Man ser det man vill se

i min nya bloggbild så håller jag i en sten. Jag älskar att plocka stenar, det har jag säkert skrivit om tidigare. Berg (stenar) och hav står för det det stabila och det oändliga för mig.

Stenen som jag håller i valde jag eftersom den ser ut som ett hjärta, och den ligger nu bredvid min säng. Jag har fullt med olika hjärtan i mitt hem. I mitt sinne betyder de värme och kärlek och jag gillar även formen på ett hjärta.

Det är möjligt att någon annan bara ser en vanlig sten. För visst är det så att man ser det man vill se....

Man söker ständigt efter bekräftelse på det man vill se. Tycker man inte om en person så ser man oftast bara fel hos henne/honom. Vilket i sin tur gör att man då hela tiden får bekräftelse på sin åsikt att detta är en person som inte är värd att tycka om och som mest har brister. Tycker man däremot om en person har man svårt att se felen, och ser istället det positiva och goda hos den människan.

När någon pratar illa om en person med mig, så inser jag att det är den personens bild som jag får ta del av. Och då brukar jag tänka att det trots allt alltid finns någon därute som älskar och tycker om den personen, utan restriktioner även om den som pratar illa om personen inte gör det. Och att det finns folk som tycker om mig, även om inte alla gör det.

På en arbetsplats kan man inte alltid välja vem man måste arbeta med, och då gäller det att vara proffs. Att försöka se "varandras bästa sidor" under arbetstid för att få jobbet att flyta på utan för mycket grus i maskineriet. Däremot finns det inget som säger att man måste umgås på fritiden med arbetskamrater som man inte gillar.

Skönt att ha ett val tycker jag.