Men de leker också!
Påskafton äter vår familj traditionsenligt en gemensam påskbuffé. Så även igår. När barnbarnen var mätta och vi vuxna flyttade ut på glasverandan för en kopp kaffe så försvann de fyra upp på övervåningen. Vi har ett rum som är "deras", där det finns papper, saxar, snören, pennor med mera. Vi såg inte röken av dem på flera timmar. Med jämna mellanrum gick någon förälder upp och tittade till dem.
Vid ett tillfälle när en av dem kom tillbaka ner så berättade hon att "nu leker barnen sjukhus". De hade tejpat fast snören under näsan (syrgas) och hade mottagning i vår sängkammare.
Skönt att se att fantasin flödar även om de är "barn av idag"!
![]() |
| Från fb-sidan Roliga fynd |



sett den igen, nu omgjord till nutid. Kanske var det därför, att det känns så nära, som jag verkligen upplevde det hela så starkt. Det och den fantastiskt duktiga ensemblen. Jag som (nästan) aldrig gråter på teater eller bio, satt med tårar i ögonen. Jag ville ropa "nej, gör det inte till Judas när han tog emot silverpenningarna.