nyss hemkommen från en minisemester på Öland kan jag än en gång konstatera att det är skönt att ha riktigt goda vänner att umgås med. Så tacksam jag är över att jag har så många fina människor som vill kalla mig sin vän!
Våra vänner G och J köpte sitt livs första husvagn i våras. G med stor entusiasm och hennes man J lite mer skeptiskt. Vi har varit på flera olika platser tillsammans i sommar och nu senast alltså Öland. Och jag tror faktiskt att även J börjar gilla campinglivet ibland:-)
Vi har bokat platser bredvid varandra, men umgås bara så mycket som vi själva vill. Hjälps åt att sätta upp tälten och passa hundarna när det behövs och den som stiger upp först köper färska frukostfrallor. Det bästa är dock att vi brukar laga kvällsmat varannan kväll. Hur lyxigt som helst! Ena kvällen sitter man bara i lugn och ro medan maten görs i ordning. Sen äter man tillsammans i trevligt sällskap och så tar någon annan hand om disken medan jag kan sitta i lugn och ro med en bok! Perfekt.
Som vanligt när vi är vid havet så har vi plockat stenar. Gått utmed strandkanten i blåsten och känt alla gamla tankar blåsa iväg för att ge plats för nya fräscha. Hört vågornas brus och sett Ölandsbron torna upp sig långt där borta. Sett solen gå ner över fastlandet. Innan frukost har vi gått långa rundor med hundarna. När man vaknat och fått i sig en slät kopp kaffe vandrar man iväg på någon av alla de små vägar som finns. Sen smakar frukosten extra gott. Igår morse tänkte G och J ringa till oss, för de undrade vart vi tog vägen eftersom vi var iväg så länge. Men har man en snart 11 årig hund med atros så tar det lite tid ibland. Och det låter vi det göra.
En dag körde vi en runda runt ön och hamnade i Borgholm där vi köpte glass. Personligen tycker jag Borgholm är en ganska tråkig stad att vandra i. Hamnen är förstås vacker och det finns mysiga glassbarer och restauranger. Men för övrigt känns det som det bara finns en massa turistbutiker och klädbutiker med "one size fits nobody" vart man kollar. Antar att de säljer en hel del eftersom de kommer tillbaka år efter år, men vem köper...?
Stora Alvaret är en av de vackraste platser jag vet här på jorden. Det är kargt, fridfullt och så speciellt. Det gör mig ödmjuk över att det kan finnas liv som växer, trots den karga och magra jorden. Men det får också mig att känna mig trygg. Det krävs styrka för att klara årstiderna. Vilja att överleva och växa. På Öland växer bland annat Cikoria, denna underbart blåa blomma, helt omöjlig att flytta till någon annan plats, i alla fall har inte jag lyckats. Tror att man använde rötterna till att göra kaffesurrogot under 2:a världskriget när kaffe var ransonerat.
På hemvägen hann vi med ett stopp på IKEA i Kalmar, det stod många husvagnar och husbilar utanför så vi var inte de enda som kommit på samma tanke. Skulle bara köpa ett par lampor men eftersom man måste gå igenom hela varuhuset för att komma till kassan så fick jag med mig lite annat också. Små bra-att-ha-saker.
På vägen ut köpte jag två mjukglassar. Fick bara strutarna i handen. -Du får ta glassen själv där borta, sa tjejen i kassan. "Där borta" var en maskin som man placerade struten i och tryckte på en knapp. Vips så var den fylld av mjukglass. Tänk att ha en sån på jobbet......Mmmmmmm!
(får ingen riktig ordning på bildernas placering märker jag men det får duga så här)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
tack för din kommentar, hälsar Ulla