om du läst mitt förra inlägg så vet du att jag inte hade tid att shoppa i Amsterdam. Men varför handlade du inte i taxfree på flygplatsen då, undrar kanske vän av ordning. Ja, säg det. För att jag inte kan klockan.
Efter min dust med säkerhetskontrollen så hamnade jag ute bland alla butikerna. Boarding var kl 13.25. Jag gick in i en butik som sålde kameror och annat och spankulerade runt där en god stund. Tills jag fick syn på klockan och insåg att jag bara hade 15 minuter på mig. Har varit på Shipols flygplats förut och vet att där är oändligt lååååånga gångar innan man kommer till sin gate. Småsprang på rullbanden och kom fram till gaten exakt i tid. Inte en människa så långt ögat kunde nå. Planet stod utanför. Himmel, är jag sen? Har alla andra gått ombord redan? Kollade på mitt boardingpass en gång till för att se att jag var vid rätt gate. Jodå D78 stod det, och det var förstås den gate som var allra längst i från butikerna. Jag tog upp min mobiltelefon och ringde vår "reseledare" Kristian och frågade honom om jag kommit bort. Det hade jag inte. Jag hade bara tagit fel på en timme. En timme!!!
-Vi är kvar vid butikerna, sa han. Kommer du hit? undrade han.
Nej, det bestämde jag mig för att inte göra. Att gå i en kvart tillbaka för att snabbshoppa och sen gå en kvart på andra hållet kändes inte alls lockande.
Så jag slog mig ner i den tomma gaten. Hörde en mekanisk röst som upprepade (på engelska förstås) att man skulle se upp när man klev av rullbandet. Hann nog höra det 100 gånger. Däremellan ropade de på än den ena och än den andra som försenade olika flyg och hotade dem med att lasta av deras bagage om de inte "immidiatly" dök upp. En skön och avkopplande stund, alldeles för mig själv alltså:-))
Men plånboken blev glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
tack för din kommentar, hälsar Ulla