Sovande barnvakt

Passade barnbarn igår. På förmiddagen var det den ena dotterns barn. Och på kvällen den andra dotterns hemma hos dem. När de två senare somnat satte vi oss framför TV:n för att kolla lite. Drack en kopp kaffe. Måste ha varit sömnmedel istället för koffein i koppen för jag hann bara kolla en kvart innan jag vid 20.15-tiden sov bredvid katten. (Å vad jag saknar att ha en spinnande katt, det är så rofyllt.)

Vaknade till en stund när programmet var slut och tänkte titta på nästa. Somnade om. Vaknade strax innan dottern kom hem vid 23-tiden. Vilken tur att vi har så snälla barnbarn som sov så sött hela tiden och lät mormor snarka i soffan i lugn och ro;-)

Nu är det vintertid igen, hoppas att det verkligen märks imorgon bitti att det är en timme senare. Men det beror väl på när jag går och lägger mig förstås....

Onödig valfrihet....?

var med en god vän som smakråd ikväll. Hon skulle välja nya glasögonbågar och kunde inte bestämma sig vad hon ville ha. (ska bli spännande att se vilket par hon väljer - vi hade inte riktigt samma smak - min är djärvare än hennes:-)

I alla fall kom jag på att jag skulle fråga hon som jobbade där hur jag ska göra för att få mina glasögon riktigt rena. De är behandlade mot reflexer och allt vad det är och jag har svårt att putsa dem så de blir bra.

Fick tipset att köpa en riktigt bra microfiberduk. Hon provputsade mina glasögon så jag själv skulle märka skillnaden. Självklart ville jag ha en sån.

-Vilken sort, undrade hon.
-Vilken är bäst, svarade jag.
-Alla är lika bra, blev svaret.
-Vad skiljer dem åt då?
-Ja, här har du en grå, här en röd, här en rosa, och så en grön, och en vit.....

Milda makter, jag ska ju bara putsa glasögonen vad spelar färgen för roll, tänkte jag och fick beslutskramp. Kom på en bra lösning och frågade:
-Om de är lika bra så tar jag den billigaste förstås.

-Då är det den här, sa hon. Vill du ha en grön eller rosa?

Suck.

Ibland känner jag att det finns lite för många val och blir lite "val-trött".

PS. jag tog en grön. DS

Brottets krönika

Igår var jag på Bokens dag och lyssnade på sex olika författare. Några debutanter, en lokal författare och några kändisar. Alltid spännande att lyssna hur de tänker om det som de skriver.

Den lokale författaren hade fått hoppa in samma dag eftersom två författare lämnat återbud på grund av sjukdom. Han är redaktör för en bok om som heter "Småländska brott" och som innehåller 16 artiklar om brott som begåtts sedan 1600-talet och fram till nu. På 1600-talet var det fler mord i Småland än det var i Chicago på 1920-talet. Han sa också att antalet brott hade minskat rejält totalt sätt om man jämför då med nu. Och att dubbelt hor (när ett par som är gifta har varsin affär på annat håll) straffades med dödsstraff...

När jag var barn så älskade jag att läsa Brottets krönika. Den bestod av minst 20 böcker och beskriver brott för sådär 100 år och framåt. Jag läste om och om igen om Yngsjömörderskan, Hurvamordet med mera. Det som fascinerade mig var att det som stod där faktiskt hade hänt i verkligheten. Hade totalt glömt bort de där böckerna och all tid jag tillbringat med dem fram tills föreläsningen igår. Tänk vad man har lagrat i minnet egentligen. Det är nog tur att allt som finns där inte poppar upp hela tiden utan bara när det är befogat. Fast ibland poppar det inte alls upp när det behövs, ex vis när man ska komma på vad någon heter, men det är en annan historia.

Ska i alla fall låna "Småländska brott" på biblioteket, blev inspirerad av att få veta mer.


PS Föreläsaren heter Håkan Nordmark.

Om att välja

när jag gick i småskolan blev jag mobbad. Fast på den tiden kallades det inte mobbing. Och man gjorde inget åt det.

