Mästerkockar

nu har en ny säsong börjat och jag kan inte låta bli att titta, länk till TV4. Under två dagar har det varit uttagningar inför de fortsatta tävlingarna. Vilka modiga människor det finns. Ge sig i kast med att laga mat och bjuda tre av Sveriges bästa kockar inför tv-kameror och en massa tittare. Jag älskar att laga mat, men skulle aldrig utsätta mig för det elddopet:-)

Det är härligt att se de som verkligen har känsla för mat, råvaror och matlagning, att presentera sina rätter. Man kan nästan känna doften från rutan. Varför finns det inte doft-tv förresten? Det finns ju 3D...

Men jag blir lika förvånad varje gång någon av deltagarna säger -Det jag lagar nu har jag aldrig lagat förut.

Det kallar jag brist på respekt. Inte vann väl Stefan Holm OS guld genom att bara gå ut och hoppa utan att ha tränat? Att träna och öva är en del av konsten. Det som ser lätt ut, kan ha tagit lång lång tid att lära. Pratade en gång med en kock som jobbade på ett japanskt spa. Jag frågade honom om han hade någon speciell utbildning för just japansk mat, men det hade han inte. Däremot krävs en utbildning för att göra sushi. Han berättade att det tar sju (7!) år i Japan för en kock att lära sig konsten. Av den tiden håller de på och kokar ris i fyra (4) år, eftersom riset är så viktigt för att göra en riktigt god sushi.

Första gången jag smakade sushi tyckte jag att det inte smakade något alls. Jag provade två gånger till med samma resultat. Den fjärde gången (ni ser - jag ger inte upp så lätt) så hamnade jag på en liten liten restaurang. Och blev totalt sushi-frälst. Det är såååå gott! Men jag vet också att det kan smaka väldigt olika.

Framgång handlar oftast inte alls om tur, det handlar om hårt arbete och att lära sig av sina misstag och ändå våga gå framåt.