för några veckor sedan var maken och jag på en restaurang i vår hemort. Vi beställde lövbiff med pommes till mig och fläskfilé med råstekta potatis till honom. Det var vackert väder så vi satte oss utomhus. Det var mysigt där i solen men oj vilken lång tid det tog att få mat. Efter ca 30 min kom en servitör ut till oss och frågade om vi beställt maten han bar på - två portioner kyckling med potatismos. Vi sa nej, och han gick in igen. Vi väntade några minuter till och sen gick maken in för att efterlysa vår mat.
Han kom ut igen efter en liten stund och berättade vad som hänt. Ett par som satt inne i restaurangen som hade beställt kycklingen med potatismos hade helt fräckt tagit vår mat när kyparen ropade ut den.
Ägaren reagerade när kyparen kom tillbaka med kycklingen som ingen ville ha och kom ihåg vem som beställt den. Han gick dit och frågade de som satt och åt vår mat vad de hade beställt. -Kyckling, svarade de. -Men ser ni inte att detta inte är kyckling utan två helt andra rätter, hade han undrat då. -Jo, men inte förrän efter en stund sa de, som redan ätit mer än hälften.Hur fräck får man vara? Klart man kommer ihåg vad man beställde 15 minuter tidigare. Och att man kan se skillnad på kyckling och lövbiff. Och potatismos och pommes frites. Eller...?
Nu förlorade restaurangen betalningen för två portioner kyckling som ingen ville ha (vi ville ju ha det som vi beställt vilket vi fick en stund senare). De förlorade ju även kompensationen de gav oss utan att vi bad om det - mer dricka och med vitlöksbröd. För jag antar att gästerna inte betalade för sina "dubbla" portioner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
tack för din kommentar, hälsar Ulla