klädde jag mig och begav mig till terminsstarten av afromix. Där var ungefär 20 tjejer/kvinnor till - ingen hade chockrosa byxor mer än jag. Jag ställde mig längst fram så jag skulle se ledaren. Resten av gänget stod i princip längst bak och trängdes med varann. De flesta kom två och två eller tre och tre. Jag tog mig dit ensam.
Jag gjorde tvärtom. Utmanade min komfortabla zoon. Skönt att ha svarta kläder och stå långt bak, då ser ingen hur klumpig man är och hur dålig koordination man har. Skönt att ha med en vän. Så har jag också känt.
Men idag gick jag helt enkelt dit för min egen skull - för att jag ville. Struntade faktiskt om min rumpa dallrade mer än någon annans. Den skulle för övrigt dallra rejält i vissa danser:-)
Jag gillar mina rosa byxor de gör mig glad. Afromixen gjorde mig genomsvett men såå lycklig!! En härlig blandning av afrodans, bollywoodd, mango och salsa. Sådan rörelseglädje till peppande musik!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
tack för din kommentar, hälsar Ulla