har hjälpt till på en gudstjänst idag, och då hade jag två uppdrag som jag aldrig tidigare provat. Det ena var att läsa den gammeltestamenliga texten, en vers ur Höga Visan. Det gick bra, trots att jag inte hunnit öva. Det andra var att gå med håven och det var betydligt svårare. Man är två som hjälps åt och skaften på kollekthåvarna är låååånga. Och kyrkan vi var i, förresten den kyrka jag en gång vigdes i, är ytte-pytte-liten. Så det gäller att vara försiktig så man inte "knockar" sin kollega med pinnen:-)
Idag och sex veckor framåt används kollekten i svenska kyrkor för att hjälpa till att stoppa hungern i världen. Var 5:e sekund dör ett barn av svält någonstans i världen. Det är helt ofattbart! Hur kan vi bara låta det hända? Det handlar ju inte om att vi inte har pengar. Svenska barn, eller afrikanska barn - det är ingen skillnad alls. Det är barn som någon älskar!
Det handlar nog mer om att vi inte riktigt orkar ta till oss allt elände i världen. Det är också svårare att känna empati när det är så långt ifrån. Lättare att bli arg över att en hund behandlas illa eller att en tigerunge inte klarar sig i Kolmården.
Alla går ju inte till kyrkan och ger kollekt så för den som som vill ge ett aldrig så litet bidrag så är postgirot 90 01 22 - 3. Vi kan inte hjälpa alla som har det svårt i världen, men vi kan säkert alla bidra med något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
tack för din kommentar, hälsar Ulla