag in på "mättande dag". Vill nå min målvikt snart eftersom jag vill bli coach för andra. I samband med depressionen och medicineringen har jag gått upp 2 av de 13 kilo jag redan gått ner. Och jag ska inter på det hållet nu. Nu ska jag vidare ner till BMI 25.

Försöker du gå er i vikt, hur gör du?