Får man tycka vad som helst?

Tog en tur ner till centrum efter jobbet och mötte där min vän K. Hon var jättearg. Hon hade nämligen gått förbi SD som stod på Storgatan och pratade vitt och brett om vad de anser vara roten till allt ont i Sverige. Det K retade sig på mest var att där stod så mycket folk. -Man borde ignorera dem, sa hon.

Jag förstår precis hur hon menar, deras åsikter är egentligen så emot allt vad jag kallar humanitet och solidaritet att man bara borde rycka på axlarna åt dem och totalt strunta i vad de säger. Men. Det är precis det som de etablerade partierna har gjort ganska länge nu vilket har fått till följd att deras påstående hela tiden får stå oemotsagda. Ingen tar upp debatten med dem och utmanar dem. Ingen får dem att säga vad de egentligen vill åstadkomma, nämligen ett samhälle som värderar människor olika. Den ensidiga propagandan har fått till följd att många har börjat hålla med dem.

Jag håller inte med dem i någon enda punkt. Men jag anser att varje människa ska få tycka vad de vill. Däremot väljer vi som lyssnar om vi vill tycka likadant eller ha en annan åsikt. Det är det som avgör hur stor makt vi lämnar ifrån oss. Min makt är min röst i valet. Den tänker jag utnyttja. För det är demokrati för mig.

Och jag håller med en av mina idoler Björn Afzelius som skrivit följande textrader:

Det är dags att sätta gränser,
dags att säja ifrån;
Dags att visa vem man är.
Det är dags att ta sitt ansvar,
dags att höja sin röst;
Det är dags att välja väg.