känner jag mig rätt ofta. Mest på jobbet faktiskt. Min "passform" funkar bättre privat. Kanske för att jag där lättare kan välja vem jag ska umgås med och vad jag ska göra.
Har en vän som också bloggar. Hon brukar skriva följande ord på sin blogg (hämtat ur filmen "Allt en tjej vill ha från 2003) : Why do you try so hard to fit in, when you were born to stand out?
Ja, säg det. Kanske för att det gör mer ont att inte passa in? Men jag tycker själv att jag blir bättre och bättre på att acceptera mig själv precis som jag är - med både fel och förtjänster. Och det i sig gör mig starkare och ännu mer övertygad om att vi alla faktiskt är "born to stand out", och inte tänkta att vara bleka kopior av någon slags ideal som ingen egentligen vet vad det är eller varför. Och att vi inte skulle duga precis som vi är. Klart vi gör!
Vi behöver alla lite av Nalle Puhs tankar om sig själv: Utan Puh skulle äventyret vara en omöjlighet, sa Kanin högtidligt.... Omöjligt utan mig! En sådan björn är jag! sa Puh stolt för sig själv. (skrivet av AA Milnes)
måndag 28 februari 2011
Busstur
ena bilen på service idag och mannen behövde den andra, så han skjutsade mig till jobbet. Jag erbjöd mig flott att ta bussen hem för att han skulle slippa hämta. Sista bussen, som stannar utanför jobbet, går 16.45. Perfekt, då måste jag gå från jobbet i rätt tid. Jag borde åka buss varje dag!
Fast jag känner mig stressad över att ha en tid att passa. La till och med in en påminnelse i min outlook-kalender. Fånigt, eller hur! Det är ju inte så att jag hade blivit tvungen att övernatta halvsittandes på min ryggstödslösa stol på jobbet om jag missat tiden. Jag hade bara blivit tvungen att gå ett antal kilometer för att komma till bussterminalen där det går en buss i timmen till min hemort.
Bussen kom i alla fall på minuten och jag kom med. Upptäckte att det fanns bälten i sätena och tog förstås på mig mitt. Dels för att det faktiskt är böter om man inte har bälte, även om jag inte tror att polisen stoppar linjebussar särskilt ofta. Men mest för att jag känner mig mer trygg med bälte. Jag är så gott som 100% säker på att jag var den enda i hela bussen som hade bälte på. Eller vad tror du....?
Sen var det där det med att veta när man ska trycka på stoppknappen för att stiga av. Tänk om man trycker en hållplats för tidigt och lurar föraren att stanna fast han inte behöver? Upptäckte till min glädje att det fanns en display bakom förarplatsen där den kommande och den därefter nästa hållplatsens namn stod med. Då blev det lätt som en plätt. Så fort vi passerat en hållplats, jag lovar att jag höll stenkoll, så bytte displayen namn till nästa hållplats. Och efter ca 2 mils spanande så dök den upp "hållplats kyrkan" och där skulle jag av. Pling. 40 kronor enkel resa kostade kalaset.
Fast jag känner mig stressad över att ha en tid att passa. La till och med in en påminnelse i min outlook-kalender. Fånigt, eller hur! Det är ju inte så att jag hade blivit tvungen att övernatta halvsittandes på min ryggstödslösa stol på jobbet om jag missat tiden. Jag hade bara blivit tvungen att gå ett antal kilometer för att komma till bussterminalen där det går en buss i timmen till min hemort.
Bussen kom i alla fall på minuten och jag kom med. Upptäckte att det fanns bälten i sätena och tog förstås på mig mitt. Dels för att det faktiskt är böter om man inte har bälte, även om jag inte tror att polisen stoppar linjebussar särskilt ofta. Men mest för att jag känner mig mer trygg med bälte. Jag är så gott som 100% säker på att jag var den enda i hela bussen som hade bälte på. Eller vad tror du....?
Sen var det där det med att veta när man ska trycka på stoppknappen för att stiga av. Tänk om man trycker en hållplats för tidigt och lurar föraren att stanna fast han inte behöver? Upptäckte till min glädje att det fanns en display bakom förarplatsen där den kommande och den därefter nästa hållplatsens namn stod med. Då blev det lätt som en plätt. Så fort vi passerat en hållplats, jag lovar att jag höll stenkoll, så bytte displayen namn till nästa hållplats. Och efter ca 2 mils spanande så dök den upp "hållplats kyrkan" och där skulle jag av. Pling. 40 kronor enkel resa kostade kalaset.
söndag 27 februari 2011
Akta dig för ormen
släcka elden, spela congas, kasta ut säd på åkern. Bara några av namnen på rörelsena i afromix. Hade inte tänkt träna ikväll, kände mig både yr, trött och har ont i ryggen av tunga boklådelyft igår hemma hos föräldrarna som precis har flyttat.
Men så i eftermiddags kom dotter L på besök för att klippa sin käre far. Hon tränar också afromix och hon tyckte jag skulle hänga med. -Du kan sitta och kolla om du inte orkar, sa hon. Och jag följde förstås med och hoppade undan för ormar och mötte lejon den timme som träingen höll på. Tack för peppingen L:-)
Det är något nästan meditativt att träna till afrikanska trummor, de låter nästan likadant hela tiden. Rörelserna är roliga kan varieras, man gör själv så mycket som man kan och vill. Bra tycker jag, som inte alltid har den bästa koordinationen. Benet bakåt samtidigt som armarna ska upp i luften kan lätt bli rörigt i mitt huvud. Men man gör så gott man kan och tävlar bara med sig själv.
Det enda negativa är att jag får problem med mitt ben ett antal dagar efter jag har tränat eller ansträngt det mer än vanligt. Snabba promenader funkar oftast bra men inget annat. Har smörjt in det med Algesalsalva i förebyggande syfte nu för jag känner att värken börjar sätta in. Trist att det ska ta så lång tid att läka och bli "normalt" igen men jag vet ju att läkaren sa det kan ta flera år. Bara att gilla läget. Kul men svettigt är det i alla fall med afromix.
Men så i eftermiddags kom dotter L på besök för att klippa sin käre far. Hon tränar också afromix och hon tyckte jag skulle hänga med. -Du kan sitta och kolla om du inte orkar, sa hon. Och jag följde förstås med och hoppade undan för ormar och mötte lejon den timme som träingen höll på. Tack för peppingen L:-)
Det är något nästan meditativt att träna till afrikanska trummor, de låter nästan likadant hela tiden. Rörelserna är roliga kan varieras, man gör själv så mycket som man kan och vill. Bra tycker jag, som inte alltid har den bästa koordinationen. Benet bakåt samtidigt som armarna ska upp i luften kan lätt bli rörigt i mitt huvud. Men man gör så gott man kan och tävlar bara med sig själv.
Det enda negativa är att jag får problem med mitt ben ett antal dagar efter jag har tränat eller ansträngt det mer än vanligt. Snabba promenader funkar oftast bra men inget annat. Har smörjt in det med Algesalsalva i förebyggande syfte nu för jag känner att värken börjar sätta in. Trist att det ska ta så lång tid att läka och bli "normalt" igen men jag vet ju att läkaren sa det kan ta flera år. Bara att gilla läget. Kul men svettigt är det i alla fall med afromix.
Melodifestivalen, det ska börjas i tid......;-)
minsta barnbarnet 2 år i skön "position" framför Melodifestivalen på tv:-)
Läste nyss ett riktigt bra
citat, nämligen "Det finns inga lata människor, bara människor med målsättningar som inte inspirerar dem." av Anthony Robbins.
Och faktum är att jag håller med till 100%. Därför är det viktigt att vi får mål som inspirerar. Om inte våra ledare, på jobbet, i politiken eller var det nu är, gör det då måste vi själva ta tag i den biten.
Tyvärr finns det fler dåliga chefer än bra ledare. En coach som inte kan inspirera sitt fotbollslag till att träna och vinna blir ganska snart petad. En chef som inte inspirerar sitt arbetslag sitter oftast kvar. Därför att de som leder företagen oftast inte ser sambandet mellan att deras medarbetare inte har en gemensam inspirande vision och målsättning med de problem som finns i organisationen. De sitter och irriterar sig på varför medarbetarna inte ger järnet. Och att de facebookar istället för arbetar, eller tar för långa fikaraster, inte ser helheten bara sin egen del eller vad man nu gör när man inte känner inspiration. Istället för att fundera på hur man ska coacha laget.
Den som har en målbild som han/hon förstår och vill uppnå -väljer inte att sitta med Facebook hela dagarna. Det gör bara den som inte finner glädje och mening i sitt arbete.
Det är inte bara viktigt att vara glad över att man har ett jobb. Det är också viktigt hur man känner inför det jobb man har. Saknas arbetsglädjen så saknas också det där lilla extra engagemanget som gör sååå stor skillnad. Här kan både chefen/ledningen i ett företag och man själv påverka hur man känner inför sitt arbete beroende på hur man förhåller sig till situationen, tror jag.
Och faktum är att jag håller med till 100%. Därför är det viktigt att vi får mål som inspirerar. Om inte våra ledare, på jobbet, i politiken eller var det nu är, gör det då måste vi själva ta tag i den biten.
Tyvärr finns det fler dåliga chefer än bra ledare. En coach som inte kan inspirera sitt fotbollslag till att träna och vinna blir ganska snart petad. En chef som inte inspirerar sitt arbetslag sitter oftast kvar. Därför att de som leder företagen oftast inte ser sambandet mellan att deras medarbetare inte har en gemensam inspirande vision och målsättning med de problem som finns i organisationen. De sitter och irriterar sig på varför medarbetarna inte ger järnet. Och att de facebookar istället för arbetar, eller tar för långa fikaraster, inte ser helheten bara sin egen del eller vad man nu gör när man inte känner inspiration. Istället för att fundera på hur man ska coacha laget.
Den som har en målbild som han/hon förstår och vill uppnå -väljer inte att sitta med Facebook hela dagarna. Det gör bara den som inte finner glädje och mening i sitt arbete.
Det är inte bara viktigt att vara glad över att man har ett jobb. Det är också viktigt hur man känner inför det jobb man har. Saknas arbetsglädjen så saknas också det där lilla extra engagemanget som gör sååå stor skillnad. Här kan både chefen/ledningen i ett företag och man själv påverka hur man känner inför sitt arbete beroende på hur man förhåller sig till situationen, tror jag.
lördag 26 februari 2011
En sjuåring i familjen
det känns så märkligt och fantastiskt att ha ett barnbarn som är hela 7 år! Jag minns ju när jag själv var i den åldern. Det känns förstås inte som det var igår;-) men ändå. Och när våra döttar var i den åldern - inte är det väl så länge sedan...Tiden går så fort, ibland önskar man att man kunde "frysa" den lite grann, så man hinner med.
Igår på födelsedagen var det stort kalas för närmaste släkten med en glittrande glad W som själv hade dekorerat tårtan med turkos grädde och silverkulor. Och som själv läste alla grattiskort utan problem, det är en STOR flicka det!
Igår på födelsedagen var det stort kalas för närmaste släkten med en glittrande glad W som själv hade dekorerat tårtan med turkos grädde och silverkulor. Och som själv läste alla grattiskort utan problem, det är en STOR flicka det!
fredag 25 februari 2011
Åksjuk av tv...
ibland blir jag nästan åksjuk när jag kollar på tv. Varför måste kameran fara runt på golvet upp och ner samtidigt som ett par dansar i full fart eller när en kock flänger mellan kylskåp,spis och vispbunken? Det blir liksom lite för mycket rörelse för mig, ungefär som att åka X2000 utan åksjuketablett. Vilket jag aldrig gör. Kanske dags för ett piller innan Let´s Dance och Nakne kocken.....
