min svärmor är död. Hela natten har hennes barn vakat över henne. I morse åkte jag in till lasarettet för att lösa av dem så att de skulle få åka hem och vila. Hon låg där så liten i sängen utan att vara kontaktbar. Hon andades med lätta, lätta andetag. Jag höll hennes hand och tackade för alla år vi fått tillsammans och all hjälp jag fick med barnen när de var små. Utan henne hade jag inte klarat av den första tiden med vår förstfödda eftersom min man var iväg på kurser under långa perioder.
Jag hälsade till henne från våra barn och barnbarn. Sa till henne att hon fick lov att släppa taget, om hon var redo. En kort stund senare slutade hon andas och var borta. Jag satt kvar hos henne i en och en halv timme tills min svåger kom för att ta farväl. Hon är hemma nu, det känner jag så starkt. Känner mig tillfreds med den känslan även om det är både vemodigt och sorgligt.
Hon är nog hos urban nu. En sån stund är både sorglig och tråkig men kan också vara något vackert. Saknaden blir värst. Men man har minnena. Kram till er alla.
SvaraRaderaKram
SvaraRaderaMin mor, 93 år, avled i dec 2011 och jag känner igen mig i din beskrivning. Vi vet ju alla "att" men inte när och hur....livet kommer att sluta. Stämningsfullt inlägg
SvaraRaderaÅh vad vackert du har skrivit. Vackert och så fint. Att du satt där med henne, höll hennes hand och tackade för de år ni fått tillsammans är det bästa sättet att få lämna detta jordeliv. Hon fick med frid i sinnet släppa taget. Om hon kunde skulle hon tacka dig för det. Och vem vet, på något sätt tackar hon dig nog också. Det är jag säker på. Tack för dina vackra känsofulla rader med stor betydelse.
SvaraRaderaKram Ann-Louise
Hej!sov gott lilla svärmor!minnena får man vårda ömt och plocka fram då o då och minnas allt det fina!kram Jessica
SvaraRaderaFint skrivet.....jag tror nog att hon hörde vad du sade. Hon slapp dö ensam....jag tror det känns bra.
SvaraRaderaStillhet och tacksamhet en fin väg att vandra.
SvaraRaderaVarma Kramar Katha
Beklagar sorgen! Det var vackert skrivet, rysningar.
SvaraRaderaDu beskriver det så vackert och sorgligt på en och samma gång. Vad skönt att du fanns där när hon gick bort så att hon slapp att göra det ensam.
SvaraRaderaStor kram till dig och de dina♥
Det låter som att ni fick en väldigt fin sista stund tillsammans. Vad skönt att du känner att hon är där hon ska vara även fast att det naturligtvis alltid är jobbigt när en närstående går bort.
SvaraRaderaKram!
Tack alla för omtanken och era fina kommentarer! Kram Ulla
SvaraRaderaKänns som att du beskriver min mammas bortgång för två år sedan...hon somnade också in lugnt och stilla och jag riktigt kände hur skönt och fridfullt det var för henne.
SvaraRaderaTror att din svärmor uppfattade dina ord och din tacksamhet för hörseln är ju det sista sinnet som slutar fungera. Tror också på att hon har det bättre nu och är förenad med sina kära som har gått före.
Kramar!
Åh vad sorgligt! Men vad skönt att det var så stillsamt.
SvaraRaderaVarma kramar!