gjorde vi på utställningen för bergs- och herdehundar idag. Vi ställde inte ut eftersom vi inte är så intresserade av att träna vår unghund på det sättet som krävs för att hon ska stå och gå fint och visa tänderna för domaren utan att bitas och morra förstås. Däremot hade vi lovat uppfödarna att vi skulle komma och visa upp vår hund för dem.
Det blev i alla fall ett kärt återseende eftersom alla åtta syskonen, mamman och pappan var samlade för första gången sedan valparna lämnade sin uppfödare. Om några dagar fyller de ett år. Synd, tyckte vi alla eftersom vi då inte längre kan "skylla" busigheter och lagom ouppfostran på valpåldern:-). En ettårig Kuvasz vet vad den vill! Det är en självständig ras, som vill ta egna beslut, så det blir som att fostra en tonåring.
Självklart är vår Asta vackrast och finast och snällast och lydigast i hela flocken. Särskilt när hon snarkar högt och ljudligt här hemma...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
tack för din kommentar, hälsar Ulla