torsdag 26 augusti 2010

Tårtbiten som försvann

Idag bjöd företaget oss på tårta för att fira lyckade affärer. Jag hann inte gå ifrån men bad en kollega ta med en bit till mig när hon fikat klart.
Efter en stund levererades tårtbiten med stort T. Jag är måttligt förtjust i tårta, så egentligen fattar jag inte varför jag bad om en bit. Jag tackade ialla fall för hjälpen. Det går ju att lämna kvar på tallriken, om man inte orkar äta upp.

Satte igång och äta och så kom plötsligt en annan kollega förbi och hade några frågor. Vi pratade och jag åt. Plötsligt märkte jag att tårtan var slut på tallriken. Och svor högt. Inte åt kollegan utan åt mig själv. För en jättebit gräddtårta får garanterat min obefintliga galla att skrika högt. För att inte tala om var alla kalorierna tar vägen. Inte är det raka vägen ut, utan de går via "kostcirklarna" på magen och där tar de paus och lägger sig bekvämt tillrätta.

Lyssna på råd från en person som blivit lite klokare idag:

1. Be aldrig någon hämta tårta åt dig. (så får du heller ingen)
2. Prata inte när du äter.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

tack för din kommentar, hälsar Ulla