Blinkers - tillval på vissa bilmodeller?
ibland funderar jag på om vissa bilmodeller saknar körriktningsvisare (blinkers) och om den som äger bilen valt bort den funktionen.
Låg efter en bil med släp idag. Körde genom en massa korsningar och rondeller där den vi inte skulle rakt fram. Först trodde jag det var fel på släpvagnens blinkers men efter ett tag insåg jag att han/hon faktiskt inte blinkade en enda gång!
Jäklar vad jag blir irriterad på sånt. Varför tror folk att man har en körriktningsvisare? Jo, det är för att man ska visa vilken väg man tänker köra. Så att andra i trafiken ser det och kan planera sin körning därefter. Det ska inte vara någon hemlighet som man kan sitta och gotta sig åt. -Haha, nu ska jag minsann köra åt vänster, men det ska ingen veta för de ska få tro att jag ska rakt fram. Haha!
De jag blir allra mest irriterade på är de som kör på en väg som jag ska svänga ut på. Jag väntar snällt eftersom jag tror att de ska rakt fram. Bilar kommer från alla håll och ibland blir det luckor. Men jag väntar snällt för bilen ska rakt fram. Och då händer det! Cirka 10 meter från korsningen - slår de i bästa fall - på blinkersen. Oftast inte alls. Men svänger mitt framför mig gör de utan att skämmas. Och där har jag stått som ett fån och väntat, fast jag hade kunnat köra ut på vägen flera gånger om.
Hade jag fått stopp på en sådan bil så hade den föraren blivit röd om öronen av mitt ilske-utbrott, det lovar jag. Tyvärr händer detta mig varje dag eftersom jag har en sådan trafikerad korsning när jag ska köra hem från jobbet.
Ibland undrar jag om själva bilkörningen bara är en bisyssla nu förtiden. Det pratas i telefon eller ännu värre messas, musiken vrålar, gps:en blinkar o s v. Koncentrationen på bilkörningen blir därefter tydligen. Eller är det bara noncharlans mot medtrafikanterna att man ex vis inte visar vart man ska eller släpper in någon i en körfil? Jag undrar och suckar.
Låg efter en bil med släp idag. Körde genom en massa korsningar och rondeller där den vi inte skulle rakt fram. Först trodde jag det var fel på släpvagnens blinkers men efter ett tag insåg jag att han/hon faktiskt inte blinkade en enda gång!
Jäklar vad jag blir irriterad på sånt. Varför tror folk att man har en körriktningsvisare? Jo, det är för att man ska visa vilken väg man tänker köra. Så att andra i trafiken ser det och kan planera sin körning därefter. Det ska inte vara någon hemlighet som man kan sitta och gotta sig åt. -Haha, nu ska jag minsann köra åt vänster, men det ska ingen veta för de ska få tro att jag ska rakt fram. Haha!
De jag blir allra mest irriterade på är de som kör på en väg som jag ska svänga ut på. Jag väntar snällt eftersom jag tror att de ska rakt fram. Bilar kommer från alla håll och ibland blir det luckor. Men jag väntar snällt för bilen ska rakt fram. Och då händer det! Cirka 10 meter från korsningen - slår de i bästa fall - på blinkersen. Oftast inte alls. Men svänger mitt framför mig gör de utan att skämmas. Och där har jag stått som ett fån och väntat, fast jag hade kunnat köra ut på vägen flera gånger om.
Hade jag fått stopp på en sådan bil så hade den föraren blivit röd om öronen av mitt ilske-utbrott, det lovar jag. Tyvärr händer detta mig varje dag eftersom jag har en sådan trafikerad korsning när jag ska köra hem från jobbet.
Ibland undrar jag om själva bilkörningen bara är en bisyssla nu förtiden. Det pratas i telefon eller ännu värre messas, musiken vrålar, gps:en blinkar o s v. Koncentrationen på bilkörningen blir därefter tydligen. Eller är det bara noncharlans mot medtrafikanterna att man ex vis inte visar vart man ska eller släpper in någon i en körfil? Jag undrar och suckar.
torsdag 24 februari 2011
Drömmar
ju mer du kan drömma desto mer kan du göra, citat Michael Corda (som är författare tror jag). Det är säkert sant, för att drömma hjälper till att frigöra kreativiteten. I drömmarna, och då menar jag dagdrömmar, så kan man själv bestämma exakt hur ens "manus" ska se ut. Till skillnad mot vardagen där man ofta blir styrd utifrån yttre förutsättningar.
Att dagdrömma ger glädje och mod. Mod att kanske förverkliga drömmen. För om man drömmer tillräckligt ofta och tillräckligt mycket så tror jag att det undermedvetna och kanske starkare makter kommer hjälpa till att styra rakt mot drömmen.
Just nu har jag en ganska stor dröm. Jag har drömt den tidigare men då stannade det vid en dröm. Det är möjligt att det blir likadant denna gången, men jag känner att jag måste drömma lite till, innan jag vet säkert.
.
Att dagdrömma ger glädje och mod. Mod att kanske förverkliga drömmen. För om man drömmer tillräckligt ofta och tillräckligt mycket så tror jag att det undermedvetna och kanske starkare makter kommer hjälpa till att styra rakt mot drömmen.
Just nu har jag en ganska stor dröm. Jag har drömt den tidigare men då stannade det vid en dröm. Det är möjligt att det blir likadant denna gången, men jag känner att jag måste drömma lite till, innan jag vet säkert.
.
onsdag 23 februari 2011
Kvällshopping i lugn och ro - nästan.....
äldsta barnbarnet W fyller hela 7 år på fredag. På frågan "-vad önskar du dig?" så fick jag svaret jeans, kjol och pysselsaker.
Tog bilen ikväll till närmaste större stad där det finns en jättegalleria. Hur lugnt som helst, knappt en människa fanns där mer än de som jobbade i butikerna. Jag strosade runt i maklig takt och letade kläder. Det enda som störde mig var den otroligt höga och stressiga musiken som de envisas med att spela i affärerna. Vill de inte att vi som har passerat tonåren ska stanna kvar i butiken? Tror att vi är en ganska köpstark grupp som de borde värna om.
Inte för att de måste spela dragspelsmusik precis, så gammalmodig är inte ens jag! Men med lite lägre volym och inte disko - då känner jag mig mer rofylld och beredd att kolla mer noggrant vad som finns. Och då köper jag förmodligen mer än om jag känner mig stressad. Diskomusik är ok - på disko...
Hittade i alla fall en massa fina saker i härliga färger som jag hoppas W blir glad för. Vad tror ni?
Tog bilen ikväll till närmaste större stad där det finns en jättegalleria. Hur lugnt som helst, knappt en människa fanns där mer än de som jobbade i butikerna. Jag strosade runt i maklig takt och letade kläder. Det enda som störde mig var den otroligt höga och stressiga musiken som de envisas med att spela i affärerna. Vill de inte att vi som har passerat tonåren ska stanna kvar i butiken? Tror att vi är en ganska köpstark grupp som de borde värna om.
Inte för att de måste spela dragspelsmusik precis, så gammalmodig är inte ens jag! Men med lite lägre volym och inte disko - då känner jag mig mer rofylld och beredd att kolla mer noggrant vad som finns. Och då köper jag förmodligen mer än om jag känner mig stressad. Diskomusik är ok - på disko...
Hittade i alla fall en massa fina saker i härliga färger som jag hoppas W blir glad för. Vad tror ni?
Politik - bara för att ha makt...?
I vår kommun har det blivit en underlig allians även denna mandatperioden, nämligen moderater och socialdemokrater. Förra perioden var det socialdemokrater och centern som hade slagit ihop sina påsar. Tydligen spelar det ingen roll vem socialdemokraterna här lierar sig med - bara de som sitter där får behålla sin makt och position.
Alla vi som röstar kanske inte tycker att just sossar och moderater står varann allra närmast i sina ideologier.
Risken är, enligt mig, är att när de som håller på med politik blir förblindade av sin egen makt - då får vi till slut diktatorer som tror att det är de som bestämmer - inte folket (väljarna).
Sen har vi SverigeDemokraterna som i vår kommun fick tre platser i kommunfullmäktige. På ingen av de platserna finns i dag representation. Vilket svek mot deras väljare!! Man må tycka vad man vill om deras politik, tanken är fri, men om man nu ställer upp på valbar plats och har ett politiskt program som folk väljer att rösta på - då måste man driva de frågorna också under den tiden man är vald. Annars svikerna man väljarna. Precis som jag tycker sossarna och moderaterna också gör med sitt agerande i vår kommun.
Alla vi som röstar kanske inte tycker att just sossar och moderater står varann allra närmast i sina ideologier.
Risken är, enligt mig, är att när de som håller på med politik blir förblindade av sin egen makt - då får vi till slut diktatorer som tror att det är de som bestämmer - inte folket (väljarna).
Sen har vi SverigeDemokraterna som i vår kommun fick tre platser i kommunfullmäktige. På ingen av de platserna finns i dag representation. Vilket svek mot deras väljare!! Man må tycka vad man vill om deras politik, tanken är fri, men om man nu ställer upp på valbar plats och har ett politiskt program som folk väljer att rösta på - då måste man driva de frågorna också under den tiden man är vald. Annars svikerna man väljarna. Precis som jag tycker sossarna och moderaterna också gör med sitt agerande i vår kommun.
måndag 21 februari 2011
Tomt, men ändå fullt
har precis packat eftersom jag ska åka på tjänsteresa till onsdag. Gick ganska snabbt att packa för en gång skull, men det berodde kanske på att jag tog fram den minsta väskan jag har.
Det märkliga är att det är helt "tomt" i mina garderober!!! Finns nästan inget där som jag "ser". Har läst någonstans att man använder max 20% av kläderna man har i garderoben, och det stämmer nog. Men vad ska man då med de där 80% till? De där plaggen som bara hänger där, och som man tar tag i ibland, men som hängs tillbaka igen utan att användas. Finns de där bara för att man ska känna valfrihet och tro att man verkligen varierar sig? Min teori är att det beror på att de flesta plagg jag äger är antingen vita eller svarta, och liksom försvinner in i varann...? Jag saknar färg och det är förmodligen vårkänslor som poppar upp. Längar efter turkost, rosa, gult, lila och orange. Fast inte på samma plagg förstås:-)
Jag har bestämt mig, nu ska de där 80% bort. Jag får rensa och röja hemma hos mig själv också och lämna överskottet till de som verkligen behöver det. Om det ändå känns tomt när jag tittar in i garderoberna så kan det lika gärna vara tomt.
Det märkliga är att det är helt "tomt" i mina garderober!!! Finns nästan inget där som jag "ser". Har läst någonstans att man använder max 20% av kläderna man har i garderoben, och det stämmer nog. Men vad ska man då med de där 80% till? De där plaggen som bara hänger där, och som man tar tag i ibland, men som hängs tillbaka igen utan att användas. Finns de där bara för att man ska känna valfrihet och tro att man verkligen varierar sig? Min teori är att det beror på att de flesta plagg jag äger är antingen vita eller svarta, och liksom försvinner in i varann...? Jag saknar färg och det är förmodligen vårkänslor som poppar upp. Längar efter turkost, rosa, gult, lila och orange. Fast inte på samma plagg förstås:-)
Jag har bestämt mig, nu ska de där 80% bort. Jag får rensa och röja hemma hos mig själv också och lämna överskottet till de som verkligen behöver det. Om det ändå känns tomt när jag tittar in i garderoberna så kan det lika gärna vara tomt.
