söndag 5 juni 2011

Inte lätt att va nybörjare bland proffs

igår tillbringade vi nästan hela dagen på hundutställning. Det var Kuvasz-specialen med ca 70 Kuvaszar på plats. Vi är inga utställningsmänniskor, har bara ställt ut två gånger tidigare och då mest för att vår uppfödare skulle få ett omdöme på Asta. Båda gångerna fick vi hjälp att "ställa" henne inför domaren. Mycket proffsig hjälp men Asta kände sig inte jättebekväm varken med honom eller i ringen, det märktes. Dock brukar det vara roligt att träffa Astas syskon, speciellt Tora och hennes trevliga matte S. Och så förstås Astas uppfödare A och P, underbara människor.

Igår hade jag själv tänkt hålla Asta, även om jag knappt har en susning om hur man gör. Vi har inte övat hemma heller, vilket man kanske bör göra. Men eftersom vi inte har för avsikt att avla på henne eller hålla på att ställa ut henne hela tiden så har vi inte brytt oss om att göra det. Vi tar som sagt inte detta på så blodigt allvar. Men det finns det många andra som gör, det får man erfara när man är där....

Vår uppfödare P var på plats med Astas pappa Verdi som ställdes ut i vetranklassen. P erbjöd sig att ställa Asta vilket jag med glädje accepterade, märks att Asta gillar sin "gammel-husse".

Hon skötte sig utmärkt men fick ändå bara "good". Detta för att hon rör sig instabilt och styltigt bakifrån enligt domaren. Kan bero på att hon inte är van att springa i ringen men också att hon behöver bättre muskler i bakbenen. Men domaren tyckte också att hon hade ett vackert uttryck, bra rygg, stark hals, bra ögon och öron och ett trevligt temprament. Det sista är viktigast för oss!

P ville gärna att vi skulle ställa upp i avels- och uppfödarklassen också så då fick jag rycka in själv och visa Asta eftersom P skulle visa Verdi. Min man fick visa en annan av systrarna i kullen. Varken jag eller min man är som sagt proffs och när vi stod där i ringen och försökte få våra hundar att stå så vackert som möjligt jämte pappa och syskon så fick vi ingen hjälp av "proffsen" som stod jämte oss. Istället fick vi snäsiga åthutningar hela tiden. Gör så, håll så, vrid där, sluta med det där och så vidare. Kände mig helt värdelös. Hade kanske varit bra om den som är mer erfaren hade gett oss goda råd i lugn ton i stället så hade vi själva blivit lugnare vilket hade smittat av sig på hundarna. Nu blev det tvärtom.

Jag förstår att vissa vill ha så bra omdömen som möjligt. Men att bli sååå extremt prestationsintriktade så man inte kan vara schysst mot de som är oerfarna förstår jag inte alls.

Tveksamt om vi ställer ut Asta fler gånger. Vi får se. Men stort Tack för hjälpen P!

Asta till vänster och Verdi till höger med sin husse P

Syster Tora med sin matte S och Asta lyckliga att ses igen

Styltig bakifrån. Njae, det tycker inte jag att hon är.

Jaha, där bak är hon instabil säger domaren

Skönt att få ligga och vila i skuggan jämte pappa Verdi

Matte (nr 33) försöker hålla styr på Asta mitt i gruppen av pappa och syskon

3 kommentarer:

  1. Påminner om mannekänguppvisningar. Tur att man inte behöver svälta hundarna i varje fall. Nej tacka vet jag, natural look.

    SvaraRadera
  2. Trist att du kände dig värdelös, för ni skötte er jättebra! Många gamla rävar inom hunduppfödning är väldigt prestigefyllda; det drabbar ibland oss som tar lite lättare på saken... Inget att bry sig om!
    Till Annjo ovan vill jag berätta att kuvasz är en ras med VERY "natural look" och att utställningar ett sätt bland flera att hålla rasen frisk och sund. Som ett plus får man dessutom träffa trevliga människor som Ulla o hennes man!
    Hejhåpp från Sus & Tora

    SvaraRadera

tack för din kommentar, hälsar Ulla