Premiär för glasverandan

visserligen finns där inga fönster än, men vi invigde den i alla fall. Satt ute nästan hela kvällen, vilken underbart varm och solig dag vi haft idag. Vi bjöd våra gäster på paj, skaldjur och köttfärs (inte i samma förstås..;-). Till efterrätt gjorde jag mjukglass med färska hallon. Supergott och jätteenkelt! Vill man ha en smalare variant så tar man magra produkter:

7 dl gräddglass, 1 dl turkisk eller grekisk youghurt och 3 msk jordgubbs- eller hallonsylt. Kör i mixer.
Lägg upp i skålar och servera med färska hallon och jordgubbar.

Det går väldigt snabbt att mixa så ha koll så att glassen inte blir för rinnig.

Trevlig Valborg önskar jag dig som läser!

Mina kryddor i dagsljus. Det är oregano (inte timjan som jag skrev igår..).

Solaltanen.

Massor av växter och ljuskrona med änglavingar

Nu är våra salixar i sina krukor igen. På vintern står de nergrävda i ett land men hela sommaren står de i krukor på framsidan av huset. Här kommer en kavalkad av bilder (som vanligt tagna i mörker...) inklusive min ljuskrona som helt ofrivilligt fått änglavingar. Jag samlar på dockor och en av dem är en ängel. Eller var - kanske jag ska säga. Katten Kiki tyckte nämligen inte att hon skulle ha några vingar. Var gör man av vingarna så att inte katten käkar upp dem? Jo man hänger upp dem så högt man kan, blev rätt fint det också:-)

Lagerträd (som också övervintrar inomhus), timjan och rosmarin

Tomatplantorna i de nya fina svarta krukorna

Paprikaplantan får stå inomhus ett tag

Ett kar fullt med pelargonier, bl a årets pelargon som är gul och den mörkröda kärlekspelargonian.

den stora salixen

den lilla Salixen

miniväxter i ny "kruka"





Dagens lunch

blev det här, tillsammans med mamma. Hon har lärt sig älska sushi, hon också. Fast hon "fuskar" och äter med kniv och gaffel. Favoriten idag var pilgrimsmussla med chili och koriander.

Innan vi kom så långt som till lunch hade vi varit ute och åkt en bra tur. Jag beställde ett par långbyxor när jag var på "stilprovningen" för ett tag sedan och nu var det dags att hämta dem. En tur på sådär 12 mil....De är riktigt snygga och jag hoppas att jag kommer att ha dem riktigt mycket, så att de är värda resan:-)

När vi kom tillbaka därifrån så åkte vi och köpte tomatplantor. Jag köpte en rödrandig - har ingen aning om hur såna tomater ser ut men det lät som en trevlig sort -  och en babyplommontomatplanta. Plommontomater är det godaste om du frågar mig. Köpte även en paprikaplanta. Därefter var det sushi-tajm. Mmmmmm!

Vidare till den stora gallerian så kära mor kunde köpa långbyxor hon också. Lagom till jag kom hem for maken till jobbet. Jag har sagt det förut .............

Ny på jobbet

en annorlunda och intressant vecka har det varit, denna min första vecka på nya jobbet. Många resor har jag hunnit med -  fyra olika på fem dagar plus kvällsjobb tre kvällar. Men å andra sidan har jag istället kunnat ha ledigt lite längre på mornarna. En ny erfarenhet för mig, som gillar att sova utan att ställa väckarklockan.

Jag har blivit väl mottagen och välkomnad av de människor jag mött. Det är massor av saker som jag ska lära mig, många nya personer att lära känna och en massa nya intryck öser över mig hela tiden. Men det är stimulerande!!! Inte en enda minut har jag saknat mitt gamla jobb.

Har bestämt mig att ta det lite lugnt och inte ha för stora krav på mig själv så här i början. Ta det som det kommer och lösa saker efterhand. Kan vara bra att tagga ner ibland.

