Oj, vilken vakthund vi har

Asta är en vakthund, men vi har inte som tur är inte behövt testa hennes instikter i "verkligheten". Men nu vet jag vad hon går för. Ikväll har vi varit hos goda vänner som har två hundar, eller rättare sagt bara en eftersom den gamle sedan någon månad inte längre finns. Asta har träffat dem flera gånger. Men nu var inte heller den unge hunden hemma, eftersom han fått en benskada och är på djursjukhuset.

Asta hade väldigt svårt att förstå att ingen av dem fanns där ikväll så  hon gick rastlöst omkring i huset och letade. Kände säkert deras dofter och även kattens som inte var inne i huset just då. Men efter en stund lugnade hon dock ner sig och la sig bredvid köksbordet där vi satt och åt.

Rätt som det är kommer våra goda vänners son, som är i 20-årsåldern, in tillsammans med en vän. Sonen har Asta träffat tidigare men inte hans kompis. Vi blev alla lite överraskade eftersom vi inte var beredda på att de skulle komma just då. Asta for upp och gav till ett rejält dovt skall och visade tydligt att "ni rör inte min flock". Jag fick ta tag i henne för att få henne att lungna sig. Tror tyvärr att grabbarna blev lite rädda, inte så trevligt när en stor hund skäller sitt dovaste skall och ser arg ut. Men jag hoppas att de försår att hon faktiskt är supersnäll när hon ska vara det.

Nu vet jag i alla fall att hon är att lita på som vakthund när det behövs, fast hon annars är god som guld och älskar både vår familj, våra vänner och de flesta hundar hon träffar. Fast hon vaktar sin flock.