Och så har jag sagt upp mig då:-)

idag har jag sagt upp mig. Fick erbjudande om ett nytt jobb i tisdags och dagarna fram till igår kväll har jag funderat. Jobbet är något annat än jag gör nu och inom ett område som jag tidigare inte arbetat inom.

Så det är som att kasta sig ut i ett bungy-jump skulle jag tro. Skrämmande och härligt. Om man vågar. Och jag vågade. Igår kväll hade jag funderat klart. Vägt för och emot. Insett att även om det är mycket som jag inte kan så har jag en bra erfarenhet att luta mig mot och en vilja att lära och förstå. Så jag bestämde mig för att fokusera på det jag kan. Och tänkte att det kanske är rätt okey att få ett nytt jobb när man är +55:-)

Igår morse var jag på Rotaryfrukost och lyssnade på en präst som bland annat berättade om sin kyrka. Han sa att de hade gjort om gudstjänsterna för några år sedan, eftersom inte ens prästerna själva tyckte det var kul att gå på dem. De bestämde sig för att våga prova att göra om gudstjänsterna på ett sätt som de inte testat innan. De skulle "gå på vattnet".  Och för att gå på vattnet måste man lämna båten, sa han.

Orden gjorde starkt intryck på mig. Jag har förstås ingen aning om hur det kommer att gå, om jag kommer att kunna göra ett tillräckligt bra jobb eller trivas. Det vet man aldrig. Trygghetsbehovet är stort hos mig, precis som hos andra. "Man vet vad man har men inte vad man får", brukar man säga. Men ibland så måste man göra på ett annat sätt än man brukar om det ska bli någon förändring och utveckling. Och om man inte är rädd, är det inte svårt att vara modig:-)

Bilden är lånad från Internet