Hur går det till...?
skulle lägga min telefon på laddning och stoppade in ladd-uttaget i telefonen och då poppar det upp på skärmen "laddar" och så börjar "laddstapeln" röra sig. Trots att jag inte stoppat in den andra änden av kontakten i eluttaget.
Visserligen känner jag mig rätt fylld av energi emellanåt och visst är mitt andra efternamn Ström, men inte visste jag kan ladda en mobiltelefon med hjälp av det helt utan el;-). Praktiskt om man är ute i öknen eller i djupaste djungeln. Stoppa i laddaren i telefonen, så börjar den ladda. Eller den kanske bara tror att den laddar...? Men då borde det funka i alla fall, för hur många är det inte som säger att "le, så tror hjärnan att du är glad, så blir du glad". Och vi går på det. Kanske telefonen är lika lättlurad som vi;-)
Visserligen känner jag mig rätt fylld av energi emellanåt och visst är mitt andra efternamn Ström, men inte visste jag kan ladda en mobiltelefon med hjälp av det helt utan el;-). Praktiskt om man är ute i öknen eller i djupaste djungeln. Stoppa i laddaren i telefonen, så börjar den ladda. Eller den kanske bara tror att den laddar...? Men då borde det funka i alla fall, för hur många är det inte som säger att "le, så tror hjärnan att du är glad, så blir du glad". Och vi går på det. Kanske telefonen är lika lättlurad som vi;-)
Fler än 1000 besökare
har jag haft på min blogg sedan jag började med besöksstatistiken för ca två månader sedan, TACK!
Som ni vet så har min blogg rätt och slätt temat "Livet och vardagen" vilket gör innehållet väldigt blandat. Ömsom stort och ömsom smått. Det som poppar upp i mitt huvud och tränger sig på där och vill ut - det blir skrivet.
När jag började blogga i maj förra året så gjorde jag det främst för min egen skull. Hade sådan lust att skriva igen och en blogg kändes som en bra kanal. Vilket det visade sig vara ockå, den ger mig massor av energi och gör mig mer uppmärksam på händelser. Jag tänker ofta "det där är ju verkligen ett ämne för min blogg" och då får jag sån lust att berätta det också! Och då blir det extra roligt om någon verkligen läser och kanske även kommenterar det jag skrivit.
Så tack för att just du läser!
Som ni vet så har min blogg rätt och slätt temat "Livet och vardagen" vilket gör innehållet väldigt blandat. Ömsom stort och ömsom smått. Det som poppar upp i mitt huvud och tränger sig på där och vill ut - det blir skrivet.
När jag började blogga i maj förra året så gjorde jag det främst för min egen skull. Hade sådan lust att skriva igen och en blogg kändes som en bra kanal. Vilket det visade sig vara ockå, den ger mig massor av energi och gör mig mer uppmärksam på händelser. Jag tänker ofta "det där är ju verkligen ett ämne för min blogg" och då får jag sån lust att berätta det också! Och då blir det extra roligt om någon verkligen läser och kanske även kommenterar det jag skrivit.
Så tack för att just du läser!
söndag 20 februari 2011
Jobba heltid igen
då var det dags att jobba heltid igen efter 5-6 veckors sjukskrivning på 25%. De där procenten gör mer än man kan tro. För de gör att man faktiskt tar sig i kragen och jobbar mindre än vanligt vilket i sin tur innebär att man har tid att fokusera på annat.
Min arbetsgivare har erbjudit mig (med ganska stort eftertryck) att gå till en terapeut, vilket jag också kommer att göra eftersom det är deras önskan - inte min. Själv är jag övertygad om att det jag behöver är en mentor/coach som kan hjälpa mig att uvecklas vidare i min yrkesroll, eftersom jag känner att jag börjar stagnera och gå på rutin. Saknar stimulans och min egen kreativitet räcker inte alltid till för att matcha mina egna behov. Saknar arbetsglädjen.
Orsaken till min sjukskrivning har jag bearbetat under den här perioden. Har fått hjälp av olika människor och händelser som kommit i min väg, eller som jag tror, nämligen att de "sänts" i min väg för att jag behövde dem. Det har varit extremt jobbigt men också nyttigt.
Bär med mig ett par saker som Kay Pollak sagt nämligen:
*ingen kan såra dig utan ditt medgivande. I min egen tolkning blir det "ingen ska få trampa på mig mer" som jag skrev här på min blogg för ett tag sedan.
* det enda sanna man kan säga om det förflutna är att det inte är här längre. Alltså kan man glömma det man vill glömma och komma ihåg det man vill, så praktiskt.
* när det är lätt är det rätt. Kommer att fortsätta att gå på min magkänsla och lita ännu mer på den.
och sist men inte minst:
*varje människa jag möter är utsänd för att jag ska träna på på den och jag får inte värre än jag klarar av. Jag har alltså något att lära mig i varje möte, behöver inte betyda att jag gillar det jag lär mig, men jag får nya saker till mig om mig själv som kan hjälpa mig att utvecklas vidare. Och kanske kan jag också få ett lite hårdare skal om min själ.
Bra insikter för mig. Mitt mål är nu att jobba heltid, inte mer än heltid!
Min arbetsgivare har erbjudit mig (med ganska stort eftertryck) att gå till en terapeut, vilket jag också kommer att göra eftersom det är deras önskan - inte min. Själv är jag övertygad om att det jag behöver är en mentor/coach som kan hjälpa mig att uvecklas vidare i min yrkesroll, eftersom jag känner att jag börjar stagnera och gå på rutin. Saknar stimulans och min egen kreativitet räcker inte alltid till för att matcha mina egna behov. Saknar arbetsglädjen.
Orsaken till min sjukskrivning har jag bearbetat under den här perioden. Har fått hjälp av olika människor och händelser som kommit i min väg, eller som jag tror, nämligen att de "sänts" i min väg för att jag behövde dem. Det har varit extremt jobbigt men också nyttigt.
Bär med mig ett par saker som Kay Pollak sagt nämligen:
*ingen kan såra dig utan ditt medgivande. I min egen tolkning blir det "ingen ska få trampa på mig mer" som jag skrev här på min blogg för ett tag sedan.
* det enda sanna man kan säga om det förflutna är att det inte är här längre. Alltså kan man glömma det man vill glömma och komma ihåg det man vill, så praktiskt.
* när det är lätt är det rätt. Kommer att fortsätta att gå på min magkänsla och lita ännu mer på den.
och sist men inte minst:
*varje människa jag möter är utsänd för att jag ska träna på på den och jag får inte värre än jag klarar av. Jag har alltså något att lära mig i varje möte, behöver inte betyda att jag gillar det jag lär mig, men jag får nya saker till mig om mig själv som kan hjälpa mig att utvecklas vidare. Och kanske kan jag också få ett lite hårdare skal om min själ.
Bra insikter för mig. Mitt mål är nu att jobba heltid, inte mer än heltid!
lördag 19 februari 2011
Oj, vilken vakthund vi har
Asta är en vakthund, men vi har inte som tur är inte behövt testa hennes instikter i "verkligheten". Men nu vet jag vad hon går för. Ikväll har vi varit hos goda vänner som har två hundar, eller rättare sagt bara en eftersom den gamle sedan någon månad inte längre finns. Asta har träffat dem flera gånger. Men nu var inte heller den unge hunden hemma, eftersom han fått en benskada och är på djursjukhuset.
Asta hade väldigt svårt att förstå att ingen av dem fanns där ikväll så hon gick rastlöst omkring i huset och letade. Kände säkert deras dofter och även kattens som inte var inne i huset just då. Men efter en stund lugnade hon dock ner sig och la sig bredvid köksbordet där vi satt och åt.
Rätt som det är kommer våra goda vänners son, som är i 20-årsåldern, in tillsammans med en vän. Sonen har Asta träffat tidigare men inte hans kompis. Vi blev alla lite överraskade eftersom vi inte var beredda på att de skulle komma just då. Asta for upp och gav till ett rejält dovt skall och visade tydligt att "ni rör inte min flock". Jag fick ta tag i henne för att få henne att lungna sig. Tror tyvärr att grabbarna blev lite rädda, inte så trevligt när en stor hund skäller sitt dovaste skall och ser arg ut. Men jag hoppas att de försår att hon faktiskt är supersnäll när hon ska vara det.
Nu vet jag i alla fall att hon är att lita på som vakthund när det behövs, fast hon annars är god som guld och älskar både vår familj, våra vänner och de flesta hundar hon träffar. Fast hon vaktar sin flock.
Asta hade väldigt svårt att förstå att ingen av dem fanns där ikväll så hon gick rastlöst omkring i huset och letade. Kände säkert deras dofter och även kattens som inte var inne i huset just då. Men efter en stund lugnade hon dock ner sig och la sig bredvid köksbordet där vi satt och åt.
Rätt som det är kommer våra goda vänners son, som är i 20-årsåldern, in tillsammans med en vän. Sonen har Asta träffat tidigare men inte hans kompis. Vi blev alla lite överraskade eftersom vi inte var beredda på att de skulle komma just då. Asta for upp och gav till ett rejält dovt skall och visade tydligt att "ni rör inte min flock". Jag fick ta tag i henne för att få henne att lungna sig. Tror tyvärr att grabbarna blev lite rädda, inte så trevligt när en stor hund skäller sitt dovaste skall och ser arg ut. Men jag hoppas att de försår att hon faktiskt är supersnäll när hon ska vara det.
Nu vet jag i alla fall att hon är att lita på som vakthund när det behövs, fast hon annars är god som guld och älskar både vår familj, våra vänner och de flesta hundar hon träffar. Fast hon vaktar sin flock.
Bara vara
efter ett städ- och rensa-ut pass hos mor och far på förmiddagen och en timmes härlig promenad i kylan och solskenet nu i eftermiddag tänker jag sätta mig i en fåtölj en stund med nya numret av tidningen Må Bra och bara koppla av. Lagom trött i kroppen och med rosor på kinderna.
Tror jag tar en kopp kaffe också;-)
Tror jag tar en kopp kaffe också;-)
fredag 18 februari 2011
Funderingar om våra fördomar
tjocka personer är dumma och inte så smarta. För de är tjocka för att de inte har någon karaktär. Eller? Men om den som är tjock går ner i vikt och blir smal och möter någon som de inte mött innan - tycker den personen att den före detta tjocka personen är dum? Troligen inte. Har hjärnan förändrats på den före detta tjocka personen så att den blev smart eller är det bara kroppen som förändrats? Hur hårt dömer vi andra egentligen?
Kvinnoprästmotståndare kräver män som präster. Hur ska de förhålla sig till en präst, som när han prästvigdes var man, men som efter några år opererats till kvinna och fortfarande är präst? Ska de vara för eller emot att den prästen är präst?
Utlänningar är helt annorlunda än vi, ser annorlunda ut än vi och beter sig annorlunda. Eller? Hur förhåller vi oss då till en som är adopterad och kom hit som bebis och inte känner till något annat än hur vi lever och pratar felfri svenska men som ändå är kolsvart i hyn? Är den personen svensk..? Om man är född i Sverige av en mamma och pappa som också är född i Sverige men har en farfar och farmor som kommer från ett annat land med bor i Sverige. Är man svensk då? När blir man egentligen "svensk" ...?
