Jag vill åka till Paris

eftersom jag verkligen jag älskar Paris. Första gången jag var där var på en resa med mina dåvarande arbetskollegor. Vi hade nått vårt budgetmål för det året och hade vunnit en resa. Året tidigare hade vi varit i London, också det en härlig stad. Men på ett annat sätt än Paris. Vi skulle rösta vart vi ville åka. Många sa Paris, men inte jag. För i mitt huvud fanns en bild av en superstimmig stad full med bilar, tutande, sura fransmän och allmänt kaos. Jag röstade på ett annat resmål, men majoriteten vann och det blev Paris. Tur var väl det!

Vi flög dit i maj och mötte Paris i vårskrud. Jag reste som sagt något motvilligt även om jag i vanliga fall gillar att resa. Älskar att besöka storstäder, men skulle inte vilja bo i en:-)

Det blev kärlek vid första ögonkastet!! Jag älskade, och älskar fortfarande, gatuserveringarna, pulsen i staden, Triumfbågen i nattljuset, Sacré couer - den kyrka där jag känt mest frid i världen. Utsikten över staden från Sacre couers trappa är den vackraste i världen. Jag gillar konstnärerna i Montmatre, de underbara kvällarna på Place de Têrtre, de stora gröna skogarna precis utanför - nästan i - stan, discoteken som aldrig stänger, shoppinggatorna, båtarna på Seine, konsten, historiens vingslag, promenaderna genom stan. Som jag vandrat i Paris. Man kan helt enkelt inte gå vilse med såna landmärken som exvis Eiffeltornet, så det är bara att stosa runt. Jag charmas av de små trånga hotellrummen, frukosten som inte är svensk utan franskt chic, kvinnorna i tunnelbanan som alltid är så eleganta, inga fotriktiga skor kommer på deras nätta fötter. Visst måste även de ha ont i bland? Kyparnas nonchalanta elegans. Bilarna som parkerar mitt i korsningar och med 0.5 mm till nästa bil. Hundbajset på trottoarerna avskyr jag däremot, men det har blivit mindre sådant med åren som väl är.

Denna första resa blev magisk och skapade en livslång kärlek till staden Paris. Finns ingen annan stad som kan mäta sig med den - varken förr eller senare. Vi satt en hel kväll högst uppe i Montmatre, drack vin och berättade historier och som vi skrattade. Jag blev (förstås) avporträtterad av en mager konstnär. Ganska likt, i alla fall nästan:-)

Vi gick på en tjusig cabaret och jag hade fått låna en väninnas vita bröllopsklänning med volanger (inte en brudklänning utan en vanlig finklänning). Kände mig vacker för en kväll och dansade till gryningen.

Har besökt Paris flera gånger sedan dess, det är en stad som jag alltid kommer att återvända till. Har till och med varit där i jobbets vägnar några gånger. En gång blev jag tvungen att åka dit på möte över dagen. Tidigt flyg och framme vid 11-tiden. Satt i möte med en uppretad fransman (jag kom från huvudkontoret och han tyckte inte att vi skulle bestämma över honom). Mötet varade till kl 15. Jag fick inte ens ett glas vatten än mindre nåt att äta....Vid kl 15 var jag tvungen att åka tillbaka till flygplatsen för att hinna med planet hem. Bad honom vänligt beställa en taxi, men si nej! Det gjorde han inte. -Det är enklast att du går ut på gatan och tar en där, sa han bara. Så tack o hej. Ensam i storstan funderade jag på hur i hela friden man får tag i en taxi. Gör man som i filmerna - busvisslar och vips rullar det fram en som ur tomma intet..? Jag som inte kan busvissla...suck. Trött och hungrig hittade jag till sist en taxistation och jag fick min skjuts till Charles du Gaulle, flygplatsen utanför stan. Men där blev det problem igen. Föraren vägrade ta kort och det fattades 10 Euro för mig i kontanter. Jag sa att jag i så fall måste gå till en bankomat. Då fick han syn på en svensk hundralapp i min plånbok. -Hur mycket är den värd, undrade han. Jag förklarade och då sa han lugnt: jag tar den. Han tyckte nog att jag såg tillräckligt sliten ut och ville nog kanske inte lägga mer sten på bördan. Vilket jag är honom evigt tacksam för. Så säg inte att fransmän är snorkiga för det går jag inte på.

Väl ute i gaten, fortfarande utan mat och dryck, så längtade jag bara hem. Då kom Per Gessle med familj och satte sig jämte mig. De gillar tydligen också att åka SAS Business (jag oxå fast det sker ju inte så ofta - blir ekonomiklass för mig i vanliga fall). Jag bestämde mig genast för att inte kolla på honom eftersom han är kändis, vilket resulterade att jag satt med huvudet bortvänt mest hela tiden istället för att lugnt kolla på folk som jag brukar. Så himla bakvänt...

Hemma i Sverige i min bostad framåt midnatt, efter en lugn flygtur då jag både fick god mat och dryck och vänligt bemötande ombord, konstaterade jag att Paris visserligen är underbar men att åka dit över dagen och sitta inlåst i möte hela tiden inte är bästa sättet att uppleva staden.

Nu är det några år sedan jag var där senast men längtar alltid dit, så nu vill jag vinna en resa. Håll tummarna för mitt tävlingsbidrag
hälsar

Ulla
www.sas.se/sv/resmal/flyg-till-Paris