Nästa vecka får vi flytta in i vårt nyrenoverade kontor. Innan dess ska vi åka och handla möbler och montera ihop dem......Det finns saker jag är bättre på än att skruva och muttra:-). För det krävs tålamod att läsa bruksanvisningar. Har redan förvarnat käre maken om att han gärna får besöka vårt kontor just den dagen. Och skulle han råka skruva ihop några möbler när han ändå är där, så blir ingen ledsen för det.

den här bilden vet jag tyvärr inte vem som tagit, fanns på en fb-sida.

Barn tar saker så naturligt....

Min dotter berättade idag följande för mig om vad hennes treåriga dotter sagt om min svärmors död:

-E berättade för mig idag på morgonen att min farmor var död. (E:s pappa hade berättat igår kväll varför morfar inte kunde passa henne.)

Jag frågade min dotter - Vad sa du då?

-Jag sa att jag visste det, och att jag var ledsen för det. Då sa E att, "men sen kommer hon tillbaka från dödet, till sitt hus"? Då fick jag förklara att hon inte kommer tillbaka eftersom hon är död...Då nickade hon förstående och sa "som gamlamormor hund".

-Ja, sa min dotter och så var den konversationen över.....

Mammas hund (gamlamormors) som vi fick avliva i påskas på grund av sjukdom

Borta......

min svärmor är död. Hela natten har hennes barn vakat över henne. I morse åkte jag in till lasarettet för att lösa av dem så att de skulle få åka hem och vila. Hon låg där så liten i sängen utan att vara kontaktbar. Hon andades med lätta, lätta andetag. Jag höll hennes hand och tackade för alla år vi fått tillsammans och all hjälp jag fick med barnen när de var små. Utan henne hade jag inte klarat av den första tiden med vår förstfödda eftersom min man var iväg på kurser under långa perioder.

Jag hälsade till henne från våra barn och barnbarn. Sa till henne att hon fick lov att släppa taget, om hon var redo. En kort stund senare slutade hon andas och var borta. Jag satt kvar hos henne i en och en halv timme tills min svåger kom för att ta farväl. Hon är hemma nu, det känner jag så starkt. Känner mig tillfreds med den känslan även om det är både vemodigt och sorgligt.

Diktatur blev det..

hörde en berättelse ikväll som fick mig att tänka till. Det var en man som berättade att han besökt en god vän och träffat dennes son, som satt och spelade någon slags dataspel. Killen var 4-5 år.

Mannen berättade att han såg att killen valde "diktatur" istället för "demokrati" som stadsskick när han skulle välja det i spelets start. Han frågade då varför pojken gjorde det valet.

-Jo, för det går mycket snabbare med diktatur.

Och visst är det så att den demokratiska processens beslut tar längre tid en vad diktatur gör. Då är det bara få som bestämmer för den stora massan. Men jag är så oändligt glad att vi i Sverige tar oss den tiden det tar att fatta beslut i en demokratisk anda.

Läskig resa

Tåget till Stockholm blev tre timmar försenat och jag var inte framme förrän kl 24, istället för kl 21 som jag räknat med. Hade beställt tågtaxi, och chauffören ringde mig när vi var ca 20 min från centralen. Han sa var han skulle stå och vänta.

Trött och sliten kom jag ut till taxiparkeringen. Ingen taxi. Andra som kom med samma tåg fick sina bilar, inte jag. Rätt som det var kom det en flygtaxi och de andra chaufförerna sa att den var min. När jag hoppat in så sa han som körde att det inte var min bil. Men då hade han redan börjat köra......Han frågade vart jag skulle, jag svarade och han sa en annan gata. Jag rättade honom. -Kan du visa mig dit, sa han. -Nej, det kan jag inte, svarade jag. -Men ska du inte hem, sa han då. -Nej, sa jag. Och jag brukar inte köra bil i Stockholm. Men du har väl GPS?

Jo det hade han. Men han satte inte igång den utan körde vidare i full fart. Plötsligt såg jag en skylt där det stod Nacka strand. Eftersom jag skulle till söder och inte riktigt vet hur de två platserna ligger i förhållande till varann, så frågade jag om han verkligen körde mot söder. Fortfarande ingen GPS igång. Vart tänkte han köra..? -Jo, svarade han. Jag kör mot söder, och så gjorde han en rejäl U-sväng. Nu började jag känna mig lite nervös.  Vart hade han tänkt köra mig...?

