Om att bli medveten

det är märkligt hur ord kan etsa sig fast och göra en medveten om saker som man varit helt omedveten om när det gäller ens kropp och utseende.


Minns en händelse i mina tonår när jag trånade efter skolans snygging. Vi var på disco och det var under den perioden när alla skulle ha keps på sig, helst hemmasydd med mönster gjort av formen på strykjärnssulan. (jo det är sant, jag har sytt många såna kepsar). Min "kärlek" fick plötsligt syn på mig där jag satt i min keps och såg cool ut. Han sa något i stil med att jag var rätt snygg, men "-vilken stor kran du har".

Plötsligt satt VÄRLDENS största näsa i mitt ansikte. Det tog många, många år innan jag accepterade min näsa och insåg att såååå stor var den nog inte i alla fall.

du får själv avgöra om min nästa är jättestor eller inte:-)

Ungefär samma sak hände med mina händer för så där 10 år sedan. Jag haden redan tidigare vetat om att jag inte har små händer och att jag har ringstorlek i lite större storlek än andra tjejer, men jag har alltid varit lång och storvuxen och inte tänkt särskilt mycket på det.

Tills jag var hemlig gäst på en tidigare arbetsplats. De hade julfest och hade bjudit in mig och en kille som slutat jobba där för vi skulle stå i baren en stund iklädda tomtemasker. Detta för att de skulle ha en tävling och gissa vilka vi var.

Folk stod runt oss och gissade och gissade. Tills den dåvarande VD:n sa -Äsch, det där är ju lätt. Det är Ulla. Det ser man på hennes stora händer.

Vips satt VÄRLDENS största händer på mina armar. Nu tänker jag på mina jättehänder varje gång jag ser mig själv på foto.  Jag har nog manshänder tror jag. Min manliga sida dominerar min kropp:-)



Jag tror inte att de här grabbarna sa som de sa för att såra mig, inte egentligen. De var nog bara tanklösa.  Men även tanklösa ord kan sätta sig som pilar i hjärtat. Och det tar lång tid att få bort hullingarna. Även om man borde tänka logiskt, så är det hjärtat man tänker med när det gäller en själv.