tisdag 3 september 2013

En helt "vanlig" jobbardag. Eller kanske inte...

”Love me tender” spelar väckarklockan. Å vad jag hatar den låten kl 4.45 på morgonen, även om jag älskar Elvis originalversion. Men det är bara att stiga upp och gå ner att ge den galet jamande katten mat. Hon har, före väckarklockan, försökt få upp mig genom att klampa i mitt ansikte, slicka på mina armar och brumma värsta jumbojet buller i mitt öra.

Så snart jag lämnat sängen smyger hunden upp och lägger sig till rätta i den goa sängvärmen. Inte vill hon följa med matte ut och hämta morgontidningen. Nejdå, hon är inte kissnödig alls…..hon ligger där och snarkar jämte min käre make. 


Jag stapplar nerför trappan och ut i köket. Slår i kattmat i den fortfarande galet jamande kattens skålar och kollar sen vädret och utomhustemperaturen. I dag var det bara  1.5 grader, nära frost alltså.

På med ytterplagg över pyjamasen och gummistövlar sen går jag iväg och hämtar tidningen. Inte många vakna i byn så här dags.

Kokar mitt kaffe – bästa stunden på dagen. Bara sitter där i soffan och njuter och vaknar till. Fixar frukost, läser tidning. Morgontoalett och påklädning och strax efter kl 6 är jag på väg till stationen för att på utbildning till Stockholm.

Tåget kommer i tid, jag får min plats – som tur sitter det ingen bredvid. Jag föredrar att inte sitta jämte någon om jag kan välja. Känns lugnt och skönt att bara rå sig själv och slippa armbågas med någon annan person. Åksjukan är inte värre idag än att jag klarar att jobba. Sitter där med min medhavda macka och mitt hemmalagade kaffe (i termosmugg) och njuter av mitt mellanmål under tiden som tåget rusar fram mot huvudstaden. Hinner få färdigt en hel powerpoint-presentation på resan vilket gör mig nöjd. Väl framme har jag ca 15 min att spurta iväg till stället jag ska vara på. En mycket bra utbildning om PUL, personuppgiftslagen. Trots det blev jag rätt seg på slutet. Hann gå en kort runda på stan innan tåget hem, väldigt ovanligt att jag hinner. Brukar vara direkt från möten till tåget. På Hötorget var det 50% på svenska kantareller i varje marknadsstånd. Men inte ett enda svenskt äpple som jag var sugen på såg jag där. Hann i alla fall köpa tre fina ljuslyktor på Indiska till min glasveranda.

Nere på stationen strosade jag runt för att hitta något gott att ha med att äta på hemvägen. Hittade en fräsch lax-och räksallad som jag köpte. Den var god att äta när jag väl satt på min plats på tåget hem.

Knökfullt på tåget. Man överhör ljud från varje maskin/telefon som används. De små hörlurarna stänger inte all musik ute. Den som sitter bredvid hör allt dunkadunkadunka som strömmar ut ur högtalarna förbi örsnäckan. Lite störande måste jag medge utan att vara alltför bitter:-)

Jag ger mig på att jobba en stund till men strax  innan jag kommer hem kroknar jag. Stänger dator och telefon och lutar mig bakåt och blundar. Drar några djupa andetag och känner ron sprida sig i kroppen, trots dunkdunka hos grannen. Åker förbi sjön nära vår lilla by. Strax hemma. Punktligt. Och rulltrappan på stationen fungerade också idag. Hemma ca 14 timmar sedan jag åkte känner jag mig lite mör, men rätt nöjd. Har lärt mig något nytt idag och även kunnat jobba bra under resan. Det är inte så vanligt.

Väl hemma i mitt lilla hus på landet njuter jag av kontrasterna mellan hemma och borta. Två viktiga faktorer som måste finnas i mitt för att jag ska må riktigt bra.

regnbåge utanför X2000 fönstret.
 

3 kommentarer:

  1. Oh lilla vän, vilket inlägg Du skriver. Det gick
    direkt till hjärtat hos mig. Både en katt och hund, en gubbe i huset. Jag blev änka i nov förra året. Så jag vet hur härligt det är att ha en sådan. Sen bliver det lite tyst. Vilken trevlig blogg Du har. Jag var uppe en runda, och kollade hos mig om det fanns något. Hjärtligt
    välkommen och hälsa på. Jag kommer snrt och tittar in hos Dig igen
    kram från Hajan

    SvaraRadera
  2. Tack för att vi fick följa med på din dag. En av de där dagarna som är livet. Vardagen. Den jag aldrig skulle vilja vara utan. Min vardag är ju en del av mig. Mitt liv och den jag är. Dagarna som är livet.

    Ta hand om dig kära vän.♥

    Kram Lotta

    SvaraRadera
  3. Lång dag med många kontraster. Det bästa med en dag i storstaden tycker jag är att få komma hem till mitt hus i storskogen. Saknar ibland staden men är alltid innerligt nöjd över att få komma hem. Frost önskar jag att det dröjer innan vi får, jag har fortfarande inte accepterat att det nu är höst. Liza

    SvaraRadera

tack för din kommentar, hälsar Ulla