det finns en på min arbetsplats som aldrig är nöjd. Som alltid letar efter något att klaga på. Personen är troligen väldigt osäker och har ett starkt behov av trygghet. Förmodligen också rädd, rädd för för förändringar, rädd för att göra fel.
Men det innebär också att vi andra runt om måste tassa på tå, så att vi inte stör personens balans. Vissa dagar funkar det bra att göra det, om man själv är vid gott mod. Då finns det rätta tålamodet och struntar helt enkelt i det hela.
Men ibland blir jag bara så trött. Visst är det märkligt att en del personer inte blir nöjda förrän de är missnöjda?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
tack för din kommentar, hälsar Ulla