torsdag 11 november 2010

Nu är tanden väck!!

har haft en visdomstand som strulat i över ett år. Den har inte kunnat växa upp utan legat under kindbenet och där har det blivit infektioner och varbildningar flera gånger. Nu var det kroniskt. Och jag har ätit tre penicillinkurer bara i år på grund av den. Och haft ont i halsen nästan varje dag.

Så till sist bestämde min tandläkare att den skulle opereras bort och skrev en remiss. Jag bokade tid för operation för 1,5 månad sen, kändes lugnt att ha den så långt framme i tiden.

En jobbarkompis gjorde en liknande operation för ett tag sedan, men jag har förbjudit henne att prata om sin operation med mig. Det är ju som med förlossningar. Innan vill man inte veta allt elände men efteråt kan man frossa i det:-). Så nu är det fritt fram Camilla:-D.

Idag var det dags för min operation hos specialisttandläkaren. Blev mycket väl mottagen av receptionisten när jag kom. Sen fick jag träffa tandläkaren som lungt och metodiskt förklarade läget. Sa att min tand var stor och låg djupt nära en nerv som kunde skadas vid operationen och då ka jag få visst känselbortfall i den sidan av kinden/läppen i framtiden. Det lät ju inte jättekul förstås. Men å andra sidan så ville jag verkligen ha bort tandskrället. Tandläkaren tyckte också att det var bästa alternativet.

Jag slappnade av lite grann och så var det dags för bedövning, som är det som gör mest ont - när den väl verkar känner man ju inget. Så snart jag fått sprutorna fick jag rejäl hjärtklappning och började må illa. -Himmel, tänkte jag. Får jag panikångest nu??

Jag sa till att jag mådde dåligt och då sa tandläkaren att det var adrenalin i sprutan som egentligen inte ska komma ut i blodet men ibland gör den det i alla fall och då blir det så där. Tog väl 5 minuter innan det var lugnt igen. Ingen panikångest i alla fall!

Och sen fick jag ett lakan över hela mig - utom mun och näsa. Var rätt skönt att ligga där under och slippa titta på:-).

Tandläkaren borrade itu tanden och vips var den ute. Gick bättre att få ut den än vad han trott sa han och trodde inte heller att nerven var skadad. Så nu håller jag tummarna för det. Jag lär märka det imorgon när bedövningen är helt borta. Nu känner jag ändå ingenting.

Ser ut som en hamster och värre svullen ska jag tydligen bli de närmaste dagarna. Nej, det blir ingen bild på det!

Fick se tanden efteråt, han frågade om jag ville ha med den hem. -Nej du, sa jag. Den tanden har gjort sitt i mitt liv.

Då skrattade han och slängde den i soporna. Där ligger den bra!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

tack för din kommentar, hälsar Ulla