Bilolycka

ANVÄND BILBÄLTE!

Igår bestämde vi oss för att åka en tur till havet och bjöd med min mamma. Efter en kvarts resa small det.
En bil hade kört ut på landsvägen, trots stopplikt. Höll precis på att sms:a min dotter och hör min man skrika: -Helvete!!! Tittar upp, ser en bil och släp mitt framför vår front. Det smäller, blir vitt och luktar krutrök. Känner en stark smärta i bröstet. Tittar yrvaket på min man, vars glasögon ramlat av. I mitt knä ligger ett vitt tygskynke. -Vad är det? Airbagen. Jag vacklar ur bilen, ser en krossad front, en bil och släp på tvären framför oss. Vänder mig om och tittar på mamma i baksätet och ser blod i hennes mun.

-Vi måste ha en amulans, säger jag. Vi är skadade. Tar min mobil, ringer 112. Säger att jag varit med i en olycka, att de måste komma. Hör mammas röst från baksätet och hon säger vägnumret, vilket faktiskt lugnar mig gällande henne. SOS försöker få mig att tala om hur många skadade vi är. Jag säger att vi är tre i vår bil och en hund. Han undrar hur många de är i den andra bilen. Jag tittar bort mot den. Inser attt jag nog inte klarar att kolla, nu svimmar jag. Någon tar min telefon. Lägger mig i framsätet. Det drar in kallt utifrån.
Plötsligt fullt med gulklädda personer. Räddningsstjänst och ambulans. Maken är utanför bilen. Säger att han är ok. Mamma klagar över ont i nacken. Jag ber dem ta hand om henne först. Någon lägger en jacka över mig. Jag fryser.

Mamma läggs på en rak bår och spänns fast, för att skydda hennes nacke. De lyfter ur henne ur bilen och in i ambulansen. Hon har bitit sig i tungan vid smällen, därav blodet. Så är det min tur. Jag lyfts ur bilen och in i nästa ambulans. Får en nål i armen. Blodtrycket tas och syresättningen av blodet mäts. Ser bra ut, säger ambulanskillen. -Vill du ha smärtlindrande, undrar han. Jag tackar jag och får morfin. Inte så bra. Påverkar min galla och jag får kramp. Mår illa.

Vi åker i väg och kommer in på akuten nästan samtidigt mamma och jag. Vi blir undersökta och skiktröntgade. Läkaren säger att jag nog har en spricka i bröstbenet. Det tar nog fyra veckor innan den är läkt, men så länge kommer du inte att ha ont, säger han och ler. Blir sjukskriven två veckor.

Maken och yngsta dottern har nu kommit in till lasarettet de också. Maken kollas upp, inget brutet. Vi får kaffe och macka. Åååå så gott. Sätter mig upp. Mår illa. Kräks. Lägger mig. Försöker sätta mig upp igen. Kräks. Usch!! De försöker få i mig smärtstillande, för de säger att jag mår illa på grund av smärtan och morfinet. Tar tabletter, kräks. Känns som en ångvält kört över mitt bröst. Lyckas till sist resa mig utan att svimma.

Vi blir utskrivna och får åka hem. Riktigt riktigt blåslagna och mörbultade alla tre. Hunden blev inte skadad alls, hon låg tryggt i sin bur.

Idag har muskelvärken kommit. Vi känner oss som om vi gjort ett 5 timmars bodypump-pass. (tror jag). Bilen är nog skrot. Det får försäkringsbolaget ta hand om. I den andra bilen satt tre små barn. Alla klarade sig, trots att vi körde rakt in i sidan på deras bil. Så tacksam jag är för det.

Jag säger bara: använd bilbälte!!