andra ska göra för dig, ska du också göra för dem. Är hämtat från Bibeln om jag minns rätt. Och visst är det så, men bara i vissa ganska "enkla" fall som att inte slå någon eller hålla upp dörren när någon kommer eller att inte avbryta. Men egentligen så borde man inte utgå från sig själv, utan från den andra personen. Fundera på hur den vill bli behandlad. Inte alls säkert att hon/han vill bli behandlad som just jag.
Tvärtom kan den personen känna sig rejält obekväm om jag behandlar den som jag vill bli behandlad. Exempelvis så gillar jag raka puckar (och borde kanske vara mer diplomatiskt ibland). Vet att det finns folk som är väldigt konflikträdda och som inte alls gillar om man är för tydlig. Ska jag då, när jag kommunicerar med dem, behandla dem som jag själv vill bli behandlad eller utgå från hur de känner? Vilket vinner jag mest på i det jag vill uppnå?
Det är väldigt lätt att ha sig själv som norm för det som är "normalt" och hur man bör vara. Det är lätt att gilla lika. Men det är i olikheten man utvecklas, det är min fasta övertygelse.
Finns ett annat liknande uttryck som jag personligen tycker är mer övertygande och det är att man inte ska utsätta någon för något som man själv inte vill bli utsatt för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
tack för din kommentar, hälsar Ulla