blev det idag. Enkelt, värdigt och vemodigt. Det mycket personliga talet av prästen fick oss alla att småle när hon beskrev pappa precis som han var. En enkel furukista, som skulle kunna varit snickrad av pappa själv. Och så de tre ljusen som symboliserar min föräldrafamilj: det stora för mamma och de två mindre för min bror och mig.
Där fanns vackra blommor förstås. Jag hade valt ett rosa och vitt hjärta från min familj, eftersom jag tycker så mycket om färgen rosa och om hjärtformen. Många, många hade skickat in bidrag till hjärt- och lungfonden, vilket vi är så tacksamma för! Där gör pengarna nytta, det vet vi.
Klädsel var valfri, och många var klädda i svart. Jag valde istället vitt och ljusgrått. Kunde av någon anledning inte förmå mig att ta på mig svart, trots att jag i vanliga fall mest har svarta kläder. Något sa mig att idag skulle jag ha vitt. Vitt, som jag sen fick reda på av prästen, är hoppets färg inom kyrkan.
Vår äldsta dotter sjöng, tillsammans med en god vän sången "Stilla ro och nära". Så oändligt vackert. Det blev en fin stund, trots sorgen och saknaden. Jag tror pappa blev helt nöjd när han kollade där ovanifrån.
Stilla ro och nära av Åsa Jinder.
http://www.youtube.com/watch?v=bTnedilJN20
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
tack för din kommentar, hälsar Ulla