Hur kommer det sig att en man som är tillsammans med en ung kvinna är en riktig "he-man" medan när en äldre kvinna är tillsammans med en ung man så kallas denne "toy-boy"...?
Varför är en lång kvinna och en kort man löjeväckande?
Ja, man kan fundera på hur vi tänker ibland och hur lätt det är att dra förhastade slutsatser och döma på förhand.
Betyder en mössa eller keps som bärs inomhus alltid att personen som bär den inte respekterar övriga i rummet eller kan det finnas andra orsaker? Kanske att personen är sjuk och tappat sitt hår?
Kvinnoprästmotståndare kräver män som präster. Hur ska de förhålla sig till en präst, som när han prästvigdes var man, men som efter några år opererats till kvinna och fortfarande är präst? Ska de vara för eller emot att den prästen är präst?
Utlänningar är helt annorlunda än vi, ser annorlunda ut än vi och beter sig annorlunda. Eller? Hur förhåller vi oss då till en som är adopterad och kom hit som bebis och inte känner till något annat än hur vi lever och pratar felfri svenska men som ändå är kolsvart i hyn? Är den personen svensk..? Om man är född i Sverige av en mamma och pappa som också är född i Sverige men har en farfar och farmor som kommer från ett annat land med bor i Sverige. Är man svensk då? När blir man egentligen "svensk" ...?
Hur kommer det sig att en man som är tillsammans med en ung kvinna är en riktig "he-man" medan när en äldre kvinna är tillsammans med en ung man så kallas denne "toy-boy"...?
Varför är en lång kvinna och en kort man löjeväckande?
Ja, man kan fundera på hur vi tänker ibland och hur lätt det är att dra förhastade slutsatser och döma på förhand.
Betyder en mössa eller keps som bärs inomhus alltid att personen som bär den inte respekterar övriga i rummet eller kan det finnas andra orsaker? Kanske att personen är sjuk och tappat sitt hår?
Jag älskar verkligen våren!
visserligen kan man inte säga att det är vår än med nordanvinden susande runt öronen, men ljuset som är nu är vårens ljus! Våren har alltid varit min favoritårstid eftersom det blir ljusare och ljusare. Det bleka vårljuset får mig att känna mig som, jag tror, att en björn som kryper ur ett ide gör. Har inget emot snö och kyla men vintermörkret är jag inte lika förtjust i.
Förr avskydde jag hösten och blev nästan lite deppig när ljuset försvann. Numera, sedan vi flyttade ut till landet för ca 10 år sedan, så mår jag betydligt bättre på hösten. Här lever man mer i och med årstidernas växlingar och då känns det mer naturligt att krypa in i boet på hösten.
Jag vet att det finns människor som känner för våren som jag gjorde med hösten. Som tycker det är jättejobbigt när våren kommer. Men för mig är det härligt att vara ute i vårsolen, märka att det blir ljusare både på morgonen och kvällen och att det snart går att sitta ute på verandan och ta en kopp kaffe utan att frysa. I trädgården tittar snödroppar och krokus fram inom kort och sen kommer alla underbara påskliljor. För att inte tala om fåglarna som kvittrar som galningar. Ja, jag är nog precis som en björn som kollar yrvaket ut ur lyan och sträcker på sig och andas in den ljuva vårluften och får ny energi.
Förr avskydde jag hösten och blev nästan lite deppig när ljuset försvann. Numera, sedan vi flyttade ut till landet för ca 10 år sedan, så mår jag betydligt bättre på hösten. Här lever man mer i och med årstidernas växlingar och då känns det mer naturligt att krypa in i boet på hösten.
Jag vet att det finns människor som känner för våren som jag gjorde med hösten. Som tycker det är jättejobbigt när våren kommer. Men för mig är det härligt att vara ute i vårsolen, märka att det blir ljusare både på morgonen och kvällen och att det snart går att sitta ute på verandan och ta en kopp kaffe utan att frysa. I trädgården tittar snödroppar och krokus fram inom kort och sen kommer alla underbara påskliljor. För att inte tala om fåglarna som kvittrar som galningar. Ja, jag är nog precis som en björn som kollar yrvaket ut ur lyan och sträcker på sig och andas in den ljuva vårluften och får ny energi.
torsdag 17 februari 2011
Vilken kväll
jag har haft med Kay Pollak och min goda vän P. Inte ensam med dem förstås, utan tillsammans med en nästan full konsertlokal. Har läst Kays bok om att välja glädje för flera år sedan och redan då fick jag mycket till mig, men det är skillnad att höra honom "live". Sådan inspiration och så mycket tankar det väcker. Framförallt vilken bekräftelse jag fick på mina egna tankar som jag har haft senaste tiden. Jag är på helt rätt spår. Tack!
Är helt säker på att han har rätt när han säger att "människor du möter är utsända för att lära dig något och för att du ska få öva på dem. Du får aldrig värre än du klarar av".
Och tack vännen P för ditt sällskap, alltid lika givande och avspänt att vara med dig. Och tack för boken "att växa genom möten" som Kay skrivit som du köpte till mig. Är säker på att den kommer att ge mig massor.
Är helt säker på att han har rätt när han säger att "människor du möter är utsända för att lära dig något och för att du ska få öva på dem. Du får aldrig värre än du klarar av".
Och tack vännen P för ditt sällskap, alltid lika givande och avspänt att vara med dig. Och tack för boken "att växa genom möten" som Kay skrivit som du köpte till mig. Är säker på att den kommer att ge mig massor.
Busig lampa
har köpt en ny lampa som sitter över köksbordet. Just nu ser den lite busig ut, eller hur! Men om någon dag ändrar den form och "tätar till" sig.
onsdag 16 februari 2011
Gay-vecka
i ett av mina favoritprogram, "Halv 8 hos mig" är det gay-vecka denna veckan. Så fånigt. Vad har ens sexuella läggning med matlagning att göra?? Ska alla andra veckor kallas "hetro-veckor" då?
Har faktiskt aldrig förstått varför man måste redovisa vilken läggning man har i alla sammanhang. Det enda tillfälle man behöver göra det, enligt mitt tycke, är när man väljer partner. I alla andra sammanhang är det helt oväsentligt och var och ens privata angelägenhet.
I kvällens program fanns det mest "space-ade" badrum jag någonsin sett. Vilket fruktansvärt underbart rum de hade skapat. Kan inte hitta något annat sätt att beskriva det:-)
Har faktiskt aldrig förstått varför man måste redovisa vilken läggning man har i alla sammanhang. Det enda tillfälle man behöver göra det, enligt mitt tycke, är när man väljer partner. I alla andra sammanhang är det helt oväsentligt och var och ens privata angelägenhet.
I kvällens program fanns det mest "space-ade" badrum jag någonsin sett. Vilket fruktansvärt underbart rum de hade skapat. Kan inte hitta något annat sätt att beskriva det:-)
8 kilo sen
Andras krav
läste precis en väns blogg där hon beskriver att hon alltid sökt bekräftelse från andra för att känna att hon duger. Jag skrev följande kommentar på hennes inlägg:
Jag har också alltid kämpat för att leva upp till andras krav. Men nu börjar jag faktiskt tröttna på det. Inser att det inte spelar någon roll om jag gör si eller så eller om jag slår knut på mig själv, det finns alltid folk som inte tycker man är bra nog eller det man har presterat räcker till. Och det är så tröttsamt. Varför är deras sanning enda sanningen? Jag orkar inte hålla på att hela tiden bevisa och bevisa att jag faktiskt också duger. Nu försöker jag bara ta det som det kommer och göra så gott jag kan. Räcker inte det, så är det andras problem - inte mitt. Och det börjar så smått kännas riktigt bra. Underlättar förstås att man har goda vänner runt omkring som stöttar;-). Man borde nog vara sin egen bästa vän, för inte skulle man behandla en vän som man behandlar sig själv i tankar, ord och handling? Kram Ulla
http://helakarin.blogspot.com/2011/02/bekraftelse.html
Jag har också alltid kämpat för att leva upp till andras krav. Men nu börjar jag faktiskt tröttna på det. Inser att det inte spelar någon roll om jag gör si eller så eller om jag slår knut på mig själv, det finns alltid folk som inte tycker man är bra nog eller det man har presterat räcker till. Och det är så tröttsamt. Varför är deras sanning enda sanningen? Jag orkar inte hålla på att hela tiden bevisa och bevisa att jag faktiskt också duger. Nu försöker jag bara ta det som det kommer och göra så gott jag kan. Räcker inte det, så är det andras problem - inte mitt. Och det börjar så smått kännas riktigt bra. Underlättar förstås att man har goda vänner runt omkring som stöttar;-). Man borde nog vara sin egen bästa vän, för inte skulle man behandla en vän som man behandlar sig själv i tankar, ord och handling? Kram Ulla
http://helakarin.blogspot.com/2011/02/bekraftelse.html
Kaos-möte
har jag varit på idag. Fullt med folk som pratar i munnen på varandra om helt olika saker. Samtidigt. I över två timmar höll vi på och en del såg helt förstörda ut efteråt och sa: "-bara säg hur vi ska göra så gör vi så".
Trots kaoset så tycker jag mig ha en tydlig och klar bild över vad vi faktiskt sa och vad vi ska göra så nu har jag precis sammanfattat det på en A4 sida och skickat till berörda för synpunkter. Ska bli spännande att veta om jag lyckats få ord på allt som sades på ett begripligt sätt. Det visar sig när de läst mejlet:-)
Trots kaoset så tycker jag mig ha en tydlig och klar bild över vad vi faktiskt sa och vad vi ska göra så nu har jag precis sammanfattat det på en A4 sida och skickat till berörda för synpunkter. Ska bli spännande att veta om jag lyckats få ord på allt som sades på ett begripligt sätt. Det visar sig när de läst mejlet:-)
tisdag 15 februari 2011
Telefonförsäljare
blir ofta utskällda av dem de ringer till. Jag kan förstå att man blir irriterad om den som ringer är väldigt påträngande, men så är inte fallet alla gånger. Många gånger är det unga osäkra människor på sitt första jobb som ringer och försöker sälja. Jag vet att de flesta telefonsäljare lever på provision på det som de säljer. Vilket säkert gör att de försöker en extra gång att få napp. Antar att de måste ringa rätt många för att få ett ja. Eller vad tror ni? Det krävs både tålamod, entusiasm och mod att orka med ett sådant jobb.
Vill man inte köpa när de ringer har man, som privatperson, två utmärkta val:
1. anmäla sig till NIX registret eller
2. vänligt men bestämt tacka nej
Vårt telefonnummer är sedan många många år anmält till NIX eftersom jag inte vill köpa per telefon, och det funkar utmärkt. Det händer väldigt sällan att vi blir uppringda, och då bara av de företag som vi är kunder hos. I 99 fall av 100 är de som ringer trevliga och tackar för sig om jag vänligt säger att jag inte är intresserad.
Till er som inte kan säga nej, på ett trevligt sätt, så rekommenderar jag varmt att ni Nixar er. Kostar inget, enkelt att göra och funkar! Gör det istället för att skälla ut den som ringer. Du är ju inget offer, utan kan faktiskt bestämma själv om du vill bli uppringd eller ej. (ja, jag vet att företag inte ka nixa sig..). Telefonsäljare, precis som jag, har ett jobb som de försöker göra det bästa av istället för att gå till arbetsförmedlingen och stämpla.