Jag har alltid varit lång. Redan i lågstadiet var jag bra mycket längre än mina klasskompisar - både tjejerna och killarna. Vilket innebar att jag krävde en större storlek än de andra flickorna, kanske två storlekar större. Vilket innebar att jag blev retad för att jag var en "tjockis". Nu efteråt så vet jag att jag inte alls var tjock, bara lång. Men när man är 7-9 år och avviker från normen så vet man inte det och tror på det som sägs.

Tjocka Ulla. Inristat i min hjärna. På senare år så stämmer det nog bättre in på hur jag ser ut, men som sagt inte då. Ovanpå det så heter jag Ulla. "Ulla Bulla stekte fläsk, nittonhundrafemitoxex, nittonhundrafemtiosju gick pannan rakt itu". Låter bara fånigt när man läser det nu. Men då gjorde det ont att bli retad för sitt namn. Det finns ju också ett ganska grovt ord som rimmar på Ulla och det fick jag förstås också höra 100 gånger varje dag. Först visste jag inte vad ordet betydde, men jag insåg att det var något "fult".

Kanske någon mer än jag varit utsatt för att blivit sist vald i gympan när det skulle bildas lag. Att vara den där som ingen väljer, men som ändå måste vara med i ett lag men som ingen vill ha i sitt eget. Hoppas innerligt att man gör på andra sätt i skolgympan idag när man ska spela lagspel, för den metoden är riktigt förnedrande och har nog fått många att avstå från gymnastik och idrott när de blev vuxna nog att få bestämma själva. Tyvärr.

Åren gick och till slut fanns det någon annan att mobba och jag fick vara ifred, men inte med....

Har insett att jag som vuxen många gånger väljer "anfall" för att slippa försvara mig eller bli sårad. Inte alltid den bästa metoden att bli accepterad förstås...Men jag vet att jag måste stå upp för mig själv, kan inte vänta mig att någon annan ska göra det. Idag vet jag att alla människor är bra på något och att alla har ett värde.

Jag har också lärt mig vilka som är mina vänner och vilka som inte är det och lägger inte så stor vikt vid vad de som inte är mina vänner tycker om mig. De åsikter som verkligen betyder något kommer från den som vill dig väl!

Däremot kan jag bli sårad på andras vägnar. På vår arbetsplats finns flera avdelningar och underavdelningar. Vissa arbetar inom affärsområden och andra som stödfunktioner åt dem. Det händer att det bjuds till After Work. Jag blir aldrig bjuden. Förmodligen för att man inte ser mig som en tillgång i sällskapslivet:-). Men det gör mig inte så mycket för jag har mina egna vänner som jag umgås med på fritiden som inte är kopplade till jobbet.

Men det finns andra som inte heller blir bjudna. Alltså görs det ett urval, precis som det var i gympan när jag var liten. "Du som jobbar med oss i vardagen får jobba med oss men när det är fest blir du inte bjuden för då väljer vi vilka som ska vara med i det laget."

Enligt mitt sätt att se det är det så man bygger murar på en arbetsplats. Om alla berörda blev inbjudna så skulle de som inte vill komma, själva kunna tacka nej, istället för att bli bortvalda. Troligen känner de på sig att de egentligen inte är välkomna, men valet skulle trots allt vara deras. Inte de andras.

Och TV är fullt av program som visar samma sak. "Bonde söker fru" - jag väljer, du platsar inte", "Robinson" med sitt öråd och så vidare. Varför blir sådana program så populära? Program där folk väljs bort för att de inte passar in. Är det för att det känns bra att sitta där hemma i stugan och veta att det är någon annan än jag som väljs bort? Jag förstår det inte, gör du?

Skumdelfiner

mmmm så gott! Hittade en låda i skafferiet med skumdelfiner som vi köpte för ett tag sen. Perfekt till kvällskaffet. En. Två. Tre. Fyra. Ojjj. Hur kom de in i munnen och ner i magen så snabbt? Simmade de? Jag minns inte att jag tuggade.....

Och imorgon kommer jag att vara jätteförvånad över att vågen inte visar minus:-)