Om att känna sig välkommen

för något år sedan letade jag frisör eftersom min dåvarande var föräldraledig. Jag har svårt att bara "hoppa runt", vill gärna känna mig bekväm med den som ska fixa mitt hår. Även om jag gillar att variera genom att byta frisyr/färg ibland. Efter  att ha testat några frisörer olika utan att vara 100% nöjd hittade jag en dag en annons i en lokaltidning. Det var en frisersalong som annonserade att man kunde boka tid online. Perfekt, så smidigt!

Jag bokade och mötte en härlig person med stor känsla för hår och människor. Hon kom hit efter kriget i Bosnien med sin man och sina barn och har skapat sig ett liv här. Eftersom jag fick förtroende för henne med en gång så gav jag henne fria händer att fixa till mig. Jag blev supernöjd och har forsatt att gå till henne. Förra gången jag var där så berättade hon att hon tillsammans med en annan frisör skulle starta upp en ny salong i en annan stad. -Tyyyyypiskt, tänkte jag, nu blir jag utan frisör igen. I nästa sekund insåg jag att jag inte alls behöver byta, jag kan helt enkelt åka på andra hållet till den nya staden. Lite längre men helt ok.

Idag var det dags att åka till den nya salongen. Så innerligt trött på mina blonda lockar som mest blivit ett risigt rufs efter Turkietsemestern, inte alltid bäst att vara självlockig kan jag lova. Dags för en rejäl "make-over" /"gör om mig", hade jag tänkt.

Jag möttes av en stor kram och "Ulla, så roligt att se dig. Sitt ner, kommer strax, Vill du ha kaffe". Sen bad hon en av sina medarbetare att springa ut och köpa några nya tidningar -Köp heminredning, det gillar Ulla, sa hon.

Bara det, att komma ihåg en sådan detalj bland alla kunder man möter! Det kallar jag personlig service. Jag gav henne fria händer idag också. Och ut från salongen kom en brunett med asymmetriskt klippt frisyr, kortare ena sidan än den andra,  och med betydligt kortare hår än innan. Jag är så nöjd, det blev en stor förändring, precis som jag ville. Men min mamma kommer, som vanligt, att säga "-Du ser ut som en elak häxa när du är så där mörk". Av barn, dårar och mammor ska man höra sanningen eller:-))

Nej, jag är ingen elak häxa, jag lovar. Jag är bara mitt vanliga jag, men med en ny tuff  (?) frisyr. Eller vad tror du.....;-)