"Bara" flickor

Är uppväxt i ett hem där pojkar värderas högre än flickor. Fortfarande är sonsonsöner högre rankade än dotterdotterdöttrar av de äldste.

Har aldrig förstått mig på den typen av tankar. Det finns de som frågat mig, som har fött två av världens underverk (mina döttrar), om jag inte vill ha en pojke också. Jag har alltid svarat nej. Jag har inte ens för en sekund tänkt tanken att jag skulle behöva föda en son också för att bli lycklig. Nu har jag förärats med fyra barnbarn, alla jättefina flickor. Men även här så påtalas det ganska ofta "jaha, du har bara flickor du".

Jag antar att de flesta sunda människor känner sig nöjda och stolta över sina barn, oavsett om man välsignats med flickor eller pojkar. Det behövs ju båda sorter för att jorden ska fungera. Och på vilket sätt skulle en pojke vara mera värd än en flicka? Ge mig ett enda skäl varför det ska vara så i ett I-land?

I Kina där pojkarna ska försörja föräldrarna när de blir gamla och flickorna ska giftas bort har de stora problem eftersom man bara får ha ett barn utan att få betala straffavgifter. Där adopeteras flickor bort, eller försvinner på andra mindre trevliga sätt. Bara för att föräldrarna måste få en son. Där minskar antalet flickor dramatiskt. Frågan är vad alla män ska göra om några år, när det går minst 10 000 män (eller fler?) på en kvinna. I sådana länder måste samhällsstrukturen ändras så att den fungerar oavsett om barnet som föds är pojke eller flicka. Att det inte beror på vilket kön barnet har för att gamla ska bli omhändertagna. De har långt kvar i Kina och andra länder med samma problem innan flickor och pojkar kan få samma värde.

Men det har inte vi. Vi har en grundtrygghet för alla. Och ändå finns det gott om fördomar kvar gällande "bara flickor". Mycket märkligt!