fick en mysig stund med barnbarnet A i hängmattan innan vi skulle bege oss till kyrkan för att lyssna på hennes mamma. Hon och tre av hennes vänner har nämligen bildat en sånggrupp som heter Vännerna och Mia och detta var deras första "stora" konsert. Även om jag är partisk så kan man inte säga annat än att de har en jättefin klang i sina röster och det var en fin stund att lyssna på dem.
Jämte mig i kyrkbänken satt A och sjöng med i de flesta av sångerna, även de på engelska. (hon är 4 år..) Att hon kan alla sånger är inte så konstigt egentligen. Hennes mamma sjunger nämligen jämt och har alltid gjort. Nu har A varit med på de flesta repetitionerna inför kvällens konsert och trots att hon suttit i en hörna och lekt så har både melodierna och texterna satt sig. Tänk om man hade så lätt att lära fortfarande.
-Man får sjunga med om man kan sångerna, sa hon till mig. Och det har hon så rätt i. Bredvid oss satt en liten flicka som klappade händerna efter varje sång. Det gör man ju vanligtvis inte i svenska kyrkor, vilket jag många gånger tycker har känts både lite tomt och fattigt. Vacker sång och musik ska uppskattas även i kyrkan, är min tro. Härligt befriande med ett barn som inte hunnit falla in i den allmänna normen, utan som uttrycket sin glädje så spontant.
Massor av spontan glädje fick jag på jobbet idag. Pratade i telefon med en leverantör och vi började "slänga käft". Jag kan vara väldigt "snabb i truten" med en ganska rå humor ibland. Alla förstår inte alltid att jag skojar, och då kan det bli lite jobbigt. Då är det bara att be om ursäkt att det gick för snabbt. Men för den som har samma galna humor, ja då "klickar det". Och det gjorde det med M idag. Vi skrattade så vi grät och fick ta en paus för att andas och sen starta om samtalet när vi lugnat ner oss. Tack M, "you made my day".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
tack för din kommentar, hälsar Ulla