söndag 22 april 2012

Jag har inte tid.......

säger vi ofta när det egentligen handlar om prioritering av den tiden vi har. Eller var sägs om följande färska statistik: vi ägnar 14 minuter per dag åt matlagning, sex minuter åt att verkligen lyssna på våra barn och sex timmar (!) åt att slötitta på tv och surfa på nätet.

6 kommentarer:

  1. Åh så sant! Det här med FB och liknande har en tendens till att bli vanebildande. Man måste nog sparka till sig själv ibland för att inte bli sittande vid datorn.

    SvaraRadera
  2. Låter ju inte klokt....och ämdå är det vi själva som styr våra tankar ...aldrig i nuet....skrämmande....Kramen Lisbeth

    SvaraRadera
  3. Nu när alla barnen har flyttat har jag vunnit 5x6 minuter till att läsa :) Det hann jag inte förut. Eller jo, ibland...men det har sakta omvandlats till tid vid datorn :/
    Kram.

    SvaraRadera
  4. Undrar lite över detta? Kan det verkligen vara rätt...ca 6 tim/dag? Gäller det verkligen heltidsarbetande, föräldrar mm. Jag som pensionär har ju gått om tid, nästan alltför gott om tid och ev kan det stämma.....lite godmorgontv, kvällen 2-3 tim med någon film kanske och sen blogg....

    SvaraRadera
  5. Bloggen tar lite tid, men det är bara vissa
    dagar jag bloggar. Och ikväll är det mästarnas
    mästare och trädgårdstoppen, det vill jag inte
    missa, så det drar iväg.
    Kramar
    AnnaMaria

    SvaraRadera
  6. Ja, sanningen är ju den att vi alla har precis lika mycket tid. Just tid är det mest jämställda som finns. Exakt 24 timmar per dag har vi alla och sedan är det upp till oss själva hur vi förfogar över de där timmarna. Och vi skulle kanske alla sätta oss ner och lista hur vi använder vår tid. Se vad och vilka det är vi lägger det värdefullaste vi har (tid) på. Själv valde jag bort fb då jag började blogga då jag insåg att det skulle bli för mycket tid framför datorn med båda. Jag har inte saknat det en enda gång och vännerna finns ju kvar på samm agamla vanliga kanaler som innan fb.

    Tack för ett tänkvärt inlägg!

    Sköt om dig!♥

    Kram Lotta

    SvaraRadera

tack för din kommentar, hälsar Ulla