Nu har jag även läst Det fördolda av Hjorth och Rosenfeldt. Den är också lästläst, om än lite rörig med många historier i en och ibland lite väl detaljerade berättelser om personer som inte betyder så mycket i sammanhanget.
Förstår inte varför moderna deckarförfattare måste skriva flera parallella historier i varje bok, verkar vara så vanligt nu förtiden. Ibland passar det in, som i Viveca Stens I grunden utan skuld, även om man inte förstår det förrän långt in i boken. Men ibland är det bara ”sub-historier” som bara är trista och krångliga vilket gör att man tappar tråden i ursprungsberättelsen.
Käre maken har släppt sina älskade korsord för ett tag och läser nu Carin Gerhardsens böcker som jag har rekommenderat honom att göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
tack för din kommentar, hälsar Ulla