Nu växer väggarna!!

Min kämpe till make sliter med glasverandan. När jag kom hem ikväll såg jag att plasten är borta och istället växer det fram en vägg:-)

Han gör allt själv. Från att ha rivit ner den gamla fula altanen och balkongen till att ha byggt upp stomme och tak - och nu väggarna! En sån man växer inte på träd, det vill jag bara säga. Nu har värmen börjat komma och vi anar att våren faktiskt kommit för att stanna. Därför är det extra roligt att se glasverandan växa fram.

Tiden rusar iväg, snart är det tre veckor sedan jag sa upp mig och jag känner mig inte ett dugg ifatt när det gäller arbetsuppgifterna som jag behöver bli innan jag slutar. Det dyker upp nya saker hela tiden. För ca nio månader sedan var vi fyra personer som jobbade i vår grupp. Precis innan semestern slutade en. Arbetsbördan för fyra fanns kvar. Strax efter jul blev en i gruppen långtidssjukskriven och så var vi bara två. Med en arbetsbörda för fyra......

Varken jag eller min "kvarvarande" kollega är inne på kontoret hela tiden vilket gör att jag varit ensam de två senaste dagarna. Jag vill lova att det är hett om öronen.  Telefonen ringer i ett och folk står utanför min dörr och pockar på uppmärksamhet. Idag ringde det flera gånger både i min vanliga telefon och mobiletelefonen samtidigt..... För att inte tala om e-posten. Pratade i telefon med en kille på vår reklambyrå om en annons som han skulle skicka över medan vi satt där.

-Har du fått den nu, frågade han. -Nej, svarade jag. -Men har du tryckt på "ta emot" (uppdatera), sa han.

-Är du galen, svarade jag. Inte trycker jag på på den knappen, jag har väl mejl så det räcker ändå:-). Då skrattade han. Strax efter plingade annonsen in och vi kunde avsluta vårt samtal.

Stressen gör mig lite snurrig, kanske ska jag kalla det disträ istället. Det blir helt enkelt för mycket att hålla i huvudet på en gång, även om jag är van att ha fullt upp. Idag lyckades jag dessutom missa en lunchträff med en vän, för jag hade skrivit in vårt möte på fel dag i kalendern. Jag trodde det var i morgon. Suck. Ringde och bad om ursäkt. Men hon skrattade bara åt mig. -Det är första gången du kommer för sent, det brukar vara jag sa hon. Och jag fick sällskap till lunchen ändå för bredvid mitt bord satt en ensam kille, som inte fått med sig sina jobbarkompisar ut idag. Så han och jag pratade och hade trevligt, sa hon.

Vilken tur att mina vänner är så framåt:-)