85-årig världsmästare

hörde en radiointervju med världsmästaren i höjdhopp, åldersgrupp 85 - 90 år. Han lät inte en dag äldre än 65. Det nya rekordet, som han hade tagit från en österrikare, lyder på 120 cm. -Låter inte mycket men det är mycket i min ålder, sa han.

-Är du i toppform nu, undrade den kvinnliga reportern. -Nej, svarade han. Jag kommer att toppa i påsk, då är det VM i Finland. Då ska jag försöka höja några centimeter, men du ska veta att varje centimeter är mycket när man är 85.

Sen frågade hon om han fått många gratulationer. -Jajamen, sa han. Alla mina Facebookvänner har hört av sig och så några tidningar förstås. Det är så bra med Facebook för där kan man hålla sig uppdaterad om tävlingar och annat, sa denne obeskrivligt pigge 85-åring.

UNDERBART säger jag! Han håller igång både kropp och hjärna! Måste erkänna att jag är tveksam om jag klarar att hoppa 120 cm....

Här är ett klipp med en annan veteran som också håller sig i trim trots sin höga ålder, tänk vad träning och lite jäklar-annamma kan göra. En sann förebild för oss alla, tycker jag!

Kolla intervjun med veteranen

Så fel det kan bli!

Pepparkaks-bak;-)

Tyvärr vet jag inte vem som tagit bilden eller vem som bakat.

Blir så förundrad

när jag läser vissa kommentarer i tidningen eller på olika bloggar. Så otroligt många negativa personer som skriver "av sig" en massa skit och påhopp i en artikel eller på den som skriver bloggen. Och det är oftast anonyma påhopp.

Visst ska man kommentera tidningsartiklar när det finns kommentarsfält för det. Det är liksom syftet med kommentarsfält. Och självklart kan man vara kritisk. Men att ex vis skriva som någon gjorde häromdagen, när vårt företag var med i en artikel i lokaltidningen, att ingen på vårt företag har kompetens, det kan jag bli förundrad över. VAD vet den som skriver om oss alla som jobbar på vår arbetsplats? Helt anonymt uttalar den personen kränkande om 160 personer som dagligen jobbar som attan för att ge kunderna så bra service som möjligt. Det förstår jag inte. Men som sagt - jag förstår att folk vill debattera - om de gör det i ett just tonläge.

Däremot fattar jag inte alls de som går in på en blogg och "kräker" över bloggskrivaren. Ingen människa är ju tvungen att läsa en blogg som de inte gillar och som är skriven av en person som de inte gillar! Det måste finnas mer än 100 000 olika bloggar att läsa istället, som ger glädje och inspiration. Jag skulle aldrig lägga ner tid på att först sitta och läsa en blogg som jag inte gillar och sedan dessutom gå in på den och skriva anonyma påhopp. Varför i hela friden gör man så? Mår man inte bra? Var kommer all denna bitterhet ifrån? Och med vilken rätt öser man den bitterheten över någon annan person bara för att den personen skriver i en blogg??

Jag hoppas att ni som läser min blogg gör det för att ni gillar mitt sätt att skriva och har glädje av mina inlägg. Och jag hoppas inte att mina texter skapar bitterhet hos någon;-)

Missade julkaffet

på jobbet idag på grund av ett möte som inte gav tid för fika. På julbordet fanns MASSOR av godis och kakor. Kanske lika bra att jag inte hann gå dit;-)

Tyvärr missade jag även vd:ns jultal till oss anställda. Hon hade berömt vårt arbete och sådant är ju alltid kul att höra.

Vi är laddade

den här kylan gör att man blir superladdad med statisk elektricitet, inte alltid så kul när det smäller/sprakar till när man tar i något. Min käre make ställde fram vårt extra värmeelement, jag lovar att -25 grader känns även inomhus när man bor i ett gammalt otätt hus! När han skulle vrida upp värmen så smällde det till och han blev så rädd att halva innehållet i kaffekoppen hamnade på golvet;-)

I somras gick vår hund emot elstängslet som grannarna hade runt sin hästhage. Hon blev livrädd och trodde att det var hästarna som åstadkom obehaget. Så resten av sommaren hoppade hon undan så snart hästarna närmade sig stängslet när vi gick förbi. Inte lätt för en hund att förstå att vi har el i våra stängsel:-)

Självskanning

tycker jag är det bästa som hänt på butikssidan någonsin. Jag plockar lugnt ner mina varor direkt i kassarna och sen är det bara att checka ut när man är klar. Idag handlade vi julmat och jag passade även på att köpa en ask Paradis-choklad (favorit alla klasser:-). I vanliga fall är det alltid min käre make som sköter skannandet, han är superordentlig så det blir aldrig några missar. Idag skulle han hämta några saker samtidigt som jag strosade runt och fyllde på i kundvagnen.

När vi åkte hem sa han -Du skannade väl Paradisasken?. -Shit, sa jag. Det missade jag nog. Hade inte en tanke på det. Usch så pinsamt - nu har jag kanske stulit en chokladask!

Väl hemma så tog maken fram kvittot och kollade upp vad som fanns med.
-Ulla, köpte du två Paradiskaskar, frågade han.
-Två, sa jag. Jag köpte ju bara en.
-Men här finns två på kvittot.

Där ser man, jag hade tydligen skannat som jag skulle. Men en gång för mycket. Gäller att tugga långsamt och låta chokladen smälta sakta i munnen, för det blev en dyr ask.

Tycker fortfarande att självskanning är superbra...