Vill man inte köpa när de ringer har man, som privatperson, två utmärkta val:
1. anmäla sig till NIX registret eller
2. vänligt men bestämt tacka nej
Vårt telefonnummer är sedan många många år anmält till NIX eftersom jag inte vill köpa per telefon, och det funkar utmärkt. Det händer väldigt sällan att vi blir uppringda, och då bara av de företag som vi är kunder hos. I 99 fall av 100 är de som ringer trevliga och tackar för sig om jag vänligt säger att jag inte är intresserad.
Till er som inte kan säga nej, på ett trevligt sätt, så rekommenderar jag varmt att ni Nixar er. Kostar inget, enkelt att göra och funkar! Gör det istället för att skälla ut den som ringer. Du är ju inget offer, utan kan faktiskt bestämma själv om du vill bli uppringd eller ej. (ja, jag vet att företag inte ka nixa sig..). Telefonsäljare, precis som jag, har ett jobb som de försöker göra det bästa av istället för att gå till arbetsförmedlingen och stämpla.
Bygglov på TV4
är ett av mina favoritprogam och det på grund av designern Mija Kinning som jag tycker är helt suverän. Hon utgår hela tiden från de som ska bo och leva i huset och ser till att det blir inrett i den stil och ton som familjen har och som de kan trivas med. Det hon gör blir alltid bra och smakfullt. Skulle inte tveka en sekund att bjuda hem henne till mig och låta henne göra som hon vill med inredningen här. Fast just nu är det inte aktuellt eftersom jag har det så hemtrevligt som jag vill redan :-)
Lättare att skriva kommentarer
här på min blogg, tror jag det ska vara nu. Så varsågoda, att höra av er om ni vill:-)
måndag 14 februari 2011
Salta citroner, frukostkoppar och en dos livsfilosofi
i burken finns inlagda salta citroner. De ligger i sin lag sedan några veckor tillbaka och jag är spänd av förväntan att smaka på dem när de är klara. Älskar sur-salta saker som exvis "salt och vinäger-chips". Det bor nog en engelsman i mig, engelsmän är ju kända för att gilla sursalt. Receptet på citronerna hittade jag i en tidning, tror att det kommer från Marocko. (tyvärr är bilden lite suddig)
Idag fick jag mina nya frukostkoppar. Fast de funkar säkert lika bra för te´et och kvällsmackan. Visst är de läckra!
Idag fick jag mina nya frukostkoppar. Fast de funkar säkert lika bra för te´et och kvällsmackan. Visst är de läckra!
Har ägnat kvällen åt att stryka, något som jag tycker är oändligt trist. Så bara för det så sparar jag riktigt länge innan jag stryker och får ett berg att ta tag i. Vilket definitivt inte gör saken roligare. Men när allt väl är struket och upphängt på galgar så känner jag mig riktigt nöjd. Under tiden som jag stryker så hinner jag filosofera en stund. Ikväll funderade jag på ett omdöme som jag fick tidigare idag, nämligen att det är skillnad på om man är bra på extern eller intern information. Och jag skulle då vara bra på att "trycka ut" extern information men dålig på intern kommunikation. Och jag som trodde att man antingen är bra på att kommunicera eller att man inte är det. Så fel jag tänkt.....eller.....kan det vara så att man blir dömd hårdare i den interna kretsen? Att det kanske finns de som har bestämt sig för att jag inte "platsar" och som väljer att misstolka det jag försöker säga. Eller så kanske det är sant som sagts att det helt enkelt är så att jag är en misslyckad kommunikatör. Det har jag filosoferat över ikväll.
Hastighetsmätare
på väg till jobbet idag så började jag fundera på hur hastighetsmätare i bilar är utformade. Tror att de flesta ser likadana ut, nämligen med streck för vissa hastigheter och siffror för andra. Är säkert enklast att få överblick när det är så, men varför är det inte siffror på de hastigheter som man ska hålla. Det vill säga 30, 50, 70, 90 osv. Jo, jag vet att det även finns skyltar för 40, 60, 80 osv numera men så har det inte varit särskilt länge.
Borde vara betydligt lättare att hålla rätt fart om det stod 50 istället för ett streck. Då ser man ju direkt om man kör fortare än man får. Ett streck är väldigt opedagogiskt, inte lär man sig något om man kör fortare än ett streck;-)
Borde vara betydligt lättare att hålla rätt fart om det stod 50 istället för ett streck. Då ser man ju direkt om man kör fortare än man får. Ett streck är väldigt opedagogiskt, inte lär man sig något om man kör fortare än ett streck;-)
En varm "digital" kram
skickar jag till er som läser min blogg. I dag är det ju alla hjärtans dag och jag hoppas att ni får riktiga kramar också!
Skulle vara roligt om ni skrev i kommentarsfältet vad ni tycker om det jag brukar skriva, och kanske önskemål om vad ni vill läsa här.
KRAM från Ulla
Skulle vara roligt om ni skrev i kommentarsfältet vad ni tycker om det jag brukar skriva, och kanske önskemål om vad ni vill läsa här.
KRAM från Ulla
söndag 13 februari 2011
En hjältinna
"Hjältar och hjältinnor" hette en temamässa som jag var och lyssnade på i kyrkan ikväll. Den var uppbyggd som en teaterföreställning med underbar sång och härlig gestaltning av texterna.
Sista sången var Hero som Maria Carey brukar sjunga. Texten i versen får mig att tänka på min äldsta bästa vän G som genomgår sin andra cancerbehandling just nu. Den förra var för 9 år sedan och nu har hon fått cellgift i ca ett halvår. Hon är verkligen en hjältinna, som orkar bry sig om oss andra trots att hon själv har det riktigt tufft. Men hon ska bli frisk nu!
Hon sa igår att hon tyckte att hon inte såg så bra ut med sin mössa (inget hår) och sin cortisonröda hy. Så fel hon har!! Det jag ser när jag tittar på henne är ödmjuk människa som kämpat hårt och som fortfarande kämpar på med illamående, trötthet och svårt att äta för att bara nämna några saker. Men som inte klagar. Som fortfarande ser positiva saker i livet. Som inte gnäller. Och som orkar fråga mig om min onda mage. För mig är hon en riktig hjältinna och jag vet att hon har styrkan inom sig. Jag är glad att ha en vän som hon. Hon är så mycket större människa än jag någonsin kan bli.
And then a hero comes along
With the strength to carry on
And you cast your fears aside
And you know you can survive
So when you feel like hope is gone
Look inside you and be strong
And you'll finally see the truth
That a hero lies in you
Sista sången var Hero som Maria Carey brukar sjunga. Texten i versen får mig att tänka på min äldsta bästa vän G som genomgår sin andra cancerbehandling just nu. Den förra var för 9 år sedan och nu har hon fått cellgift i ca ett halvår. Hon är verkligen en hjältinna, som orkar bry sig om oss andra trots att hon själv har det riktigt tufft. Men hon ska bli frisk nu!
Hon sa igår att hon tyckte att hon inte såg så bra ut med sin mössa (inget hår) och sin cortisonröda hy. Så fel hon har!! Det jag ser när jag tittar på henne är ödmjuk människa som kämpat hårt och som fortfarande kämpar på med illamående, trötthet och svårt att äta för att bara nämna några saker. Men som inte klagar. Som fortfarande ser positiva saker i livet. Som inte gnäller. Och som orkar fråga mig om min onda mage. För mig är hon en riktig hjältinna och jag vet att hon har styrkan inom sig. Jag är glad att ha en vän som hon. Hon är så mycket större människa än jag någonsin kan bli.
And then a hero comes along
With the strength to carry on
And you cast your fears aside
And you know you can survive
So when you feel like hope is gone
Look inside you and be strong
And you'll finally see the truth
That a hero lies in you
ÄNTLIGEN
lördag 12 februari 2011
Fisksoppa
är gott tycker jag, så det bjöd jag våra gäster på ikväll. Lättlagat är det också. Potatis, morötter och fänkål. Lite hackad chili. Örtkryddor, salt och peppar. Flera sorters fisk. Koka ihop. Och till det serverar jag dels aoli (vitlöks) och pepparotsfraiche (riven pepparot i creme fraiche).
Sen kollade vi med ett öga på Melodifestivalen. Tänk förr tyckte jag det var kul att kolla på det, men nu tycker jag att det har passerat "bäst före datum" och borde slängas i soporna. En samling låtar som gör noll intryck. Trist.
Sen kollade vi med ett öga på Melodifestivalen. Tänk förr tyckte jag det var kul att kolla på det, men nu tycker jag att det har passerat "bäst före datum" och borde slängas i soporna. En samling låtar som gör noll intryck. Trist.
Ekorrn satt i granen....
idag har jag hjälpt min mamma att städa ur garderober, skåp och lådor. Mina föräldrar har nämligen bestämt sig för att flytta till en mindre lägenhet närmare centrum av "byn". Där bor de granne med affären, banken, apoteket och läkaren, sånt som är bra att ha nära till när man är gammal.
Eftersom den nya lägenheten är betydligt mindre än den gamla så gäller det att sortera ut bland alla saker vad som ska med och vad som ska slängas eller skänkas till Lions.
Av någon konstig anledning fick jag med mig två stora säckar med prylar hem. Som om jag inte har nog med saker redan....Det måste vara ekorren i mig som gör att jag måste samla lite till:-). Men faktum är att jag är noga med att ha balans - en ny pryl in och en gammal ut. Så imorgon får jag röja lite här hemma också.
Fick med mig en röd fåtölj och en röd pall som nu står i en hörna i vårt kök, en riktig mysig plats blev det. Herrn i huset har redan placerat sig där med sig dagliga korsord.
Eftersom den nya lägenheten är betydligt mindre än den gamla så gäller det att sortera ut bland alla saker vad som ska med och vad som ska slängas eller skänkas till Lions.
Av någon konstig anledning fick jag med mig två stora säckar med prylar hem. Som om jag inte har nog med saker redan....Det måste vara ekorren i mig som gör att jag måste samla lite till:-). Men faktum är att jag är noga med att ha balans - en ny pryl in och en gammal ut. Så imorgon får jag röja lite här hemma också.
Fick med mig en röd fåtölj och en röd pall som nu står i en hörna i vårt kök, en riktig mysig plats blev det. Herrn i huset har redan placerat sig där med sig dagliga korsord.
fredag 11 februari 2011
Inlåst i bastun
Jag tror att Nordpolen måste ha flyttat hit!! Isande vindar, glashalt och snö som yr. Det är inte min dröm om våren direkt. Just idag var jag extra opitmist gällande vädret och tog inte täckkappan och vinterkängorna som jag brukar. Milda makter vad jag har frusit! Jag och äldsta dottern U skulle åkt till simhallen för att simma ikväll, men varken hon eller jag ville ge oss ut i bistra vinternatten igen. Ska ärligt medge att tanken på att klä av mig i baddräkt och krypa ner i den (kalla) poolen inte lockade ett dugg. Då känns värmen i en bastu mer lockande. Även om jag egentligen hatar att bada bastu.
Varför då, undrar du bastuvän. Jo, när jag var barn och gick i lågstadiet så fanns det en bastu på vår skola. Dit var vi tvungna att gå en gång i veckan eller om det var varannan vecka, minns inte så noga. Först fick vi sitta i en plåtbalja och tvätta oss. (vi måste ha varit små eftersom vi fick plats i de små karen). I bastun arbetade en stor och frodig kvinna som höll sina hökögon på oss. När vi hade tvättat oss så fick vi gå in i bastun som luktade svett och blääärk av alla kroppar som suttit där.
