Att berätta en historia så någon lyssnar

var på Bokens dag igår kväll och enligt min högst persoliga uppfattning var det ömsom vin och ömsom vatten.  Sex böcker presenterades av sju författare, två skriver tillsammans. I år var det endast en av de sju som jag hade hört talas om tidigare, och då i ett helt annat sammanhang - nämligen Lars Adaktusson som jag mest sett på TV i olika debattprogram. Nu har han skrivit en bok om sitt liv som reporter. Presentationen av boken skedde i intervjuform - moderatorn ställde frågor och Lars A svarade. Tyvärr ingen vidare bra intervju så den boken blev jag inte sugen att läsa. Det där med marknadsföring är trots allt ganska viktigt, det säger jag inte bara för att jag jobbar med det:-)

Anneli Jordahl gjorde en trevlig presentation av sina böcker, den senaste är Augustenbad en sommar. Säkert intressant om man vill läsa om dåtidens brunnsmiljö. Amanda Svensson läste ett långt stycke ur sin bok "välkommen till den här världen". Hon läste snabbt som en kulspruta och man hör varje ord, men jag måste ärligt erkänna att jag inte riktigt fick något sammanhang i storyn.

Christine Falkenland läste också ur sin bok, Sfinx. Hon läste bra. Däremot tänker jag inte läsa boken, den är skriven i "brev-form", och jag kände när jag lyssnade att det inte var en form som passar mig.

Därefter kom Dan Buthler och Dag Öhrlund som har skrivit hela sex spänningsromaner, som jag helt har missat. Gillade deras engagemang för olika saker, som de också skrivit om. De berättade om hur det var att jobba tillsammans: den ene skriver och den andra kommer med idéerna. Måste vara teamwork när det fungerar som bäst. Ska läsa någon av deras böcker eftersom jag tror jag skulle gilla deras berättelser och för att det är väldigt viktiga ämnen de skriver om.

Sist ut var Jens Liljestrand som introducerade sig själv på ett trevligt sätt. Han läste också ett avsnitt ur sin bok, Adonis, och läste så målande att nog alla rynkade pannan av äckel. Ååååå vad jag beundrar de som verkligen kan berätta en historia så fängslande att man helt och hållet går in i handlingen och är där. Det behöver inte vara en trevlig handling, för det är själva berättarkonsten jag fascineras av. Önskar jag hade den förmågan jag också.