hörde en intressant teori igår nämligen:
- Vad är motsatsen till en medmänniska? Jo, en motmänniska. En person som inte stryker medhårs utan går emot strömmen. En person som står emot. Om en motmänniska är sådan, hur är då en medmänniska? En som håller med och stryker medhårs. Som vänder kappan efter vinden? I det perspektivet - vem vill du helst ska stå bakom dig och vara din vän? En mot - eller en medmänniska?
Eftersom jag är en typisk motmänniska och inte går i flock, som käftar emot, som vill dryfta min åsikt, som står upp för den som är svag (oavsett om den vill det eller ej;-) och alltid har betraktas som lite jobbig eller kanske till och med bråkig, så kändes det underbart att få en så här pass postiv tolkning av min personlighet :-)
Jag adopterar ordet motmänniska direkt. Från och med nu kan du kalla mig motmänniska med medkänsla.
JA!
SvaraRaderaVi kan bilda en klubb!
Jag vill också vara en motmänniska med medkänsla. Och självkänsla.
:)
japp -klubb, sa Bill. Klubb,sa Bull:-)
SvaraRadera