Och så stängde hon dörren utifrån. Högst naturligt tänker du, annars hade hon fått sitta med oss på insidan. Det var bara det att när hon stängde så sa hon också: - Nu får ni sitta där tills jag släpper ut er!
Min barnhjärna tolkade detta som att hon LÅSTE in oss i bastun. Vilket innebar att jag fick cellskräck i värmen varje gång dörren stängdes.
Så snart jag själv fick lov att bestämma - och det var väl i vuxen ålder - så vägrade jag att basta. Bara tanken på bastubad ger mig andnöd.
Det händer att jag tar mig ett bastubad ibland, men då har jag järnkoll på dörren och sitter max 5 minuter. Tänk så präglad man blir av sina upplevelser i barndomen.
Varför då, undrar du bastuvän. Jo, när jag var barn och gick i lågstadiet så fanns det en bastu på vår skola. Dit var vi tvungna att gå en gång i veckan eller om det var varannan vecka, minns inte så noga. Först fick vi sitta i en plåtbalja och tvätta oss. (vi måste ha varit små eftersom vi fick plats i de små karen). I bastun arbetade en stor och frodig kvinna som höll sina hökögon på oss. När vi hade tvättat oss så fick vi gå in i bastun som luktade svett och blääärk av alla kroppar som suttit där.
Och så stängde hon dörren utifrån. Högst naturligt tänker du, annars hade hon fått sitta med oss på insidan. Det var bara det att när hon stängde så sa hon också: - Nu får ni sitta där tills jag släpper ut er!
Min barnhjärna tolkade detta som att hon LÅSTE in oss i bastun. Vilket innebar att jag fick cellskräck i värmen varje gång dörren stängdes.
Så snart jag själv fick lov att bestämma - och det var väl i vuxen ålder - så vägrade jag att basta. Bara tanken på bastubad ger mig andnöd.
Det händer att jag tar mig ett bastubad ibland, men då har jag järnkoll på dörren och sitter max 5 minuter. Tänk så präglad man blir av sina upplevelser i barndomen.
torsdag 10 februari 2011
Vi testar Zumba i vardagsrummet
Barnbarnen A 5 år, E 2 år och jag har testat Zumba hemma i vardagsrummet. Nja, E traskade mest runt i mina morgontofflor om jag ska vara ärlig men A kämpade på. Fast vi körde utan att visa magen. Men oj vad vi svängde rumpa!!
Jobba hemifrån
= supereffektivt! Inser att alla inte kan göra det, men de som har jobb där man kan, borde få göra det oftare.
onsdag 9 februari 2011
Åka tåg
gör jag gärna, tycker det funkar bra. Man får tid att fundera och reflektera en stund. Men.......jag kan bara inte med alla dessa människor som sitter och pratar om privata/jobbsaker högt och tydligt. De har ju ingen aning om det finns folk i närheten som känner dem som de pratar om.
Idag fick jag, ofrivilligt och ovilligt, bland annat ta del av synpunkterna om "Henrik" av mannen i sätet framför mig. Henrik skulle inte klara ett chefsjobb och mannen framför mig ringde någon för att snacka skit om Henrik innan ett möte. Jag vill inte bli så delaktig i folks liv! Snälla rara ni som pratar i mobiltelefoner, har ni aldrig tänkt på att varje ord ni säger hörs i hela vagnen..??
På hemvägen var det en tant som satt sig i 1:a klass men med 2:a klass biljett. Hon vägrade flytta på sig. Med motiveringen att ingen satt på just den platsen.... Om jag fattade saken rätt så hade hon dessutom klivit på fel tåg. Konduktör nr 1 (heter kanske tågmästare nu förtiden..) försökte få henne att byta plats eller betala för uppgradering till 1:a klass. Tanten vägrade. Nr 1 gav till slut upp. Efter en stund kom, betydligt äldre än nr 1, konduktör nr 2. Hon sa också till tanten att flytta men hon vägrade ändå. Nr 2 hade dock mer pondus än nr 1 så till slut lomade tanten muttrandes iväg.
Jämte mig satt en man som hostade och snorade och harklade sig stup i kvarten. Jag försökte med tankeöverföring förmå honom att använda näsduk, men jag lyckades inte så bra. Kanske satt det snor i vägen i hans hjärna så han inte kunde känna mina tankevågor. Dessutom nynnade han hela tiden på en sång. Vilken har jag ingen aning om.
Satt med min dator och kollade på Facebook en stund. Upptäcker på en statusrad att en vän satt i samma tåg så jag skrev en kommentar till henne att jag också var med som hon förstås svarade på. Förr åkte man tåg helt ovetandes om vilka fler som satt på samma tåg, men med Facebook har man koll och kan lätt leta upp en vän om man åker ensam, praktiskt.
Faktum är att tågen gick i rätt tid idag, både till och från Stockholm. Åker ofta tåg och ta i trä, men det är sällan de är försenade. Blev dock lite bekymrad idag eftersom flera tåg blivit inställda från Stockholm. Även om jag gillar stan så gillar jag den inte så mycket att jag vill sitta kvar på stationen hela kvällen för att tågen inte går.
Enda nackdelen med tåg, och då menar jag X2000, är att jag blir åksjuk. Vilket gör att jag måste ta tabletter för att inte må illa. Och av dem blir man lite dåsig. Men det gör ju inte så mycket, för som jag skrev i början så är det rätt skönt att åka tåg, fast då helst med öronproppar i öronen:-)
Idag fick jag, ofrivilligt och ovilligt, bland annat ta del av synpunkterna om "Henrik" av mannen i sätet framför mig. Henrik skulle inte klara ett chefsjobb och mannen framför mig ringde någon för att snacka skit om Henrik innan ett möte. Jag vill inte bli så delaktig i folks liv! Snälla rara ni som pratar i mobiltelefoner, har ni aldrig tänkt på att varje ord ni säger hörs i hela vagnen..??
På hemvägen var det en tant som satt sig i 1:a klass men med 2:a klass biljett. Hon vägrade flytta på sig. Med motiveringen att ingen satt på just den platsen.... Om jag fattade saken rätt så hade hon dessutom klivit på fel tåg. Konduktör nr 1 (heter kanske tågmästare nu förtiden..) försökte få henne att byta plats eller betala för uppgradering till 1:a klass. Tanten vägrade. Nr 1 gav till slut upp. Efter en stund kom, betydligt äldre än nr 1, konduktör nr 2. Hon sa också till tanten att flytta men hon vägrade ändå. Nr 2 hade dock mer pondus än nr 1 så till slut lomade tanten muttrandes iväg.
Jämte mig satt en man som hostade och snorade och harklade sig stup i kvarten. Jag försökte med tankeöverföring förmå honom att använda näsduk, men jag lyckades inte så bra. Kanske satt det snor i vägen i hans hjärna så han inte kunde känna mina tankevågor. Dessutom nynnade han hela tiden på en sång. Vilken har jag ingen aning om.
Satt med min dator och kollade på Facebook en stund. Upptäcker på en statusrad att en vän satt i samma tåg så jag skrev en kommentar till henne att jag också var med som hon förstås svarade på. Förr åkte man tåg helt ovetandes om vilka fler som satt på samma tåg, men med Facebook har man koll och kan lätt leta upp en vän om man åker ensam, praktiskt.
Faktum är att tågen gick i rätt tid idag, både till och från Stockholm. Åker ofta tåg och ta i trä, men det är sällan de är försenade. Blev dock lite bekymrad idag eftersom flera tåg blivit inställda från Stockholm. Även om jag gillar stan så gillar jag den inte så mycket att jag vill sitta kvar på stationen hela kvällen för att tågen inte går.
Enda nackdelen med tåg, och då menar jag X2000, är att jag blir åksjuk. Vilket gör att jag måste ta tabletter för att inte må illa. Och av dem blir man lite dåsig. Men det gör ju inte så mycket, för som jag skrev i början så är det rätt skönt att åka tåg, fast då helst med öronproppar i öronen:-)
Personal shopper
har varit en tur i Stockholm idag för att vara med på lanseringen av ett datasystem. Min fina "moster" mötte mig på stationen innan jag skulle åka hem. Med sig hade hon den här underbara ljuslyktan.
Jag fick syn på den i en liten blomsteraffär på söder förra veckan, men kände att jag inte ville "släpa" med den till klostret. Då bestämde sig "moster" för att jag visst skulle ha den. Hon erbjöd sig därför att köpa den och leverera den idag, eftersom hon visste att jag skulle tillbaka till Stockholm igen. Vilken service!! Den blir en jättefin prydnad ute på min veranda nu när det blir vår.
Inte nog med att hon köpte lyktan till mig. Hon levererade även en kjol. Förra veckan köpte jag nämligen en svart kjol på Indiska på Drottninggatan. Där fanns även samma kjol i ett annat mönster, som jag inte köpte. Indiska i vår stad har inte så stort utbud som i Stockholm så den finns inte här. Eftersom jag faktiskt blivit stormförjust i den svarta kjolen och ångrade att jag inte köpte även den andra så ringde jag "moster" igår och bad henne att bege sig till butiken och köpa även den mönstrade. Vilket hon gjorde, snäll som hon är.
Inte så dumt med en alldeles egen "personal shopper";-)
Det blev inte billigare....
mediciner när apoteket avreglerades, står det i tidningen idag. Och det har inte blivit billigare el, sedan elmarknaden avreglerades för drygt 10 år sedan.
Men är någon verkligen förvånad?? En marknad som styrs av företag som har vinstintresse, ser väl alltid först till att gå med rejäl vinst åt sina ägare. Däremot har tillgängligheten till apoteken ökat vilket jag tycker är jättebra, så länge man inte behöver specialmedecin utan bara "vanlig" medicin. För allt som oftast finns inte vissa mediciner i lager utan måste beställas hem.
Om man då inte vill beställa utan istället försöka få tag i medicinen blir det väldigt omständigt att försöka hitta någon som har den i lager. Så även här drivs de nya apoteken av vinstintresse. Inte vill de då lagerhålla ovanlig medicin, för "hyllvärmare" kostar pengar.
Jag säger inte att avreglering är fel. Det jag säger är att jag tycker det är konstigt när människor verkar förvånade att saker inte blir billigare.
Men är någon verkligen förvånad?? En marknad som styrs av företag som har vinstintresse, ser väl alltid först till att gå med rejäl vinst åt sina ägare. Däremot har tillgängligheten till apoteken ökat vilket jag tycker är jättebra, så länge man inte behöver specialmedecin utan bara "vanlig" medicin. För allt som oftast finns inte vissa mediciner i lager utan måste beställas hem.
Om man då inte vill beställa utan istället försöka få tag i medicinen blir det väldigt omständigt att försöka hitta någon som har den i lager. Så även här drivs de nya apoteken av vinstintresse. Inte vill de då lagerhålla ovanlig medicin, för "hyllvärmare" kostar pengar.
Jag säger inte att avreglering är fel. Det jag säger är att jag tycker det är konstigt när människor verkar förvånade att saker inte blir billigare.
tisdag 8 februari 2011
Bevakning av källartrappan
vem satt mitt i källartrappan i mörkret och spanade neråt...? Men se, det var ju Asta. -Varför sitter du där?