Jag sa till honom vad tunnelbanestationen heter som ligger närmast dit jag skulle. Därifrån visste jag vägen. Som tur var upptäckte jag en skylt med det namnet och insåg att vi var på väg dit...Jag kom fram dit jag skulle till slut, men det var med hjärtat i halsgropen. Hade hunnit tänka ut flera alternativa scenarier på den resan, ingen var trevlig......

Varför i hela friden använder inte chaufförerna GPS när de har en sådan......??

Sms från SJ

är inte så dumt när tåget man ska åka med är försenat redan från början. Då slipper man stå och frysa och svära över att tåget inte kommer. Har en app i min mobil från SJ som heter min resa. Där kan jag bevaka hur det ser ut jämfört med tidtabellen och när tåget går från stationen som ligger närmast den jag ska åka från. Då vet jag när det är dags att ta mig till vår station. Mindre bra är att jag kommer fram rätt sent ikväll......

Nu hoppas jag att SJ fixade bokningen med tågtaxin så det funkar när jag kommer fram......tunnelbana är inget alternativ för mig sent på kvällen.

Jag har inte tid.......

säger vi ofta när det egentligen handlar om prioritering av den tiden vi har. Eller var sägs om följande färska statistik: vi ägnar 14 minuter per dag åt matlagning, sex minuter åt att verkligen lyssna på våra barn och sex timmar (!) åt att slötitta på tv och surfa på nätet.

Mellan två jobb

är jag under två hela dagar, lördag-söndag:-). Njuter av stunden att ha lämnat det gamla och att se fram emot det nya.

Igår blev jag avtackad flera gånger. Först av en massa kollegor som gav mig ett jättevackert halsband i form av ett hjärta (japp, hjärtan gillar jag). Vi tog en fika tillsammans som två av tjejerna hade fixat, tack för det!

Fick även besök av två personer från vår reklambyrå som jag jobbat länge med. De hade tillsammans med sina kollegor köpt presenter till mig, så snällt!!

Igår kväll var det avtackningsmiddag på en pub i den närbelägna staden. Det var drygt tio kollegor som bjudit med mig ut för en trevlig kväll. Vi hade jättetrevligt och det blev många goa skratt. Men också några tårar när det var dags att gå hem.

Jag är stolt och ödmjuk över att vara så uppskattad som kollega att så många tog sig tid med detta. Kände mig så glad för det även om det var vemodigt.
Snackade med min nya kollega i telefon igår. Hon sa att hon gjort upp ett schema för mina två första dagar, det känns tryggt och bra. På måndag åker vi tillsammans till huvudstaden för att vara med på ett stormöte. Det blir nog en annorlunda "första dag på nya jobbet".

Idag är det ett år sedan min pappa dog. Det känns som det var igår samtidigt som det känns som det var väldigt länge sedan. Märklig känsla. Var på kyrkogården och la en blomma vid gravplatsen i asklunden. Det är en vacker och fridfull plats. Den vita rosen som ligger på marken är från oss.

Informationstrött

milda makter vad trött man kan bli av information. Har under två dagar matats full med ny spännande information gällande mitt nya arbete. Jag har så mycket att lära och det är så intressant. Men så otillräcklig jag känner mig. Hjärnan kan ta emot hur mycket information som helst, sägs det. Men jag tror att om man ska ha nytta av det man läser och hör, så behöver det landa lite också för att man ska kunna tillgodogöra sig och ha nytta av allt.

Alla borde få möjligheten att byta jobb (eller arbetsplats) då och då. Inte varje år, kanske inte ens vart 5:e år, men tillräckligt ofta för att få stanna upp och tänka i nya banor. Det är otroligt nyttigt och man får bättre perspektiv på sin tillvaro.

Imorgon jobbar jag sista dagen på mitt gamla jobb. Efter två dagar tillsammans med en massa nya människor som var otroligt välkomnande mot mig och en spännande utmaning att se fram emot, så känner jag mig faktiskt helt och totalt klar med mitt nuvarande jobb och ser fram emot att lämna det. Skön känsla.

