såg ett program på tv ikväll som handlade om hundar, eller rättare sagt om vargar. För det var hybrider av varg som inte betedde sig som hundar utan mest som vargar.
Två hundtränare var hemma hos de som ägde varghundarna för att hjälpa dem att få det att fungera bättre. Man fick se tre olika varghundars vardag. De trivdes inte med att vara i bur. De trivdes inte med att vara instängda i en trädgård. De rymde så fort de kunde, de tuggade på det mesta inklusive sina ägare: Kort sagt - de var inte lätta att fostra. Skulle de vara det? Nej, det tycker jag inte. Vargen är ett vilddjur och ska inte hållas som sällskapshund. Det kan sluta lika illa som man har en giftorm som husdjur.
Det var befriande att se den hundtränare som var specialist på vargar hantera djuren. Det märktes direkt att hon respekterade dem och utgick från hur deras vargbeteende är. Varghundarna slappnade av i hennes sällskap.
Jag förstår faktiskt inte varför människor ska välja att ha djur som de inte klarar av som husdjur. Alla måste få lov att ha ett husdjur, självklart, men man bör nog tänka både en, två och tre gånger innan man väljer sin nya familjemedlem. Så att både djuret och man själv kan leva tillsammans på ett bra sätt till glädje för varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
tack för din kommentar, hälsar Ulla