-Jo du matte, jag tar mitt uppdrag som vakthund på allvar. Idag är det källartrappan som jag bevakar. Imorgon kanske det blir tvättstugan:-)
-Jo du matte, jag tar mitt uppdrag som vakthund på allvar. Idag är det källartrappan som jag bevakar. Imorgon kanske det blir tvättstugan:-)
Knyta näven i fickan
vi hade en diskussion på jobbet idag när vi åt lunch. Den fick mig att fundera lite, eftersom en kollega sa att hon inte trodde att man kan påverka så mycket i samhället. Det vi diskuterade var barnomsorg och resurser där. I den kommunen jag jobbar, inte samma som jag bor i, lovar de styrande skattesäkningar. Samtidigt berättar en annan kollega att de inte har tillräckligt med resurser i skolan för barn med särskilda behov.
Men hallå politiker, hur tänker ni nu?? Sänka skatten gör man väl först när man har pengar över. Inte en minut innan dess, om det inte finns tillräckligt med resurser inom vård, omsorg och skola. Låter som populism för mig. Hej å hå! Vi sänker skatten så blir alla glada, stunt samma att barnen inte klarar skolan, att gamla lämnas ensamma och så vidare.
Klart som korvspad att vi måste tala om för dem att detta är en dålig idé. Det är min fasta övertygelse att vi svenskar faktiskt kan påverka hur vi har det. Bara vi slutar knyta näven i fickan och tro att andra ska greja det åt oss.
Kan man i Egypten göra revolt mot en diktatorisk ledare genom att mobilisera en revolt via Facebook, så kan vi som bor i en demokrati påverka politikerna att besluta enligt våra önskemål. De är folkvalda och sitter inte där de sitter för att de ska ha någon slags personlig makt. Om de inte gör som vi vill, så kan vi rösta bort dem. Men det kräver förstås att vi börjar ställa krav. Att vi hjälps åt och går samman för att visa vårt missnöje.
Jag kommer förhoppningsvis aldrig sluta tro att det faktiskt går att påverka saker och ting. Bara man gitter.
Men hallå politiker, hur tänker ni nu?? Sänka skatten gör man väl först när man har pengar över. Inte en minut innan dess, om det inte finns tillräckligt med resurser inom vård, omsorg och skola. Låter som populism för mig. Hej å hå! Vi sänker skatten så blir alla glada, stunt samma att barnen inte klarar skolan, att gamla lämnas ensamma och så vidare.
Klart som korvspad att vi måste tala om för dem att detta är en dålig idé. Det är min fasta övertygelse att vi svenskar faktiskt kan påverka hur vi har det. Bara vi slutar knyta näven i fickan och tro att andra ska greja det åt oss.
Kan man i Egypten göra revolt mot en diktatorisk ledare genom att mobilisera en revolt via Facebook, så kan vi som bor i en demokrati påverka politikerna att besluta enligt våra önskemål. De är folkvalda och sitter inte där de sitter för att de ska ha någon slags personlig makt. Om de inte gör som vi vill, så kan vi rösta bort dem. Men det kräver förstås att vi börjar ställa krav. Att vi hjälps åt och går samman för att visa vårt missnöje.
Jag kommer förhoppningsvis aldrig sluta tro att det faktiskt går att påverka saker och ting. Bara man gitter.
Blåser huset omkull...?
har varit vaken sedan kl 3 i natt och lyssnat på stormen. Helt omöjligt att somna om. Det måste vara minst tre "stora stygga vargar" som står och blåser på vårt lilla hus för få väggarna att rasa och för att få ut de "tre små grisarna", som i detta fall är min man, hunden Asta och jag.
Tidningshämtningen får faktiskt vänta, jag har ingen lust att gå ut i mörkret (det verkar som det snöar också...) för att hämta morgontidningen. Dessutom snarkar Asta i min säng som vanligt, så för hennes skull behöver jag inte heller gå ut än. Vi har fullt med STORA gamla träd på tomten och när det stormar så här blåser det alltid ner grenar av varierande storlek.
När stormen Gudrun drog förbi för några år sedan så blev vi förstås strömlösa precis som alla andra. Vi har en braskamin så vi kunde elda. Men veden tog slut, eftersom vi inte hade väntat oss en Gudrun på besök.
Så min man begav sig ut i stormen och mörkret med ficklampa och med motorcykelhjälm på huvudet för att hämta ved ute i vedboden. Det såg lite märkligt ut när man följde ljusstrålen i det kolsvarta mörkret. Såg nästan ut som den svävade av sig själv så mörkt var det. Hjälmen tvingade jag honom att ha, för att han inte skulle skada sig av nerfallande grenar. Han kände sig fånig i den, men jag sa som det var: -Ingen kommer att se dig:-)
Hoppas inte den här stormen blir en ny Gudrun, det låter som den har potential. Finns det fler än jag som känner av stormen i kroppen? Jag tror, precis som "de gamle" att man kan känna av olika vädertyper i sin kropp.
Tidningshämtningen får faktiskt vänta, jag har ingen lust att gå ut i mörkret (det verkar som det snöar också...) för att hämta morgontidningen. Dessutom snarkar Asta i min säng som vanligt, så för hennes skull behöver jag inte heller gå ut än. Vi har fullt med STORA gamla träd på tomten och när det stormar så här blåser det alltid ner grenar av varierande storlek.
När stormen Gudrun drog förbi för några år sedan så blev vi förstås strömlösa precis som alla andra. Vi har en braskamin så vi kunde elda. Men veden tog slut, eftersom vi inte hade väntat oss en Gudrun på besök.
Så min man begav sig ut i stormen och mörkret med ficklampa och med motorcykelhjälm på huvudet för att hämta ved ute i vedboden. Det såg lite märkligt ut när man följde ljusstrålen i det kolsvarta mörkret. Såg nästan ut som den svävade av sig själv så mörkt var det. Hjälmen tvingade jag honom att ha, för att han inte skulle skada sig av nerfallande grenar. Han kände sig fånig i den, men jag sa som det var: -Ingen kommer att se dig:-)
Hoppas inte den här stormen blir en ny Gudrun, det låter som den har potential. Finns det fler än jag som känner av stormen i kroppen? Jag tror, precis som "de gamle" att man kan känna av olika vädertyper i sin kropp.
måndag 7 februari 2011
Vad händer i källaren?
kom precis hem och undrade vilket band som repar i vår källare. Det låter dunka, dunka, dunka. Men nu bor vi i ett litet hus på landet och det är inte så vanligt att det sitter ett popband och övar i vår källare. Så jag frågade min man vad det var för ljud.
-Det är din täckjacka som tumlas, sa han. Kommer du inte ihåg att du har tennisbollar i tumlaren?
Nej, det hade jag glömt men nu vet jag att tre tennisbollar i en tumlare låter som ett popband:-). Tennisbollarna har jag för att dunjackan ska torka så jämt som möjligt och så att inte dunet "klibbar ihop". En jättebra lösning, ifall du inte provat.
-Det är din täckjacka som tumlas, sa han. Kommer du inte ihåg att du har tennisbollar i tumlaren?
Nej, det hade jag glömt men nu vet jag att tre tennisbollar i en tumlare låter som ett popband:-). Tennisbollarna har jag för att dunjackan ska torka så jämt som möjligt och så att inte dunet "klibbar ihop". En jättebra lösning, ifall du inte provat.
Grått, grått, grått
snön är nästan borta, det är kletigt och geggigt. Dimman ligger som ett lock över landskapet. Och himlen är blygrå. Vem blir pigg då? Inte jag i alla fall. Jag blir trött och seg och tappar energi.
Saknar det vita tjocka snötäcket och den kalla klara luften. Det är ju inte vår än, det är för tidigt - även om vi vill önskar oss vår redan nu.
Så låt oss behålla vintern lite till. Den rikiga vintern.
Saknar det vita tjocka snötäcket och den kalla klara luften. Det är ju inte vår än, det är för tidigt - även om vi vill önskar oss vår redan nu.
Så låt oss behålla vintern lite till. Den rikiga vintern.
söndag 6 februari 2011
Promenad genom stan, del 2
här kommer några bilder från min promenad i Stockholm häromdagen. Isen är på väg att brytas upp.
man kan undra hur det såg ut i de här smala gränderna på den tiden folk tömde ut sina pottor genom fönstrena. Nu är det däremot väldigt charmigt tycker jag.
Sankta Birgittas Kloster i Djursholm
har tillbringat helgen i ett kloster. Har besökt kloster minst tio gånger tidigare, oftast ett litet protestantiskt kloster mellan Borås och Göteborg där nunnorna blivit nästan som mina vänner. Tyvärr var de tvungna att flytta för några år sedan och har haft sitt gästhem stängt sedan dess.
Denna helgen besökte jag och en god vän ett katolskt kloster utanför Stockholm. Det var nästan som ett hotell. Fina rum med allt man behöver, utom radio och tv. Frukost, lunch, eftermiddagsfika och trerätters middag på kvällen. Tillagat och serverat av nunnorna. I samband med klostret fanns även ett pensionärshem som verkade drivas av nunnorna. Fullt med pensionerade tanter i matsalen, var det i alla fall. Maten var god och sängen var skön. Men jag saknar det personliga, som fanns i "mitt" lilla kloster.
Vi har i alla fall ägnat helgen åt att prata, vila, promenera, äta och att vara med nunnorna på deras bönestunder i kapellet. (de senare är förstås helt frivilligt). Det är väldigt tyst i ett kloster. Så tyst så man verkligen kan vila.
Så jag har missat både Let´s dance och Melodifestivalen, men det känns som det kvittar faktiskt.
http://www.birgittasystrarna.se/
Påven var också där, fast bara på bild:-)
Denna helgen besökte jag och en god vän ett katolskt kloster utanför Stockholm. Det var nästan som ett hotell. Fina rum med allt man behöver, utom radio och tv. Frukost, lunch, eftermiddagsfika och trerätters middag på kvällen. Tillagat och serverat av nunnorna. I samband med klostret fanns även ett pensionärshem som verkade drivas av nunnorna. Fullt med pensionerade tanter i matsalen, var det i alla fall. Maten var god och sängen var skön. Men jag saknar det personliga, som fanns i "mitt" lilla kloster.
Vi har i alla fall ägnat helgen åt att prata, vila, promenera, äta och att vara med nunnorna på deras bönestunder i kapellet. (de senare är förstås helt frivilligt). Det är väldigt tyst i ett kloster. Så tyst så man verkligen kan vila.
Så jag har missat både Let´s dance och Melodifestivalen, men det känns som det kvittar faktiskt.
http://www.birgittasystrarna.se/
Mitt rum
Bångstyrig säng
Var på konferens på Hässelby slott som är känt från tv eftersom designerna Simon och Thomas har gjort om vissa rum tillsammans med kändisar. Ett sådant rum fick jag inte, men jag bodde i Ulf Lundells rum. Som tur var, så ingick inte Ulf i paketet! Rummet låg inte i slottet, utan i ett gammalt torp vid sidan om. Så lite falsk marknadsföring tycker jag nog att de har. Borde hela "Hässelby slott & koja" istället.
Det var ett pyttelitet rum, väggarna tapetserade med tidningar. Rummet upptogs av en stor rund säng. Noll plats att röra sig runt om, så väskan fick jag ha inne på toa. Så fort man gick förbi sängen snurrade den. Spärren som skulle hålla den stilla hade gått sönder. Säkert en tjusig tanke, men helt fel säng i ett sånt litet rum.
Funderade på att bjuda in mina kollegor till en karuselltur: -tio för de stora och fem för de små, men jag avstod. Som tur var så sov jag gott och märkte inte om sängen tog sig ett varv med hjälp av slottsspöket.