Fler än jag som känner så här.......

Visst kan det kännas så här ibland:-)

Du ser för glad ut...

när du säger att du inte ska jobba kvar här, sa en kollega till mig idag och flinade.

Det är riktigt skönt att höra. För jag ser verkligen fram emot att få börja med något helt nytt. Även om kontrollmänniskan i mig sitter och småskriker i mitt öra att jag kommer att vara en belastning för mina nya kollegor ett bra tag, eftersom det tar tid att lära sig allt nytt.

Då säger jag till kontrollmänniskan att det nog är meningen att den ska tagga ner lite. Att låta mig få vara den där som bara tar in och som inte kan eller ska bidra så mycket än. För att tids nog köra på igen.

Kollegan sa också att han är jätteglad för min skull, men att jag inte behövde se så glad ut. Sen skrattade han gott. Jag lovade honom att se lite lidande ut på fredag, som är min sista dag på mitt gamla jobb:-).

Ikväll har chefen varit här. Vi bor i samma by, lite märkligt egentligen, för här finns bara 12 hushåll....I alla fall så pratade vi jobb några timmar, han har varit ledig ett par veckor och behövde stämma av läget . Det är för mycket annat inbokat de kommande dagarna för att få till ett möte på arbetstid. Känns rätt skönt att inte ha chefen i samma by från och med måndag:-))

Imorgon kväll åker jag till huvudstaden igen, denna gången för att i två dagar få introduktionsutbildning i mitt nya jobb. Nervöst och spännande på samma gång....

Full rulle............

vi har haft förmånen att få passa två av våra barnbarn från i fredags till idag eftersom deras föräldrar tog sig en tur till huvudstaden. Igår hade jag dessutom de andra två en stund också. Mannen har jobbat både igår och idag så det har blivit mycket barn och jag:-).

Vi började med att åka och kolla på kusinens gympauppvisning.

Sen tog vi med kusinerna hem några timmar.

Eftersom jag inte kunde ha alla fyra i min bil

så fick min väninnan G rycka in och hjälpa till. Här är det dags för lördagsgodis

Idag träffade vi på kusinerna och moster (min äldsta dotter) i kyrkan när vi var på

barngudstjänsten. Lilla E kunde alla sångerna och sjöng med så högt så församlingen skrattade.

Innan vi gick hem passade vi på att titta till min pappas gravplats som är i en vacker asklund.

W och I spelar "gris", och Kiki tyckte det var jättekul att få vara med:-)

Men hon var så "störig" så hon fick gå ner.

Här bakom rutan (blå fönsterbågar) står I, hon var på simskola.

Storasyster och mormor satt i caféet och myste under tiden.

Bäst som jag satt där fick jag se den här färgkombinationen. Det röda är cafébordet, det blå mina långbyxor och den gröna är min handväska. Coolt, eller hur.

Nu kommer mamma och pappa snart, de har sagt i telefon att de är max 20 minuter bort.

Var sitter man då och väntar om inte utomhus:-)

En riktigt mormor-och barnbarnshelg. Helt otroligt snälla var det också, inte minsta gnäll eller bråk. Massor av energi har jag fått, även om jag är lite trött av att ha delat sovplats med en tjej som ville ligga nära nära:-)

Gästarbetare.....;-)

Plötsligt fick husse sällskap av Kiki där på plankan

Hon har börjat ta större och större lovar utomhus, men inte längre än att hon ser oss.

Foppatofflor är väl precis rätt skor när man ska klättra runt, eller......;-) ?

Glasverandabygget rullar på så sakteliga. Vi väntar på våra fönster. Maken har kunnat fixa staket vid ingången till baksidan så nu slipper Asta springa genom källaren när hon ska ut. Hon njuter verkligen av att ligga ute på verandagolvet och ha koll på omgivningen, precis som en riktigt vakthund ska göra.

Nej, det gör de inte!

