söndag 26 september 2010

Chefens värsta misstag är...

enligt Mia Törnbloms nya bok "Du leder" bland annat följande två punkter:

• Blanda ihop sak och person och kritisera personen istället för handlingen.

• Säga saker som att ”många håller med mig”, trots att ingen annan är tillfrågad.


Har själv varit utsatt för båda delarna, och kan bara instämma att det inte lockar fram mina allra bästa sidor. Den första punkten har jag rent generellt svårt för, oavsett om det är en chef eller en kollega som använder den metoden. Tänk så mycket enklare det skulle bli att lösa problem och komma framåt på våra arbetsplatser om vi hjälptes åt att fokusera på vad det är vi ska lösa istället för vem hela tiden. Svårt att diskutera arbetsuppgifter när någon väljer att känna sig trampad på tårna i stället för att se det som ett jobb som ska utföras.

När det gäller punkt två så har jag varit utsatt för det två gånger hittills - hoppas aldrig mer det händer mig. Även om det senare visade det sig att det var lögn som låg bakom båda gångerna. Men hur skulle jag kunna veta det då? Att det bara var ett spel från en feg chef som inte vågade stå för sina egna åsikter?

Under en lång period ledde det bland annat till att jag slutade att fika, eftersom jag kände mig utanför och iakttagen. Klart det var en överreaktion, det vet jag nu, men jag kände mig oändligt ensam och visste inte vem jag kunde lita på eller vem som försökte förgöra och förstöra bakom min rygg.

Det som förundrar mig, är att det fortfarande i vår moderna tid där chefer kan få massor av utbilding, coachare, mentorer och annat, ändå finns så pass många riktigt dåliga chefer. Chefer som inte har den minsta känsla för medarbetarna eller något intresse för hur de ska locka fram deras bästa sidor och få dem med sig. Som saknar mod eller intresse att vara raka och ta upp konflikter (meningsskiljaktigheter som hotar att gå över styr), som inte ser dig som individ och som saknar en vision för vad du och dina kollegor ska åstadkomma. Som inte vågar släppa ansvar till sin personal utan måste fatta alla beslut själv. Som inte vågar låta dem göra misstag och som inte peppar dem om det händer. Chefer som inte vågar ta ett steg tillbaka och låta människor få lysa. Att vara chef är ju bara en formell titel som ger personen mandat i olika frågor. Men det innebär tyvärr inte per automatik att formella chefer är bra ledare.

Om man inte har egenskaperna som krävs, eller om man inte vill eller är intresserad, varför i himmelens namn väljer man att vara chef , ett arbete som också måste innefatta ett gott ledarskap? Kan faktiskt inte alls förstå det. Det finns ju massor av spännande och intressanta jobb som inte är chefsjobb som man förmodligen både skulle trivas bättre med och skulle passa bättre för. Är det pengar eller är det bara status och makt? För mig har en dålig chef varken status eller makt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

tack för din kommentar, hälsar Ulla