Ett av våra barnbarn, lilla A, var med. Hon följde med sin mamma U till kyrkan redan när hon skulle repetera sångerna hon skulle sjunga. Lilla A fick följa med prästen, fina L, och kolla när hon gjorde sig i ordning och tog på sig sin mässhake. L visade även runt A i kyrkan vilket var spännande för en 6-åring. A hade med sig två teckningar till gamlafarmor som hon la på kistan när vi tog farväl. En som hon själv ritat och en som lillasyster 3 år ritat. Lillasysters hälsning var "-Jag har ritat en blå spade till gamlafarmor som hon kan ha i sandlådan".
Hej Ulla! låter som det var en vacker begravning.härligt med barnen de är så spontana o härliga,de lättar upp i det svåra.varm kram Jessica
SvaraRaderaÅ vilka underbara ord från ett härligt barnahjärta.
SvaraRaderaKram på dig.
Katha
Vilken gullig hälsning, jag är säker på att svärmor log i sin himmel:)
SvaraRaderaKram.
Så fint du skriver om en så svår, men naturligt sak/M
SvaraRaderaBegravningar är alltid oerhört svårt, men det låter som att det blev ett vackert farväl.
SvaraRaderaÄlskar bilden du har lagt upp, känns oändlig och det spritter i hela mig när jag ser den. Känns som brusande möjligheter på nåt sätt!
Sköt om dig!
Barn är ju verkligen bara så fina och okomplicerade :) Det var en väldigt fin hälsning som jag säkert tror kom fram :)
SvaraRaderaIgår när jag skrev mitt inlägg om begravningsplats visste jag inte att du skulle på begravning. Jag tycker det verkar som att det var en vacker begravning. När min farmor skulle begravas var det den vackraste höstdag och fjällen var knivskarpa i konturerna. När begravningen började kom solen i samma ögonblick in genom ett av fönstren och lyste vackert precis på kistan, fotot av henne och blommorna. Det tolkade jag som ett gott tecken och som en hälsning från henne :)
Kram Ann-Louise