Vad ska man ta på sig..

för att det ska vara så klädsamt som möjligt? Ja, det tänkte jag och en väninna ta reda på idag. Vi såg en annons för ett tag sedan från en klädesaffär, som ligger knappt timmes resa härifrån. I annonsen stod det att man kunde boka en personlig genomgång på ca 1 timme för en genomgång av stil, form, färger och modeller. För summan man betalade fick man även välja ut kläder.

Vi kom i rätt god tid och letade upp ortens lilla café. Det var som vi hade åkt 50 år tillbaka i tiden istället för 5 mil i bil:-) Kortet är taget med min mobil, så det är lite suddigt men jag hoppas att ni uppfattar atmosfären ändå.

Tyvärr tog jag inga bilder under klädgenomgången, hade fullt upp med att prova då....

Vi blev mottagna av den supertrevliga damen som ägde butiken och fick ett glas cider, vindruvor och färska jordgubbar. Idén var att vi skulle få tips om hur vi kan skapa en basgarderob och på så sätt minska antalet kläder och ändå alltid ha något att ta på. Låter som en dröm!

Hon gick igenom vår ansiktsform, mätte axlar, midja och höfter samt kollade på vår färgskala. Jag är "kantig" trots mina kurvor. I alla fall i ansiktet. Mina axlar är bredare än höfterna och jag har en midja -  oooolala;-)

Sen började de plocka fram plagg som vi fick prova. Jag fick bland annat lära mig att jag ska ha kortare tunikor och mer figurnära plagg. Hmmm. Att jag ska ha ljusa färger ytterst, gärna med mönster men enfärgade mörkare kläder under.

Köpte den här jättefina spetstunikan för summan jag skulle "betala" för provningen.

En intressant eftermiddag och lärorik. Otroligt vilken skillnad små detaljer kan göra. Nu ska jag ta tag i min garderob. Vi fick tipset att lägga ut alla våra kläder på sängen. Sen ska man para ihop allt som man kan ha tillsammans i någon kombination. Allt som blir över, som inte passar ihop med det övriga, det sorterar men helt enkelt ut. Låter enkelt, men det är nog inte det skulle jag tro.

Nu ska jag umgås med två av våra barnbarn som bor här över helgen:-)

Avtackningspresent

har jag fått idag när jag höll i mitt sista styrelsemöte i den branschförening som jag varit medlem i, i åtta år och ordförande för i sex år (eller sju...). Det är ett vackert glasfat från Kosta glasbruk.

Lättrörd som jag är så kände jag att tårarna höll på att trilla när jag fick presenten. Tittar man riktigt noga så ser man ett pyttelitet rött hjärta på fatet. Passar mig perfekt jag som älskar formen på hjärtan och har huset fullt av dem.

Nu ska vi strax äta en gemensam middag och sen säga hejdå till varann. De går vidare med sitt jobbliv och jag tar ett kliv mot mitt nya. Vem vet var vi ses igen...;-)

Älgar

stod det två stycken ute på åkern strax bortanför vårt hus när jag och Asta gick vår morgonrunda idag.  Jag hade ingen kamera med mig men min granne A passade på att ta en bild, som jag lånar (Tack kära du:-))

På bilden syns bara den ena älgen.

Ja så är det att bo mitt i naturen. Men åker jag till storstan eller par dagar. Arbete och lite nöje också;-)

Tusen nålar och packning x 2

har varit på massage idag, vi får gå ett antal gånger på arbetstid och använda friskvårdspengar till det, så det är en fin förmån. Men skönt, det är det inte.

Jag har haft ont i min arm i ett par veckor, det värker i axeln och i underarmen och handleden. Idag passade min massör på att massera där, och om någon vet vad "tusen nålar" är så förstår ni hur det kändes om jag säger att det var som 10 000 nålar.....Hoppas att det gör gott i alla fall, men jag kände mig ganska "mosig" efteråt.

