Vi kom fram till Sofiero en timme innan konserten. Fick förstås stå i en låååång kö och där mötte vi kvällens kändis, Gudrun Schyman:-). Halva gräsmattan, den närmast scenen, var då redan fullsmockad med folk sittandes och liggandes (på picnicfiltar). Vi lånade stolar på plats och hittade ganska bra platser i mitten av planen. Under veckan som gått har det regnat en del så vi var lite fundersamma hur kvällen skulle bli. Men vi packade regnkläder och stövlar. Det visade sig totalt överflödigt, som tur var, för det var sol och sedan en underbar sommarkväll.
Dumt nog gick det en grusväg mellan främre delen av gräsmattan och den delen där vi satt. På den gick folk fram och tillbaka, fram och tillbaka - hela kvällen. Har aldrig tidigare varit på en konsert där folk sprungit omkring så mycket.
Sofieroparken är så vacker, men nackdelen med konserter på sådana ställen är att man inte ser det som händer på scenen, om man inte sitter väldigt nära nära. Dels är scenen för låg och dels finns en jättestor byggnad för ljusanläggningen som skymmer. Storbildsskärmarna hade de endast placerat PÅ scenen. Där kanske man skulle tänkt till och haft några mitt ute på gräsmattan också.
 |
| den här bilden gick jag fram för att ta |
Dock funkar det bra att bara sitta och lyssna för, som sagt, musiken och sången var underbar. När det var en halvtimme kvar så börjar folk plötsligt ställa sig upp och packa ihop sina saker. Fler och fler ger sig av långt innan sista numret klingar av. Då är stämningen på scenen på topp och vi bjuds på flera extranummer.
Märkligt tänkte vi, att betala så mycket för en biljett och inte stanna kvar till det är slut. Förvisso var det en bilkö ut från området, men vad spelar det för roll om man ändå varit där i nästan fem timmar om man får sitta i kö 15 minuter till? Men det är förstås deras förlust, de som inte stannade kvar och fick höra den härliga finalen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
tack för din kommentar, hälsar Ulla