Där låg en av pappas hattar. Minns inte när jag såg min pappa utan huvudbonad utomhus, han hade för det mesta keps. Men också ofta hatt. Den här är en fin grön hatt med fjäder i. Han hade säkert köpt en som en påminnelse om sin tid som jägare.
Jag tog hand om hatten, kunde inte slänga den. Har inga fysiska minnen sparade av honom, bara minnena inne mitt huvud. Tänkte att den kanske skulle lukta som han, men det gör den inte. Snyft.
Nu är det min hatt, tycker den klär mig riktigt bra. Perfekt att bära i detta ruskväder. Kanske blir jag lika klok som han om jag har den på mig riktigt ofta. Jag vet att han var gammal när han dog och att han hade levt sitt liv. Men jag är ändå ledsen idag och tårarna trillar när jag skriver det här. Fast på bilden ser jag glad ut;-) Och precis så är ju livet - man pendlar mellan skratt och tårar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
tack för din kommentar, hälsar Ulla