Håller på och tömmer mitt rum på jobbet. Märkligt så många personliga saker jag släpat dit genom åren. Nu är det nästan bara kontorsmöbler där och det ser kalt och otrivsamt ut. Det är bra, tycker jag, för då blir jag nog inte så sentimental när jag ska lämna det om två veckor. Jag vill ju sluta och börja med något annat, men jag har ändå svårt att säga hejdå till kollegor som jag jobbar nära i många år. Vi har delat både skratt och tårar och kramar. Så visst känns det att packa ihop.

Nu ska jag börja packa väskan här hemma. Ni som läser min blogg vet att jag verkligen inte gillar att packa. Jag tycker om att resa, men inte att packa. Nu ska jag åka och träffa ett gäng branschkollegor som jag jobbat tillsammans med i en styrelse i sex - sju år. Vi ska ha möte på torsdag och sedan ska vi äta en gemensam middag på kvällen eftersom jag inte ska vara kvar i styrelsen längre. Det kommer att bli  väldigt nostalgist, ialla fall för mig. Den gruppen har gett mig så många glada minnen och så mycket energi. Kommer att sakna dem väldigt mycket.

Jag måste åka till huvudstaden redan i morgon kväll annars hinner jag inte i tid till mötet på torsdag morgon. Och för att hinna med både att jobba i morgon och till tåget i tid så måste jag packa ikväll....Brrrr.

Bilden är från flygplatsen i Turkiet när vi satt och väntade i 5 timmar på att få flyga hem

Nu blir det till att spara och gneta...

för nu har vi bokat en resa till Turkiet i höst. Innan dess ska vi åka till Frankrike med äldsta dottern och hennes familj plus en god vän till oss. Jisses, vad vi reser:-). Och inte har vi vunnit på lotto heller utan det blir till att spara och gneta. Men att resa är bland det bästa jag vet. Uppleva nya platser och miljöer, göra något helt annat än det man gör hemma. Äta annan mat, koppla av, umgås och förhoppningsvis sola lite också.

Vi var i Turkiet i höstas, och jag har längtat tillbaka sedan dess till de trevliga människorna, den sköna värmen, den goda maten, den vackra naturen..... Vi hade inte tänkt boka någon resa i år eftersom vi redan bestämt att åka till Normandie i sommar. Men nu blev det så här, och vi ser fram emot båda delarna fast på olika sätt.

Jag kanske vågar testa detta  i år, ville gärna förra året men var för feg....

Nu är det slut på påskledigheten, visst vore det härligt med fler långhelger! Mer påsk och pingst åt folket:-)

Om två veckor börjar jag mitt nya jobb......

Här gör vi tvärtom

igår var det påskafton och vi hade påskbuffé för våra nära och kära. Alla som kom bidrog med något gott till buffén. Gamla mor var först på plats så det blev helt enkelt den äldste som fick måla påskäggen istället för de yngste. Hon gick in för det med liv och lust:-)

Gjorde det bekvämt för mig och dukade med papperstallrikar. Kiki var inte bjuden till bords men vem sa att man måste vara bjuden......

Efter all den goda maten tog mamman i den ena familjen och pappan i den andra familjen ut alla barnen för att leka en stund. Det blåste nordanvind, så det var tufft gjort. Lite boccia och freesbee blev det istället för fotboll eftersom Asta ätit sönder fotbollen.

Under tiden barnen lekte tog yngsta dottern och gamlamormor en paus i soffan.

Och sen var det dags för lite spel i mobilen. Även 3-åringar kan det där...

Äldsta dottern och jag avslutade kvällen med att gå i påsknattsmässa. Om du brukar gå i julotta eller midnattsmässan vid jul, så rekommenderar jag dig att besöka en påsknattsmässa också. Vackrare, mer stämningsfullt och inte minst mer glädjefyllt. Påsken är kyrkans största högtid och egentligen den mest glädjerika. Dock inleds mässan i sorgens tecken. Det började med en nersläckt kyrka, med bara två små ljus längst fram. Och så den otroligt vackra sången, "Eg ser". Måste erkänna att det kom några tårar när jag hörde den. Vi var på denna mässan även i fjol, och då grät jag hela tiden. Min pappa dog nämligen på Skärtorsdagen förra året.