Det var ett pyttelitet rum, väggarna tapetserade med tidningar. Rummet upptogs av en stor rund säng. Noll plats att röra sig runt om, så väskan fick jag ha inne på toa. Så fort man gick förbi sängen snurrade den. Spärren som skulle hålla den stilla hade gått sönder. Säkert en tjusig tanke, men helt fel säng i ett sånt litet rum.
Funderade på att bjuda in mina kollegor till en karuselltur: -tio för de stora och fem för de små, men jag avstod. Som tur var så sov jag gott och märkte inte om sängen tog sig ett varv med hjälp av slottsspöket.
Jag står ute i hotellkorridoren och tar denna bilden, så lite plats fanns det i rummet;-)
fredag 4 februari 2011
Promenad på stan
har haft förmiddagen för mig själv idag så jag tog tunnelbanan till Gamla stan och promenerade till centralstationen för att byta min tågbiljett och köpa till mat. Har SJ:s priokort som jag har poäng på så jag tänkte betala med dessa. Men jag kunde inte min kod. Hur ofta använder man den? Jag kunde inte betala utan kod. Hur får man koden då? Ja, du kan ringa medlemsservice vilket jag gjorde. Där svarade en trevlig kille att han skulle messa koden inom en minut. När det gått 10 minuter utan kod gav jag upp och ringde igen. En ny kille på tråden. Förklarade mitt ärende och frågade om jag inte kunde få koden direkt på telefon. Han kollade mitt personnummer och adress och så fick jag koden. -Nu gjorde jag ett undantag, sa han. Vilket jag blev mycket tacksam för. Härligt med människor som inte fastnar i byråkrati.
Åt en god lunch på stan, strosat runt lite. En kopp kaffe på café. Gillar storstaden i lagom doser.
Åt en god lunch på stan, strosat runt lite. En kopp kaffe på café. Gillar storstaden i lagom doser.
torsdag 3 februari 2011
Slottet
blev inte den höjdarvistelse som jag hade räknat med. Omgivningen var säkert vacker för länge sedan, innan det hamnade en massa hyreshus runt om.
Det var en intressant konferens ialla fall, utom en föreläsare som skulle berätta om medias syn på vår bransch men som istället visade statistikkurvor under 45 minuter. Han hade nog inte förstått sitt uppdrag och jag var nära att somna:-)
Tillbringar kvällen och natten hos min slänkting på söder i storstan. Vi har varit ute och ätit, först sushi på ett ställe och sen italienskt på ett annat ställe. Sen sprang vi till bussen. Min släkting som är 75 år sprang lätt ifrån mig! Ja dessa stressade storstadsbor, för det är väl inte min kondition det är fel på:-))
Köpte mig en ny telefonladdare också. Igår när jag skulle packa hittade jag minst 10 olika laddare som inte passade till min telefon. Rätt laddare fanns ingenstans. Märkligt att det inte ska finnas en standard. (Fast fr om nu finns det tydligen det, sa killen i affären). Har lånat laddare under konferensen men behöver ju en egen så det var bara att köpa en.
Imorgon bär det av till ett kloster där jag ska tillbringa helgen med en god vän.
Det var en intressant konferens ialla fall, utom en föreläsare som skulle berätta om medias syn på vår bransch men som istället visade statistikkurvor under 45 minuter. Han hade nog inte förstått sitt uppdrag och jag var nära att somna:-)
Tillbringar kvällen och natten hos min slänkting på söder i storstan. Vi har varit ute och ätit, först sushi på ett ställe och sen italienskt på ett annat ställe. Sen sprang vi till bussen. Min släkting som är 75 år sprang lätt ifrån mig! Ja dessa stressade storstadsbor, för det är väl inte min kondition det är fel på:-))
Köpte mig en ny telefonladdare också. Igår när jag skulle packa hittade jag minst 10 olika laddare som inte passade till min telefon. Rätt laddare fanns ingenstans. Märkligt att det inte ska finnas en standard. (Fast fr om nu finns det tydligen det, sa killen i affären). Har lånat laddare under konferensen men behöver ju en egen så det var bara att köpa en.
Imorgon bär det av till ett kloster där jag ska tillbringa helgen med en god vän.
onsdag 2 februari 2011
Kloka tankar
en vän gav mig ett tips om en bok som jag nu har köpt. Den är utformad som en kalender med några tankar varje dag att filosofera över. I dag stod det "ta en sak i taget" som rubrik. Kände att texten väl passade in på mig och vad jag behöver fundera över. Senaste tiden har jag mer och mer börjat förstå vad det innebär att vara här och nu. Har börjat omsätta mina teoretiska kunskaper till praktiska kunskaper och vet att en del av detta är att försöka undvika att oroa sig för framtiden eller gårdagen. Hur mycket sådan energi tar från annat som man skulle orka göra istället.
Att ha tillit till att saker ordnar sig, kanske inte exakt som jag hade planerat för eller tänkt på, men på något sätt i alla fall. Att jag får de "lärare" jag behöver i form av vänner och andra som finns där i de ögonblick jag är redo för dem. Detta låter säkert flummigt för en del och kristallklart för andra.
Boken heter "att öppna inre dörrar". Kan rekommenderas.
Att ha tillit till att saker ordnar sig, kanske inte exakt som jag hade planerat för eller tänkt på, men på något sätt i alla fall. Att jag får de "lärare" jag behöver i form av vänner och andra som finns där i de ögonblick jag är redo för dem. Detta låter säkert flummigt för en del och kristallklart för andra.
Boken heter "att öppna inre dörrar". Kan rekommenderas.
tisdag 1 februari 2011
Obehagligt
skulle ta ut pengar i bankomaten innan jag körde hem idag. "Min" bank har bankomaten innanför ytterdörren i entren vid ingången till banken där det är som en slags farstu. Bankkontoret var stängt. Jag öppnade dörren och gick in och upptäckte då att det stod en person och tryckte i en hörna. Det var en kvinna med en slags kärra jämte sig, typ "dra-maten i storformat". Kände hennes blickar när jag gick fram mot automaten och tvekade lite. -Varför står hon där, tänkte jag. Vad händer om hon tänker sig att stjäla pengarna jag tar ut? Här inne ser ju ingen vad som händer.
Jag tvekade lite till och funderade på att gå ut igen, men sen kände jag mig lite fånig av mina tankar och gick fram och stoppade in mitt bankkort. Märkte att hon iakttog varje rörelse jag gjorde, så jag nästan slet ut kortet och pengarna när de kom ut och tryckte ner dem i plånboken. När jag sen vänder mig om för att gå så sträcker hon fram handen och börjar tigga....
-Fem kronor, säger hon.
Jag bara skakade på huvudet och sa nej och gick ut. Inte för att att jag inte kunde undvara 5 kronor utan för att det kändes extremt obehagligt att hon stod just där och tiggde och för att jag faktiskt blev rädd av att stå och ta ut pengar medan hon stod där i hörnan och kollade minsta rörelse jag gjorde.
Jag tvekade lite till och funderade på att gå ut igen, men sen kände jag mig lite fånig av mina tankar och gick fram och stoppade in mitt bankkort. Märkte att hon iakttog varje rörelse jag gjorde, så jag nästan slet ut kortet och pengarna när de kom ut och tryckte ner dem i plånboken. När jag sen vänder mig om för att gå så sträcker hon fram handen och börjar tigga....
-Fem kronor, säger hon.
Jag bara skakade på huvudet och sa nej och gick ut. Inte för att att jag inte kunde undvara 5 kronor utan för att det kändes extremt obehagligt att hon stod just där och tiggde och för att jag faktiskt blev rädd av att stå och ta ut pengar medan hon stod där i hörnan och kollade minsta rörelse jag gjorde.
Från slott till kloster
i morgon ska jag på konferens på ett slott. Två dagar ska tillbringas där. På fredag checkar jag in på ett kloster där jag ska tillbringa helgen tillsammans med en god vän som bor 45 mil från mig.
Jag "mellanlandar" en natt hos en släkting också, så det blir verkligen variation, känns det som. Så nu undrar jag: vad i hela friden ska jag packa? Jag, som fortfarande inte har någon "butler James" som sköter sådana detaljer, börjar få känning av min vanliga pack-ångest. Jag ska även hålla ett föredrag på konferensen och "normala" människor hade säkert grunnat mer på det än på packningen. Men inte jag.
Hur stor väska ska jag släpa på? Vad har man på sig på slottsmiddagen? Ska jag ha mysbyxor i klostret? Tänk om jag spiller eller en dragkedja går sönder. Jo, för några affärer finns ju inte att handla i *ironi*.
Nu har jag varit på kloster ganska många gånger tidigare, men inte just i detta, så jag har inte riktigt koll på läget. Nunnedräkt ska jag i alla fall inte ha, det är jag säker på.
Sen måste jag ha böcker med mig. Och telefonladdarna. Och skor. Hur många skor behöver man under fem dagar? Inte så många som jag tror, det är jag övertygad om;-)
Tänk så bra det hade varit om man kunde skicka en beställning till någon - ungefär som jag gör när jag ska resa på jobbet och ber resebyrån fixa biljetter och hotell - fast istället beställa packning. Bara tala om vart man ska och hur länge man ska vara iväg. Så packas den perfekta packningen utan att man behöver göra ett dugg. Skulle de glömma att packa ner något så får de leverera efteråt till platsen man åkt till. Kanske en affärsidé?
Kan man köra hem matkassar till folk, som inte vill planera eller handla själva, så måste man väl kunna rycka ut med ett gäng väskor och in i folks garderober för att lösa deras packbekymmer. Kan man tycka.
Jag "mellanlandar" en natt hos en släkting också, så det blir verkligen variation, känns det som. Så nu undrar jag: vad i hela friden ska jag packa? Jag, som fortfarande inte har någon "butler James" som sköter sådana detaljer, börjar få känning av min vanliga pack-ångest. Jag ska även hålla ett föredrag på konferensen och "normala" människor hade säkert grunnat mer på det än på packningen. Men inte jag.
Hur stor väska ska jag släpa på? Vad har man på sig på slottsmiddagen? Ska jag ha mysbyxor i klostret? Tänk om jag spiller eller en dragkedja går sönder. Jo, för några affärer finns ju inte att handla i *ironi*.
Nu har jag varit på kloster ganska många gånger tidigare, men inte just i detta, så jag har inte riktigt koll på läget. Nunnedräkt ska jag i alla fall inte ha, det är jag säker på.
Sen måste jag ha böcker med mig. Och telefonladdarna. Och skor. Hur många skor behöver man under fem dagar? Inte så många som jag tror, det är jag övertygad om;-)
Tänk så bra det hade varit om man kunde skicka en beställning till någon - ungefär som jag gör när jag ska resa på jobbet och ber resebyrån fixa biljetter och hotell - fast istället beställa packning. Bara tala om vart man ska och hur länge man ska vara iväg. Så packas den perfekta packningen utan att man behöver göra ett dugg. Skulle de glömma att packa ner något så får de leverera efteråt till platsen man åkt till. Kanske en affärsidé?
Kan man köra hem matkassar till folk, som inte vill planera eller handla själva, så måste man väl kunna rycka ut med ett gäng väskor och in i folks garderober för att lösa deras packbekymmer. Kan man tycka.
Vår fina vakt
Världens underbaraste hund och en härlig personlighet är vår Asta. Tröstar när man gråter, busar när man är glad, välkomnar en hem på det mest glada vis, kelig och mysig.
Har du aldrig träffat på en hund av rasen Kuvasz tycker jag du ska göra det, bättre vän och vakt kan man inte ha! Och Asta är den bästa, förstås:-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)