En oväntad present

ikväll fick jag besök av min "äldsta" (inte till ålder utan i tid vi har känt varann) bästa vän. Hon hade med sig en jättefin låda i aluminuium fylld med rosor och ett kort till mig. Som tack till mig för att jag ställt upp för henne när hon varit sjuk. Idag har hon varit på sista strålbehandlingen och fått ett okey från sin läkare. Nu hoppas vi och tror att hon är frisk igen!

Hon har varit sjuk i  snart 11 månader och genomgått en otroligt tuff behandling. För mig har det varit självklart att finnas där för henne under tiden och jag känner att jag inte kunnat göra så mycket egentligen mer än finnas bredvid. Det är hon som haft det tufft och hon har varit otrolig på att ta tillvara de "bra" stunderna. Vi har umgåtts precis som vanligt, så mycket hon har orkat och hon har hela tiden varit engagerat i mitt (vårt liv) trots att hon haft det så tufft själv.

Och så får jag blommor av henne!! Jag är ödmjukt stolt och tacksam att få ha en vän som hon!