Nu har jag precis varit ute och gått en långrunda med Asta, riktigt varmt i solen. Satte mig en stund på altanen och drack kaffe, insvept i ett täcke. För det blåser kalla vindar och vi har inget lä förrän vi får upp våra fönster. Men det var skönt att känna solen i ansiktet. En fortsatt trevlig påsk önskar jag er som läser inlägget!

Mormors badkar..

-Vi ska bada i ditt badkar, var det första lilla E, 3 år, sa när jag öppnade dörren för henne och hennes storasyster och mamma (min dotter) i eftermiddags.

Alla våra fyra barnbarn älskar att bada i vårt badkar, de har bara dusch hemma så ett bubbelbad är spännande och mysigt tycker de.

Medan barnen badar spelar mamma Wordfued, eller "fäjsbookar" eller vad det nu är hon gör.
OBS! Toalettlocket är nerfällt:-)

Humanitet

åter igen får jag läsa i tidningen om en familj som ska utvisas, denna gången ska man splittra en familj genom att skicka två små barn och deras psyksjuka mamma till ett land och pappan till ett annat. Hur tänker man då...?

Läser också om en familj som bodde i Sverige i 10 år med tre barn som växt upp här. Efter fyra års överklagande visades hela familjen ut till Armenien. Vad får de för liv där?

Det måste vara något fel på vår lagstiftning. Om barn är inblandade så måste det gå att få fram snabbare beslut. Det trauma ett barn utsätts för i en sådan situation är inget vi skulle önska våra "svenska" barn. Barn är barn, oavsett var de är födda eller var de bor.

Känner mig maktlös. Påsken firar vi till minne av Jesu lidande och död och hans uppståndelse. Som ett bevis på Guds kärlek och förlåtelse av våra synder. Här i vårt land anser vi oss vara kristna. Men är vi humana...?

Ja det var då min vän....

Börjar med att visa två favoriter. Den här står ute och tittar in på........

...den här som sitter i sin korg i fönstret och tittar ut:-) Svårt att fånga en vaken katt på bild så tyvärr blev bilden lite suddig.

Den här bilden är från våren 2005. På den tiden var jag chef för en kundserviceavdelning. Dagen då bilden togs hade vi en grupp-byggar-dag (teambuilding, låter lite finare eller..;-) )

jag med min dåvarande chef

Övningen gick ut på att vi tillsammans skulle bygga "Det nya landet". Alla fick jobba för att lösa alla utmaningar som uppstod under dagen. Vi som var chefer ansvarade för en "handelsbod" där man kunde sälja saker som man fixat, byggt eller tillverkat. Det är därför jag har så många blommor i famnen. Det var lätt att hitta blommor och många kom till handelsboden och sålde buketter. (vi hade förstås inte riktiga pengar..) För om man hade fått "pengar" så kunde man man köpa sig fördelar i form av vertyg och annat.

Maten fick man jobba ihop till, matplatsen skulle byggas med mera. Landets flagga skulle tillverkas och så skulle det skrivas ett teaterstycke som handlade om ett visst tema och sen skulle detta framföras inför alla. Som vi skrattade! En sådan fantastisk dag det blev! Självklart uppstod det en del konflikter, men dessa tog vi tag i och löste så vi skulle komma vidare. Det fina var att ingen var kvar i sin vanliga "jobbroll" utan var och en fick en ny chans att visa sina färdigheter i ett helt annat sammanhang.

Jag hittade en CD med bilder från den dagen, när jag städade ur mitt kontor häromdagen. Sparade ner dem på företagets gemensamma server och mejlade till de som jobbar kvar och som var med den dagen att de kunde uppleva lite nostalgi om de kollade. En av dem svarade -Den dagen var den roligaste arbetsdagen hittills. (Hon har jobbat i företaget i minst 15 år;-).

Under min tid som chef genomförde jag ytterligare några liknade övningar och alla blev lika uppskattade. Och nyttiga. Det är fortfarande de teambuildingar som det pratas mest om. Det var en väldigt rolig tid, och det syns på bilden att vi verkligen hade kul, eller hur:-)

Thoose were the days......