Det är inte tanken som räknas...

utan handlingen! Hur många gånger får inte någon som har det jobbigt eller svårt höra av folk runt omkring:
-Jag tänkte på dig!

Men om man inte är tankeläsare, vilket väldigt få faktiskt är, så räcker det inte med en tanke. En tanke värmer inte när man fryser eller tröstar när man gråter. Det måste till en handling också. Ett kort sms med frågan -Kan jag göra något för dig?, ett telefonsamtal, ett kort, en e-post, ett besök. Ja vad som helst som är en aktiv handling och inte bara en tanke.

Är det för att vi är rädda för besvär som vi säger så här? Eller är det för att inte störa? Eller för att döva vårt eget dåliga samvete för att vi inte räcker till?

Jag vet inte, jag har inte svaret. Har själv gjort likadant. Men ända sen jag hörde Kay Pollack säga de där orden: det är handlingen som räknas, har jag försökt att agera där jag kan istället för att komma undan med ett "jag tänkte på dig".