Alla så kallade sanningar behöver nämligen inte sägas, anser jag. För vem avgör vad som är sanning? Det är ju oftast vad jag tycker som är min sanning. Och vad du tycker som är din.
Jag har en bekant som säger att man alltid ska säga vad man tycker, annars är man falsk. Håller inte med! En vit lögn funkar bra för mig om den kan glädja någon annan. Men i vissa andra situationer ska man vara helt ärlig. Låt mig ta några exempel:
1. Någon du känner har bytt frisyr. Du tycker att hon passade mycket bättre i sin förra frisyr, med långt hår. Nu har hon snaggat sig. Hon är själv förtjust i sin nya frisyr (men säkert också lite osäker i detta nya). Hon frågar dig vad du tycker. Är du då en "ärlig" person och säger att du inte gillar det och att hon var snyggare innan? Eller säger du: Jättefint! (för det är precis vad hon behöver höra just då)?
2. Någon ber dig följa med och vara smakråd när hon ska köpa kläder för att hon känner sig osäker på sin stil. Säger du då att allt hon tar på sig är fint, då gör du henne ingen tjänst. Då stjälper du henne trots att hon bett om hjälp och vill utvecklas. Om du däremot säger att -Du kanske ska prova den här färgen eller den här modellen istället, då hjälper du henne.
3. En person på din arbetsplats stinker av svettlukt. Det är så illa att folk drar sig undan från att umgås med personen eller gå in i dennes rum på grund av lukten. Det blir ett socialt problem för denne. Här gäller det att hjälpa, anser jag. Att på ett konstruktivt sätt förklara situationen för den utsatte. Det är för jobbigt och obehagligt anser många, när jag säger detta. Men jag tycker det är mer obehaligt att undvika en människa och utsätta denne för "utanförskap" (som det så populärt heter) utan att ens ha försökt förklara för personen vad som händer. Han/hon kanske inte själv känner sin egen svettlukt. Vad vet jag.
Hjälper det jag vill säga personen? Säg det då. Stjälper eller sårar det jag säger? Då får jag vackert jag hålla igen munnen. Är det för svårt så gå ut och krama ett träd och berätta för det vad du tycker. Tror trädet klarar att ta emot en och annan sanning, och du blir själv lugn i kroppen av trädets stabila stam:-)
Håller med dig. Begreppet sanning är långt ifrån givet eller för den delen statisk. Tänk om vi skulle trumpeta ut alla våra tankar i tid och otid - stackars omgivning!
SvaraRaderaJag tycker att du sammanfattar det perfekt. Hjälper det så såg det, stjälper det så säg det inte. Fullkomlig sanning är en utopi och inget att eftersträva om du frågar mig.
SvaraRaderaHej Ulla!Instämmer att man måste vara ärlig i rätt läge och en vit lögn harv äl ingen dött av ♥..må så gott kram kram Jessica
SvaraRadera