Var ska man gömma grisörat?

Ibland ger matte mig ett grisöra. Det är lite spännande för jag kan inte bestämma mig för om jag ska äta upp det eller om jag ska spara det till sämre tider. Jag gnager lite på ena kanten sen tar jag det i munnen och springer upp till husses och mattes säng. Där krafsar jag runt bland täcken och lakan för att hitta ett bra gömställe. Sen springer jag ner igen. Men så kommer jag på att jag nog vill gnaga lite till så jag springer upp och gräver fram det igen. Ner för trapporna. Jag älskar att springa i trappor! Och att sitta i trappor och kolla läget.

Gnager lite till men inser att jag nog måste spara. Grisöron får jag inte varje dag. Det blir mest tråkigt torrfoder. Så jag studsar in i soffan och börjar krafsa runt bland kuddarna. Där borde det perfekta gömstället vara. Men tänk om matte sätter sig på dyna som jag grävt ner grisörat under. Då kommer jag ju inte åt det. Så jag gräver upp det igen och ställer mig vid verandadörren. Har jag tur så ser inte matte att jag har grisörat i munnen utan släpper ut mig. Och då kan jag gräva i gräsmattan istället och bli så där härligt lerig om tassarna. Men för det mesta upptäcker hon det och tar det ifrån mig, innan hon släpper ut mig. Hon har ingen känsla för vad som är kul min matte. Så då går jag och lägger mig i min favorithörna och sover istället.